Några tankar om värderingsbaserad förnyelse
I november 2006 skrev jag en artikel i Aktuellt i politiken om socialdemokratins behov av att förnya sig och återfinna rollen som ett progressivt parti. Ungefär ett år senare skrev jag nedanstående rader, men det blev aldrig av att jag försökte dela dem med en större krets. Trots ett par år med nytt ledarskap i partiet tycker jag dock fortfarande texten känns aktuell. Jag hoppas och tror att det jag skriver inte är helt ointressant eller okontroversiellt eftersom det är först när åsikter tillåts brytas emot varandra som intressant idémässig utveckling kommer till stånd. Min utgångspunkt är att socialdemokratin är på god väg att marginalisera sig själv, inte som maktfaktor än på ett tag, men som en rörelse som engagerar. För en politisk rörelse i en demokrati innebär det i förlängningen givetvis också en marginalisering även inflytandemässigt, eller borde i alla fall göra. För mig är det ingen önskvärd utveckling. Men för att det inte ska ske krävs att socialdemokratin hittar tillbaka till en tydligare värdemässig hemvist. Jag är övertygad om att där finns jordmånen för att förnyas och växa i framtiden.
