Karin Bengtsson har kommenterat på:
Frågan om hur våra barn mår och vilken omsorg/utbildning de ska ha väcker uppenbarligen starka känslor, åt alla håll. Jag vill tacka Jonas för modet att sticka fram hakan i en fråga som är så känslig. En fråga: Varför denna hätskhet, denna hånfulla hugga-huvudet-av-attityd mot någon som vågar ifrågasätta ett system och en grundläggande attityd? Är det så farligt? Ja, kanske är det det.
För om det är så att många barn faktiskt skulle må bättre av att få mer tid med sina föräldrar under de första åren, måste vi förändra en stor del av vårt "tänk", och det får praktiska konsekvenser för hela vårt sätt att leva med barn.
För mig är det självklart att önskan att vara mycket tillsammans med sina barn under de första åren (och sedan också, naturligtvis) borde stödjas av samhället, inte betraktas med misstänksamhet. Vi vet genom kunskapen om anknytning att barn behöver lång tid för att knyta an ordentligt, få sin "anknytningshunger" mättad, så att de till exempel kan fokusera på sådant som att lära sig saker i skolan.