I slutet av 1986 förstod jag som så många andra att polisen inte sökte efter Olof Palmes mördare. En kvinna som ringt och tipsat polisen dagarna efter mordet om två mörkhåriga män och en lång ljushårig man som vid 23-tiden kvällen för mordet hade sprungit mot Tunnelgatan på motsatta sidan av kvarteret där biografen Grand låg, fick svaret att ljushåriga män inte var aktuella i utredningen. Enligt tidningarna hade många personer dagarna innan mordet uppfattat hot mot Olof Palme och Lisbeth Palme hade själv tipsat polisen om obehagliga personer som uppehöll sig utanför deras bostad i Gamla Stan. Men inga ansvariga brydde sig om sådana informationer.
"... säkerhetspolisen lät avlyssningsband och annan information ligga obearbetade i ett säkerhetsskåp före Palmemordet. Efter mordet konstaterade man att om man hade haft tillgång till det materialet så hade man fått fram en gigantisk hotbild som hade inneburit övervakning dygnet runt, säger Walter Kegö." (SvD 16 december 2010).
För mig verkar Säpo vara en värld av desinformation och lögner, men den militära underrättelsetjänsten hade jag ingen riktig bild av. Hade de hört vad så många andra hört? I Peter Bratts bok "IB och hotet mot vår säkerhet" finns namn på personer och företag vilka var inblandade i IB. Våren 1987 ringde jag och talade med inblandade som jag kunde få tag på. Jan Östberg förstod frågeställningen men sade sig ingenting veta. Ingvar Paues ville inte förstå någonting utan upprepade gång på gång "det var ju så länge sedan". Jag provade i stället med företag. Företaget Jordec Ekonomikonsult AB var enligt Peter Bratt en täckmantel för IB:s spioneri och enligt aktiebolagsregistret höll de till på Birger Jarlsgatan 6b, varför jag åkte dit för att spionera. På skylten utanför porten stod att Jordec var hyresgäst och underst på skylten stod:
CHANTAL-CHARON-VENERDI
vilket jag uppfattade som en kod. Jag skrev av namntavlan, men när jag stod och antecknade kom två män ut från porten. Den yngre av dem kände jag igen. Han var med i den högerextrema organisationen Demokratisk Allians: jag hade sett honom demonstrera för USAs krig i Vietnam. Han stannade framför mig och sa rakt ut: En spion! Den äldre mannen såg besvärad ut och tycktes skämmas för den andres beteende.
Enligt aktiebolagsregistret drevs företagen Chantal, Charon och Venerdi av samma personer. Venerdi bildades i januari 1984, Charon i december 1985 och Chantal i juni 1986. Enligt uppslagsboken var Charon det latinska namnet på Karon: färjkarlen som ror de avlidnas själar över floden Styx till dödsriket, enligt grekisk mytologi. Det var ju intressant. Venerdi lät italienskt och i en ordbok på biblioteket slog jag upp att venerdi betyder fredag på italienska. Död och fredag - Olof Palme mördades på en fredag! Men jag hittade inget budskap i Chantal. Alla tre orden borde ha en entydig dubbelmening, tyckte jag, för även hemliga budskap borde vara tydliga. Om nu de tre orden utgjorde ett hemligt manifest så måste det finnas en tydlig tolkning av Chantal.
I syfte att kommunicera med andra skrev jag en debattartikel till Aftonbladet där jag nämnde Chantal, Charon och Venerdi. Redaktionen svarade att materialet var intressant men att de inte ville publicera det. I augusti 1987 läste jag en artikel i Expressen om den franska skådespelerskan Chantal Nobel, från TV-serien "Makten och rikedomen". Hon hade skadats allvarligt i en bilolycka som skulle ha skett den 28 februari 1985, precis ett år innan mordet på Olof Palme. Det var ett märkligt sammanträffande och jag kontaktade därför polisens Palme-utredare. De tyckte också att det var intressant och bad att jag skulle höra av mig om jag kom på något mer.
