Lena Breitner s aktiviteter 
Stasiforskare: Åsa Linderborgs söndagskrönika om Säpos stasiutredningar är så full av felaktigheter att man måste ställa sig frågan om det endast okunskap eller också illvilja som ligger bakom. 
Hej Karin! Jag har nyfiket fingrat på din bok i bokhandeln, men ännu inte läst den. Det är fullt berättigat att ställa sig tveksam till att allmänheten ska ges tillgång till de delar av Säpos akter från 2000/2001 och som berör personer som utretts om de har arbetat för Stasi. Kraven utropas om att listor på namn ska offentliggöras, eller svepande formuleringar om att arkiven ska öppnas. För vem? En del talar om forskningen, andra om att de även ska öppnas för allmänheten. Kraven är otydliga. Det första man måste betänka är tidsaspekten. De utredningar vi talar om är bara omkring 10 år gamla. Vissa saker behöver ha lite tid på sig innan vem som helst kan läsa det. Jag har släktforskat i många år och vet att det som ligger nära i tid kan vara mycket känsligt, medan det som är lite längre bort inte är det på samma sätt. Mina tio år gamla sjukhusjournaler är precis lika lite offentliga i dag som Säpos tio år gamla utredningar om de så kallat Stasibelastade svenskar. Däremot kan forskningen få tillgång till mina sjukhusjournaler för forskning, precis så som som en forskare har fått tillgång till Säpoutredningarna. Jag tror inte att dagens politiker kommer att låta offentliggöra några listor med namn just nu. Birgitta Almgrens bok visar att Söpos utredningarna inte är tillräckligt genomarbetade för att så ska kunna ske. Väsentliga delar fattas för att avgöra om något varit agent eller inte. Det finns faktiskt ett väldigt enkelt sätt att lösa det här på. Det är att regeringen inleder förhandlingar med amerikanarna för att få ut de kvarvarande delarna av Rosenholzkartoteken som berör våra medborgare. Sedan bör man lämna över kopior på de så kallade F16, F22 och Statistikkorten till Myndigheten för Stasiarkivet, BStU. Dessa blir då ett hjälpmedel för att hitta material i arkivet som tillhör olika personer. Med F22 och Statistikorten kan man också se om, varför och när en person rekryterades. Med Rosenholzkartoteken rörande svenska medborgare i Berlin kommer journalister och forskare att kunna få ta del av mer material i Stasiarkivet som kan belysa svensk historia. Men vi får bara se akter för dem som verkligen arbetat för Stasi. Offrens akter får vi inte tillgång till utan deras eget tillstånd.
Hej Chili! Jag har inte fått någon uppfattning om att Sverige skildrats som ett "offer" för Stasi av någon. Däremot verkar många vara intresserade av att få en bild av Stasis verksamhet i vårt land. Stasi var en del i kalla kriget, en del av vår nutidshistoria. Jag tror att vi alltför länge har behandlat Stasi som något som "bara" var i DDR och i BRD. ”Att skriva historia utan att ta del av underrättelsehistorien är att bara ta del av halva historien”, klargjorde professor Helmut Müller Enbergs i ett föredrag om Stasi och Stasiarkiven på Armémuseum i Stockholm i år. Kalla kriget var just det - ett tyst krig mellan underrättelse- och säkerhetstjänsterna. DDR finns inte mer, men mycket av arkivmaterialet från den här tiden är öppet och kan ge oss en bild av det underrättelsekrig som pågick under årtionden, bland annat i vårt land. Två viktiga nycklar saknas och det är Rosenholz F22 och Statistikkort över svenska medborgare. Genom det så kallade Gotlandsmanifestet vill Stasiforskare att de nordiska regeringarna ska agera för att få ut de sista delarna av Rosenholz, samt att man låter överföra kopior till Myndigheten för Stasiarkivet, BStU. Men dessa viktiga pusselbitar kan en klarare bild ges av i hur hög grad Stasi verkade i vårt land. Det kan vara viktiga lärdomar att dra även för dagens verksamheter som arbetar mot spionage och terrorism.
