Lars Eriksson har kommenterat på:
Pusshälsningen. Jag känner inget för att införa, för min del, pusshälsning i Sverige. Men om någon skulle ge mig en puss, inget väsen av det. När jag läste franska ett par somrar i Dijon på 70-talet så puss-hälsade vår kvinnliga lärare på oss någon gång, det kommer jag ihåg, men då kände vi ju henne, efter en månad. Det uppfattade jag som trevligt och kutym, i Frankrike vill säga. Det myckna kramandet har jag noterat, och när jag ser det så undrar jag förståss varför detta myckna kramande, personer som bara sett varann 5 minuter kramar varann...... Men det är väl som med språket, ni kanske också har hört på SPRAKET på P1, vi får acceptera att språkvanor och ords betydelse ändras i vissa fall. Språkprofessorn i programmet brukar reagera negativt först när språkliga missförstånd kan uppstå till följd av nyspråkligheter, och det håller jag med om. Språket lever och det får vi ta till oss, men vi behöver ju bara anpassa oss om det behövs för att bli förstådd. Tex när det gäller kramar. Men jag måste säga jag gillar handskakningen framför det myckna kramandet. Kramandet är för mig något privat. Som tex när Robyn var med i Skavlans pratshow, hon handhälsade runt i "soffan". Det kändes rätt! Hon träffade dem förmodligen för första gången, varför kramas då? Många andra kramas i sådana situationer.