Drygt tjugo år senare, i oktober 2011, kom jag på idén att kontrollera Expressens uppgifter om Chantal Nobel. Jag blev varken förvånad eller besviken över att uppgiften var felaktig (olyckan hade skett den 28 april 1985, inte den 28 februari) för trots allt tyckte jag inte att dubbelmeningen var tillräckligt tydlig. Nu började jag åter arbeta med "Chantal". På internet fanns ingenting intressant och plötsligt insåg jag att dubbelmeningen kunde finnas i själva ordet och dess bokstäver. Ordet innehåller både orden "tal" och "antal". Om man sätter A=1, B=2 etc och summerar bokstävernas värden blir summan 59. Jag hade för mig att Olof Palme var 59 år när han mördades, och mycket riktigt, han hade just fyllt 59 år den 30 januari 1986. Sedan insåg jag att "Ch" uttalas "see age" på engelska. Nu började budskapet bli riktigt tydligt. Men Charon stavas också med "Ch". Och faktiskt, bokstavssumman för Charon är också 59! Detta var mer än en tillfällighet. Någon hade öppet manifesterat ett hemligt meddelande som innehöll förhandsinformation om mordet.
Några gånger om året brukade Olof Palme gå på bio och då oftast på fredagskvällar när han var ledig hela helgen. Vid 15-tiden fredagen den 28 februari 1986 berättade Olof Palme för Ingvar Ygberg och John Wahlbärj, efter ett möte på Rosenbad, att han kanske skulle gå på bio på kvällen. Även Lisbeth Palme nämnde det på sin arbetsplats. Vid 17-tiden diskuterade Lisbeth Palme i telefon med Ingrid Klering, sonens fästmö, ett besök på biografen Grand. Olof Palme fick höra om planerna vid hemkomsten runt 18.30 och när han talade med sin son Mårten i telefon hade denne redan köpt biljetter till Grand. Vid 20-tiden bestämde sig makarna Palme att gå på samma föreställning som Mårten och hans fästmö och klockan 20.55 träffades de fyra utanför biografen. Makarna Palme hade inte beställt biljetter men kassören Göran Fredricius gav dem biljetter som hade beställts av en direktör på Sandrews, på bänkrad 8 nära gången i mitten. Det var ungefär trehundra besökare på föreställningen och snett bakom Olof och Lisbeth hade Björn Rosengren och hans dåvarande fru Agneta fått platser.
En tid efter mordet på Olof Palme köpte Ingrid Klering en målning av konstnären Joakim "Ockie" Andersson avsedd som födelsedagspresent till Mårten Palme. Bilden var något abstrakt men påminde starkt om en man som låg på marken sedd genom ett kikarsikte. Tavlan lämnades senare tillbaka till konstnären med motiveringen att Mårten Palme hade fått "dåliga vibrationer" av den.
Den man som Ingrid Klering senare gifte sig med heter Odd Eiken, vilken vid tiden för mordet arbetade med personer just på adressen Birger Jarlsgatan 6b. Ingrid Eiken är idag statssekreterare hos Lena Adelsohn Liljeroth på kulturdepartementet sedan den 21 december 2006.
De här uppgifterna mejlades till kulturdepartementet och registrerades där 5 eller 6 november 2011. Den 10 november meddelade kulturdepartementet att Ingrid Eiken ska sluta som statssekreterare. Hon kommer att bli kvar till februari 2012 när hon tillsätter posten som vd för Mäklarförbundet, men kommer inte att delta i handläggningen av ärenden.
Lars-Erik Svahn
Referenser
Svenska Dagbladet http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kritik-mot-sapos-mejlhantering_5812855.svd Aktiebolagsregistret https://snr4.bolagsverket.se/snrgate/startIn.do
Kulturdepartementet - Sveriges regering http://www.sweden.gov.se/sb/d/14094/a/179962
Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Ingrid_Eiken
Tidningen ETC http://www.etc.se/nyhet/segrarna
SOU 1999:8, Granskningskommissionen om mordet på Olof Palme
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1244
De grå brödraskapet, Sanningskommissionen om IB http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/449
FIB/kulturfront http://fib.se/fib_1/IB/index2.html
IB och hotet mot vår säkerhet, Peter Bratt, Gidlund, Stockholm 1973
Lars-Erik Svahn, 2011-12-01 11:13