Kristian Ekeroths aktiviteter #28 Sven P Andersson, jag gissar att det är Index Librorum Prohibitorum du tänker på, alltså listan över förbjudna böcker 1559-1966. http://en.wikipedia.org/wiki/Index_Librorum_Prohibitorum
Gunvor Engström påstår att en undersökning visar att riskkapitalbolag kan arbeta mer långsiktigt. Bra, då finns det ju ingen anledning för dem att oroa sig över den eventuella nya lagen då... Hon talar om kvalitet och långsiktighet som om det var olika saker, men var och en kan nog lista ut själv att de till stor del hänger ihop. Kvalitet på lång sikt kräver långsiktiga investeringar i personal, lokaler och utrustning. Det kräver att organisation och metodik förfinas över tid och att erfarenheter tas tillvara. Hon ställer dessutom frågan "Går det verkligen att motivera att just den som äger en skola inte ska ha rätten att själv bestämma över när det är dags att sälja?" Svaret är förstås att ja, det går alldeles utmärkt. Detta eftersom det är det offentliga som står för finansieringen. Hade skolan finansierats helt med privata medel hade det varit en annan sak. Men nu kan man jämföra med att lägga ut vilken verksamhet som helst på entreprenad, och naturligtvis måste den som betalar kunna efterfråga ett kontrakt som löper över en viss minsta tid. Det är egentligen inte konstigare än att teckna ett kontrakt om tio års vägunderhåll, eller något liknande, som förlängs löpande efter periodens utgång. De som känner sig bakbundna av ett krav på långsiktighet saknar antagligen det tålamod eller de finansiella muskler som behövs för att driva en skola. Good riddance.
Mikael, om jag framstår som indignerad så är det alls inte meningen. Jag tycker det är en utmärkt idé att ta till sig av vad vetenskapen säger. Men jag vill ändå påpeka att det vi-mot-dem-tänkande som är vanligt och förstås samtidigt naturligt i politiken kan vara en fallgrop i sammanhanget. Jag håller med om att man från regeringens sida har haft en naiv syn på marknaden, grundad i ideologi snarare än kunskap och analys av verkligheten. Därför har man sålt ut för billigt, slarvat med kvalitetskontrollen och struntat i att det måste kosta att missköta sig. Det är en naivliberalism, till skillnad från den socialliberalism som fick mig att gå med i Folkpartiet en gång i tiden. Det vore faktiskt inte orättvist att jämföra med privatiseringen av oljan i Ryssland, och prata om att vi i Sverige har fått ett antal välfärdsoligarker. Men som du säkert vet finns det också socialdemokrater bland dessa välfärdsoligarker, och socialdemokraterna har låtit det hela inträffa utan att det har blivit någon djupare debatt om konsekvenser och former. Så jag är inte så imponerad av socialdemokraterna som du. Å andra sidan är jag inte imponerad av något annat parti heller. Den analytiska nivån har varit låg generellt. Jag har en känsla av att politiken gradvis har blivit alltmer ett fält för olika slags försäljare: mediatränare, retorikkonsulter, PR-strateger och liknande. Det handlar mer om vad som säljer än att analysera vad som är rätt. Tankesmedjorna smider försäljningsargument snarare än intressanta tankar. Att partierna har blivit mer toppstyrda och samtidigt förlorat medlemmar är inte så konstigt. Vem vill vara medlem i en försäljningsorganisation? Jag tror ändå att det finns ett utrymme för en mer analytisk, saklig och vetenskapligt grundad debatt, som skulle kunna samla intresserade från båda blocken. Det skulle jag gärna vilja se. Men i skapandet av ett sådant samtal ser jag just det gamla vanliga käbblet om vilken sida som är bäst som ett av de största hindren. Det tar fokus från sakfrågorna och gör det hela till en tävling. Konkurrens istället för samarbete så att säga...