Hej Chili! Jag skulle inte kalla kvinnan för Almgrens drevoffer. Jag skulle inte dra några förhastade slutsatser. Jag har läst båda Almgrens böcker. Jag har lyssnat på många intervjuer med henne och också lyssnat på henne "live" på två föredrag i höst. Den bild jag har av henne är att hon är genuint ointresserad av att hänga ut människor med namn och bild. Hennes intresse handlar om hur språket används som (politiskt) maktmedel, om hur Sverige infiltrerades, men också om hur svenskar charmades av DDR-diktaturen. När jag läste hennes första bok minns jag min förvåning då jag fick veta att jag blivit utsatt för Stasi (som sett till att det kom positiv DDR-information i min tyska lärobok). Min uppfattning är att Almgren försöker skildra varför människor dras till totalitära rörelser och under vilka premisser som människor väljer att arbeta för t ex Stasi. I det här sammanhanget finner jag ett "försonande" drag hos henne. Det finns ingen fördömande ton. Ingen vilja till "tjära och fjädrar". Hon beskriver många gripande och ibland tragiska människoöden. Denna belysning står i skarp kontrast till de snabba och hårresande omdömen och fördömanden som jag ser på kommentarfälten på diverse tidningssidor. Drevet skapas inte av Almgren utan av andra. Just nu är läget sådant att en bok har kommit ut som säger att det är si. En person går ut och säger att det är så. För oss som inte har tillgång till något källmaterial finns bara en sak: att konstatera att ord står mot ord. Vi som har tålamod att vänta får säkert mer kunskap i frågan när det lider. Jag noterar dock att Expressen i september i år citerar Almgren för följande: "Nummer 6 var viktig och skicklig. Det framkommer i både Säpos dokument och i intervjuer jag gjort med de före detta Stasi-officerare som hade ansvar för Sverige som operationsområde." Almgren hänvisar alltså till andra källor än Säpos arkivmaterial. Dessa källor nämns i pluralform. Om Expressen har citerat rätt säger Almgren de facto att hon haft (minst) tre oberoende källor till sitt påstående. Det är tänkvärt. Watergateavslöjarna hade väl samma premisser. Ingen publicering om man inte hade tre oberoende källor. De blev faktisk ett väldigt bra avslöjande. Så det där med att "kolla aldrig en story" beror enbart på vilken kvalitet du vill hålla. Länken till Expressen har du här: http://www.expressen.se/nyheter/avslojar/1.2560505/sapo-svenska-akademikerparet-var-stasis-agenter
Hej Diana! Det finns många fall där Stasiagenter värvats över till någon av Västs underrättelsetjänster (eller kanske tvärtom). Det finns också exempel på där man skickat in en agent som blir "värvad" av Stasi. Dessa agenters akter är, om jag har förstått de lagar som Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, har att rätta sig efter, för tid och evighet sekretessbelagda. Det bör också påpekas att en "DDR-agent" inte bara behövde jobba för Stasi eller dess utrikestjänst HV A. Det fanns även en militär underrättelsetjänst, VA, och dess arkiv ingår alltså inte i BStU:s bestånd. Antingen är det förintat eller så har nuvarande tyska underrättelsetjänsten tagit över det. Hälsar Lena
Jag har nu läst Mikael Holmströms intressanta och tänkvärda och intressanta artikel i Svenska Dagbladet. En av de utpekade har trätt fram. Detta visar med all önskvärd tydlighet att de förbehåll Regeringsrätten gav Birgitta Almgren, att inte kontakta de som nämns i akterna, var djupt olyckliga. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/utpekad-som-stasi-agent_6608408.svd
