Fler rubriker och artiklar om 11-åringar som rånar medmänniskor. Inte första gången sådant händer, men det är alltid lika sorgligt när det sker. Det borde inte hända, borde inte få hända... Men nu gör det ändå det och även om alla människor har ett eget ansvar och någon som är 11 år borde veta bättre, så är det ändå vuxenvärldens roll i det här som jag tänker på först och inte barnen. Hur kan det få gå så snett? Har vi reducerat bort föräldrarollen? Föräldrarna är nämligen den viktigaste förebilden för våra barn och att vara förälder är ett enormt ansvar. Men även föräldrar är människor och ibland orkar man inte göra rätt, det kan ingen kräva, men då är man skyldig att be om hjälp och då är också medmänniskor, myndigheter och andra skyldiga att ge den hjälpen.
Det är så ofta vi hör om problem på olika håll och ibland känns det som att alla vuxna runt omkring barn och unga med svårigheter väljer att inte se, eller rättare sagt, väljer att inte bry sig. Det resulterar ibland i handlingar som kan förstör andras liv och det resulterar ibland i handlingar som inte är värdigt någon, alltså inte värdiga förövaren själv. För hur ska man som vuxen sedan kunna leva med att man har gjort någon annan väldigt illa eller kanske ännu värre saker?
Det är så enkelt att i frustration ropa efter fler poliser och skärpta lagar. Båda delarna kan mycket väl vara befogade, men vi måste ta diskussionen om förebyggande arbete samtidigt, för annars handlar det bara om att släcka bränder. Vi ska släcka när det behövs, men det viktigaste på sikt är att förhindra dem. Där har vi alla ett ansvar och det håller inte att när det passar bara hänvisa till samhället, för det är vi alla som är samhället och det blir vare sig bättre eller sämre än vad vi gör det till.
Vi måste våga prata om det ansvar som ett föräldraskap innebär och att föräldraskapet inte är något som man kan säga upp sig ifrån. I den stund vi vågar ta den diskussionen så kommer omvärldens skyldigheter automatiskt med, för det går inte att prata om det ena utan att komma in på det andra. Men som det är nu, när vi helst undviker den diskussionen, så lägger vi dubbel börda på våra barn. Tyvärr är jag så negativ så att jag tror att många vuxna tycker att det är enklast så. Det är lättare att ta fajten med barn än med vuxna, trots att det är de senare som egentligen bär ansvaret.
Katharina Wallenborg, 2012-01-24 14:16