#4 Mikael Hall Vad du menar med "Adam Smiths osynliga hand förutsätter i hög grad konkurrensfritt samarbete" förstår jag inte riktigt. Jag ifrågasätter också om det alls är meningsfullt att tala om "konkurrensfritt" samarbete i praktiken. När vi samarbetar inom en grupp gör vi ju det ofta för att bättre kunna konkurrera mot en annan grupp. Förr i tiden var det flocken, nu är det företaget, laget eller landet. Samarbete på ett plan, konkurrens på ett annat. I vilken fråga kan man tala om samarbete utan konkurrens på alla plan från individnivå till det globala planet? Så det där med konkurrensfritt låter som en abstraktion som inte har mycket med verkligheten att göra. Och "samarbete i någon form" är förstås inte detsamma som konkurrensfritt. Återigen, sluta hålla fast vid antingen-eller-tänkandet. Skatteflyktingar är free riders, självklart, och jag skulle aldrig påstå något annat. Vem är det som säger att vi måste fokusera bara på vissa snyltåkare? Men det är ingen tvekan om att höga skatter (t. ex. förmögenhetsskatt) ger starkare incitament till sådant snyltåkande. Du envisas med att vilja peka ut en sida som den bästa, men sådant är bara kontraproduktivt. Det leder till meningslöst käbbel från båda sidor. Vilket är viktigast för dig: Att sträva efter objektivitet och de bästa lösningarna eller att heja på det egna laget? Vill du välja det första måste du släppa vi-mot-dem-tänkandet. På den punkten funkar det inte att välja både och.
Fast från högerhåll skulle man ju då kunna framhålla just vad som händer om det byggs upp stora system som bygger på samarbete: Det blir mer attraktivt att vara en free rider och utnyttja systemet. Så utifrån Nowak skulle man också kunna argumentera för att det måste löna sig att arbeta, bidrag får inte vara för höga, hårda straff för den som bryter mot reglerna och så vidare. Det gäller alltså att hitta den rätta balansen mellan samarbete och konkurrens. Liksom i evolutionen kan båda vara drivande. Tyvärr tenderar både vänster och höger att bara framhålla det ena. Att säga att vetenskapen står på den ena eller andra sidan är alltså fel: Båda sidor har var för sig en alltför begränsad syn på verkligheten. Vi bör söka efter "sweet spots" snarare än ideologisk renlärighet. Första steget bör därför vara att bryta det svartvita antingen-eller-tänkandet, och istället börja tänka i termer av både och. Fråga inte vem som har rätt i största allmänhet, utan fråga på vilka punkter respektive sida har rätt och fel.
Per Ewert säger ingenting om varifrån barndomsberättelserna i Koranen (Jesus talar i vaggan, gör levande fåglar av lera osv) kommer. Med största sannolikhet kommer de från det apokryfa så kallade arabiska barndomsevangeliet (Googla Syriac / Arabic Infancy Gospel). Som i sin tur bygger på Thomas Barndomsevangelium (fåglar av lera) med flera. Man kan ju tycka att den som svänger sig med stora ord om "källkritik" och "historievetenskap" borde ha någon koll på detta. Ewert tycker kanske att han är vetenskaplig för att han har läst Bibeln och Koranen och konstaterat att de inte går ihop, men det är ju liksom inte särskilt svårt.
Men vad är det ni säger egentligen? "Två nya låneinstitut"? Freddie Mac samtida med Google? Skulle Freddie Mac (Federal Home Loan Mortgage Corporation, FHLMC) och Fannie Mae (Federal National Mortgage Association, FNMA) ha skapats av GW Bush-regeringen? Var har ni fått detta ifrån? FNMA grundades 1938 och FHLMC 1970.
Ludvig W gör ju sig själv skyldig till fördomsfullt resonerande när han, utan att presentera någon underbyggnad, spekulerar kring vad som är "karaktäristiskt" eller "normalt" för en viss typ av terrorism. Uppenbarligen finns det exempel på både bilbomber och angrepp på symboliska byggnader utförda av islamistiska extremister. Det finns inget ideologiskt hinder för vare sig det ena eller det andra. Att döda många människor och förstöra symboliska mål åstadkommer i slutändan samma sak; att få så stor uppmärksamhet som möjligt. Så varför skulle vi dra slutsatser kring vilka som ligger bakom ett visst dåd på sådana lösa grunder? Svaret är att det ska vi inte. Att tänka sig att vissa terrorister alltid agerar på ett visst sätt, som om de var något slags fantasilösa robotar som inte kan anpassa sig till situationen, det om något är väl fördomsfullt? Säger inte det nyss inträffade oss snarare att vi inte ska bli förvånade över att de mest oväntade saker kan inträffa? Ludvig W talar om Magnus & Magnus som "terrorexperter" inom citationstecken som för att antyda att de inte är experter egentligen, men hans eget prat om vad som är "karaktäristiskt" och "normalt" är ju ännu mindre ett uttryck för expertis. LW tycks vilja säga att vi ska ha ett öppet sinne och inte låsa fast oss i fördomsstyrda tankespår när sådant här inträffar, och det har han förstås helt rätt i. Men det hade varit bättre om han själv hade varit konsekvent på den punkten.