Tack Karin! Det viktigaste är inte vem jag är utan själva ämnet och frågeställningarna. Det finns belastande material om svenska medborgare hos amerikanska CIA . Rosenholzkartoteken är deras egendom. Det är inget att diskutera. Men varför agerar inte Sverige tillsammans de andra nordiska regeringarna för att få ut belastande material om sina egna medborgare? Det här kan betyda att forskare kan hitta belägg för dem som säger sig vara oskyldigt utpekade och att det är sant. Men det betyder också att de som har mycket att dölja kan få konfronteras med obehagliga sanningar ur det förflutna. Som att någon rapporterat om vilka flyktvägar som användes för att komma ut ur DDR och som ledde till att människor hamnade i fängelse eller dödades. Stasiforskarna har på konferens i Visby och i Stockholm i höst sagt att det säkerligen inte kommer att leda till några rättsprocesser. Det har gått för lång tid och dessutom är det antagligen svårt att hitta lagparagrafer att fälla folk för. Vår spionagelagstiftning ska tydligen bygga på att det är hot mot rikets säkerhet, vilket ju är ett rätt snävt begrepp. Det vi bör göra är att få ut "vår" del av Rosenholz och därefter låta Stasiforskare gå igenom det materialet och konstatera i hur hög grad Sverige de facto blev infiltrerat under kalla kriget. Under lång tid har jag trott att Sverige inte var ett särskilt prioriterat land för Stasi. Att Stasi hade Sverige som "semesterplats", som en "säker" mötesplats mellan underrätelseofficeren och dennes underrättelseagent (jfr HV A-chefen Markus Wolf besök i Stockholm 1978 och affären som ledde till att en västtysk politiker senare dömdes till fängelse för spionage). Nej, efter att ha tagit del av Almgrens bok och en del annat material börjar jag bli allt mer övertygad om att infiltrationen var djupare. Jag har inte Almgrens bok framför mig nu, men finns det inte med en "tekniker" från Statistiska Centralbyrån med bland de utredda? När jag läste Christoph Anderssons inlägg på Sydsvenskans kultursida nyligen fick jag veta att IM Klaus hade undersökt var folkbokföringens jättedator befann sig i Skåne. Den skulle var bra att ha vid en invasion. Man var inte bara intresserade av opinionsbildare och journalister, forskning och teknik. Man tycktes även ha stort intresse för svensk statsförvaltning och små gråa byråkrater. Vad skulle man ha allt detta till? Det skulle jag gärna vilja veta!
Hej Johnny! Vad spännande. Kom du ihåg vad han hette? "Min" hette Juris Bojars. Du kan läsa om honom bl a här: http://www.baltictimes.com/news/articles/6350/ Hälsar Lena
Hej Per Mikael! Jag har aldrig påstått att jag har doktorerat i historia. Däremot plockade jag ut en fil kand i historia för ett antal år sedan. Övriga akademiska titlar är fil mag i ekonomisk historia och (om jag minns rätt på den exakta formuleringen) fil mag i litterärt skapande (jag har gått på Lunds universitets författarskola). När jag skrev min magisteruppsats gjorde jag det som en fältstudie i Lettland om bostadsprivatiseringen och övergången från planekonomi till marknadsekonomi. Förutom att det var väldigt intressant så träffade jag min första KGB-agent där. Mannen ifråga var en elegant professor i juridik med lettiskt namn och som pratade perfekt svenska. Jag trodde per automatik att han var uppväxt i Sverige och som hade återvänt till det befriade Lettland, men tji fick jag. Dagen efter fick jag veta att mannen varit KGB-agent och att han var förhindrad att ges plats i det lettiska parlamentet just på grund av detta. Rätt intressant upplevelse att ha blivit så lurad :-)) Mitt romanprojekt på Författarskolan i Lund handlade om att skriva om en svenska som under kalla kriget blev förförd av en Stasiagent. Det är möjligt att "Romeo är död" var lite före sin tid, men numera vet ju väldigt många genom Almgrens bok vad "Romeostrategi" är för något. Hälsar Lena p.s. Det stod journalist och bloggare från början i rutan. d.s.
Förbehållen i Regeringsrättens dom där forskaren Birgitta Almgren fick ta del av Säpos material är i högsta grad otillfredsställande även för de utpekade. Att våra svenska regeringar inte agerat för att få ut belastande material om egna medborgare är häpnadsväckande, skriver frilansjournalisten Lena Breitner.
För denna sida ansvarar Lena Breitner
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
