Ett anspråkslöst förslag om evig upphovsrätt
Evig upphovsrätt hade vi faktiskt i Sverige 1810. Dvs det angavs då inte hur länge den skulle gälla, så den kunde i princip ärvas hur länge som helst. Det finns debattörer idag som på allvar hävdar att upphovsrätten borde vara lika varaktig (evig) som vanlig materiell egendomsrätt, t.ex. Mark Helprin. I mitt tycke hade Sverige en rätt rimlig skyddstid 1919-1942 då skyddet varade 30 år efter upphovsmannens död. Innan dess (1877-1919) var skyddstiden 50 år, så det stämmer inte det där man ofta hör att skyddstiderna alltid har förlängts. Om vi talar om den copyright som bokhandlarna/boktryckarna hade (till skillnad från upphovsmannens rätt) så fanns ett intressant tillstånd i England mellan 1694 och 1710, då verk kunde ha inget skydd alls eller evigt skydd. Det berodde på att Licensing Act hade upphört 1694 och den första upphovsrättslagen stiftades inte förrän 1710. Verk gjorda före 1694 kunde alltså ha det gamla eviga skyddet och verk som trycktes t.ex. 1699 hade inget skydd alls. Även mellan 1769 och 1774 fanns en sorts evig upphovsrätt i England, eftersom man då var inne i en rad rättsprocesser som skulle avgöra om den gamla common law-principen för copyright fortfarande gällde eller om Statute of Anne från 1710 (första "riktiga" copyrightlagen) verkligen fullt ut tagit dessa gamla reglers plats. 1769 föll ett domslut som sa att de gamla reglerna gällde och 1774 ett annat som sa att de inte gjorde det. Tiden där emellan fanns en sorts evig copyright igen, fast den hade i praktiken mycket liten betydelse. Se: http://slowfox.wordpress.com/2009/04/24/upphovsrattens-skyddstider/ http://slowfox.wordpress.com/2009/02/16/understreckare-om-evig-upphovsratt/