Jag skulle gissa att Victor Z Hahn inte är mer feminist än påven. Ni noterade väl att han skriver för konservativt kristna Världen Idag? Retorikstudierna kan ju också vara en ledtråd. Nog inte första gången han övar sig i att hävda en åsikt som egentligen saknar underbyggnad. Jag tror att hans bisarra blandning av "feminism", machoposerande och ärkestereotypa könsroller är ett utspel av samma slag som när den likaledes ärkekonservative Roland Poirier Martinsson skrev "Ingenting går upp mot en riktig hemmafru" här på Newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/15/ingenting-gar-upp-mot-en-riktig-hemmafru Många minns säkert vilket rabalder det blev. Men i själva verket var ju det hela mest en ploj för att reta upp folk och väcka debatt. Hahn försöker antagligen göra ungefär detsamma. RPM kallade sig själv alfahanne, Hahn vill sparka på Martin Svensson. För de vet ju att det gör folk arga. Oj, så skojigt när feministerna blir arga... "Jag tog i med flit för att provocera" säger han i Aftonbladet om sitt förra inlägg om "lattepappor", http://www.newsmill.se/node/35813 och i det här fallet vrider han på kranarna några varv till. Troligen är en poäng Hahn försöker göra att feminismen är absurd om man drar vad Hahn uppfattar som dess dogmer (mannen är aldrig offer osv) till sin spets. Men bland motiven finns nog lite av varje: kasta bensin på brasan för att se vad som händer, se hur många han kan lura ("titta på mig RPM, jag kunde också"), skapa bråk i de feministiska leden med mera. Ok, möjligheten att han faktiskt är förvirrad på riktigt kvarstår förstås. Vi ska inte utesluta det, men jag tror mer på min gissning. Det ska bli intressant att se vilken ploj de mörkblå klämmer ur sig nästa gång. En artikel som argumenterar för dagistvång kanske?
Man måste bedöma sannolikheter för ditten och datten - ja precis! För hur skulle man annars göra i situationer där man inte vet? Spekulationer kan man precis som du visar på producera massor av. Men en spekulation behöver i grunden inte innehålla någon bedömning av sannolikhet, det är bara ett påstående "så här kan det ha varit". Sannolikhetsbedömning är någonting som läggs till detta, så det är inte samma sak som bara spekulation. Vi kan som regel inte beräkna sannolikheten, så som vi kan vid ett tärningskast, men man kan ändå argumentera för att den ligger i någon härad. Om sekter tenderar att uppstå på ett visst sätt, så är det sannolikare att en sekt vars ursprung är oklart också uppstod på ett sådant sätt. Vi vet inte, men det är ett rimligt antagande. "Allt annat lika är dessa scenarier precis lika troliga som Harrisons" säger du, men detta "precis lika troliga" gäller endast i en situation där vi inte har kunskap om hur sekter brukar uppstå, hur berättelser brukar förändras, hur förhållandena var på den tiden och så vidare. Denna kunskap måste rimligen påverka hur vi ser på sannolikheten för olika scenarier. När vi har någon information att gå på kan inte sannolikheten vara densamma för allihop. Det är också lite för lättsinnigt att utgå ifrån att Harrisons enda anledning är att han inte vill förarga kristenheten. Vi människor har lätt för att tänka så om våra motståndare; ah, han tycker inte som jag, så han har nog något skumt motiv. Eller så är han dum, eller okunnig. Det ser man särskilt ofta i diskussioner om religion och politik. Men skumma motiv är nog inte så avgörande som vi tror, och dumhet och okunnighet är nog åtminstone jämnare fördelat än vi inbillar oss :) Jag tror att vi skulle vinna på att oftare ge våra motståndare "the benefit of a doubt". Diskussionerna skulle bli mer konstruktiva. (Det kan ju gälla Harrisons uttalande om konspirationsteoretiker också) Vore det så konstigt om Harrison på helt ärliga grunder kom fram till att tycka att hans scenario var det mest sannolika?
För denna sida ansvarar Kristian Ekeroth
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
