Lasse Lundeberg har kommenterat på:
Till #6 Dan
Hej, Man får nog hålla antalet artiklar lågt här, annars monopoliserar jag snart "Fri radio" rubriken. ;) Här tar jag uppgifter ur minnet, har inte tid för källgranskning och koll av dagsläge just nu:
- I Italien finns sedan 70-talet inga lagar som hindrar sändning. Då fann en domstol att Italiens grundlag förbjuder all inskränkning av yttrandefrihet. Därför är etern kaos av sändare där bara de, bokstavligt talat, starkaste hörs. Detta system liknar det svenska, men här är det via politiker som "starkast vinner". Inte via signalstyrka utan via finansstyrka och gammal hävd. Dessutom ges "public service" stort utrymme i etern.
- I Nederländerna hade man förr, vet inte nu, ett system där antalet platser i parlamentet gav motsvarande sändningstid i den offentliga radion. Dessutom har det i minst 50 år funnits många och några ganska stora pirater. Dessa får ibland hållas, ibland stoppats. Här kan man förmoda piraterna noga idkar självcensur för att inte bli raidade.
- I Storbrittanien lägger politikerna mycket pengar och ger mycket eterutrymme till public service/BBC. Dessutom finns ganska få reklamstationer med tanke landets ekonomi och kultur. Vet ej hur genomskinlig koncessionsprocessen är, men pressen är nog friare där.
- I USA hade man tidigare det minst dåliga systemet. Myndigheten FCC, Federal Communications Commission, hade som som uppgift att gynna mångfald. Tillstånden var uppdelade i AM, FM och TV samt i "Markets"/ geografiska områden. Dessutom kollades varje ägare noga mot bulvanförfaranden samt måste redovisa högre chefer, var pengar kom ifrån osv.
I varje "market" fick man äga max en AM, en FM och en TV. AM och FM måste ha olika program. Över hela USA fick en ägare ha max sju i varje kategori, AM, FM, TV.
Licenser meddelades på tre år och kunde dras in. Det hände.
För att få licens, och få förnyad, måste man visa att man tillfredställde ett segment av lyssnarna i området, som inte hade liknande program. Detta var för att gynna mångfald samt att serva lyssnarna i området.
Bra idé, men inte vattentät. Att bedöma innehåll går visserligen, men är gungfly. OK, detta gör ju vanliga domstolar dagligen... Man kan i Sverige snegla på hur stöd till pressen sköts, inte pengar, utan bedömning av innehåll. Jag vill minnas Nixon hade puschat för vissa av dessa lagar i USA.
Dock tilläts i viss utsträckning utsändning av centralproducerade program, så nyheter köpte de lokala ofta från New York men då bara samma nyhetssändning på en station i varje market. För TV producerades hela programtablåer centralt, men bara en i varje market. Detta plus lokala nyheter)
Det fanns också regler för hur mycket reklam per timme.
Sedan kom Reagan med nyliberal avreglering och nu är det Ok att äga fler stationer i samma market och många över landet. Så nu är den tidigare så vitala USA-radion strypt. Centralt görs program över hela landet, i små städer dominerar en ägare och äger fler stationer.
Från att ha haft många tusen ägare är det nu några få stora, plus en del små här och där. Reagan gynnade indirekt några få stora finansintressen.
Radion blev trist med inspelade röster osv. Förr var ägarna lokala och levde med sin station. Idag sitter de på Wall Street och driver all möjlig business. Radio är bara en detalj. Som i Sverige.
Så svaret på din fråga är nog hur USA reglerade radion tidigare. Helt enligt den amerikanska idéen om mångfald av kultur och ekonomi.