Juan Tapia

Nu måste vi ändra sjukförsäkringen!

Det politiska utspelet med sjuka människor som de rödgröna iscensatte strax före valet bidrog i stor utsträckning till att Alliansen inte fick egen majoritet i riksdagen. Man försökte skapa en folkstorm mot Alliansen och fallet Annika väckte många upprörda känslor. Alliansen borde ha hanterat frågan på ett bättre sätt - i alla fall med mer empati och engagemang.

Ingen tvekan om att det var absolut nödvändigt att ändra på sjukförsäkringssystemet - före 2006 hade Sverige den högsta sjukfrånvaron i världen, trots att folkhälsan och arbetsmiljön var bland de i särklass bästa!

C: a 700 000 personer var antingen sjukskrivna eller förtidspensionerade och 140 personer förtidspensionerades varje dag  - en stor andel av dem var unga. Nästan ingen rehabilitering erbjöds, kostnaderna sköt i höjden och utanförskapet permanentades.

En omläggning av sjukförsäkringssystemet tar tid och i den processen kan fel begås då många ärenden är svårbedömda. Detta ursäktar dock ingenting.

Vi kristdemokrater tror på att ett solidariskt finansierat sjukförsäkringssystem ska finnas och garanteras samt att rätt ersättning ska gå till rätt person.  Alla sjuka ska ges en korrekt diagnos, adekvat behandling, tillförlitlig prognos och snabb rehabilitering för att kunna börja jobba igen.

De som är allvarligt sjuka ska få fortsatt sjukpenning och därmed inte vara med i introduktionsprogrammet. De som har en permanent nedsättning av arbetsförmågan ska även i fortsättning få sjukersättning - men även respekt och medkänsla. Detta har vi definitivt lyft upp inom Alliansen och det kommer vi att fortsätta göra.

Socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson (M) äger frågan om sjukförsäkringssystemet och hon har lovat att starta en utredning för att reda ut om det är fel på regelsystemet eller dess tillämpning. Detta är mycket angeläget - det duger inte att vänta. Inte så länge allvarligt sjuka kommer i kläm!

Juan Tapia

2010-09-26

Artikeln publicerad i Sydsvenskan 2010-09-29

Låt familjerna bestämma!

Lars Ohly och vänsterpartiet anser att det är rätt att tvinga mödrarna att avbryta amningen för att jobba. De ska tvingas att använda bröstpump om dem vill fortsätta amma efter sju månader, så att politikerna kan tvångsfördela uttaget av föräldraförsäkringen.

Man kan knappast tro att detta är sant, men det är det. Tydligare än detta kan det inte vara. Vänsterpartisterna säger det utan att skämmas - de anser att det rätt att köra över folket. Det ska inte spela någon roll att 84% av alla föräldrar vill bestämma själva över hur föräldraledigheten fördelas.

Vänsterpartiet menar att familjerna ska ha mindre att säga till om och att de som politiker vet bättre än familjerna! Vuxna människor ska "uppfostras" i ren socialistisk anda att tänka "rätt" så att de gör som vänsterpartiet vill. Man ska förhindra att familjerna väljer "fel". Tala om förakt för vanliga människors förmåga att bestämma över sina egna liv. Vilken översittarmentalitet!

Vänsterpartiet har ännu en gång visat sin kyla och sin fullkomliga brist på respekt och förståelse för vanliga människors vardag och för deras behov. Så blir det när dogmatismen går före sunt förnuft.

Detta onödiga ingrepp i familjelivet reaktualiserar diskussionen kring politikens gränser. Ska vänsterpartiet också bestämma hur föräldrarna ska klä sig eller vad de ska äta till middag? Man har definitivt gått över gränsen för vad politiken ska reglera.

För oss kristdemokrater är det viktigt att barnfamiljernas möjligheter till flexibla val måste ökas - inte minskas! Vi menar att det är viktigt att låta familjerna bestämma mer! Vi tror på färre restriktioner och mer valfrihet, i synnerhet när det handlar om småbarn. Vi vill ge familjerna mer utrymme och större frihet att bestämma själva.

Föräldrar som vill dela lika på föräldraförsäkringen ska uppmuntras att göra det. De som inte vill dela lika ska få lov att låta bli. Det viktigaste är att föräldrarna själva ska komma överens om en lösning som passar den enskilda familjens situation bäst och att samhället förbättrar förutsättningarna för jämställdhet. Vi vill dessutom göra föräldraförsäkringen mer flexibel, höja lägstanivån och att den ska kunna användas under hela barndomen.

Amningen är mycket positiv för barnet och det bör spela en avgörande roll när föräldraledigheten planeras. Mammor som ammar ska inte tvingas lämna sina spädbarn för att jobba. Samhället ska stötta och hjälpa familjerna, inte ta över deras beslutfattande och ännu mindre detaljstyra hur de lever sina liv och hanterar sina relationer. Föräldrarna vet ju vad som är bäst för deras barn!

Juan Tapia

2010-09-06

Nationaldagen ska öka samhörigheten

Sveriges nationaldag firas idag den 6 juni. Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa utsågs till Sveriges kung 1523. Även 1809 års regeringsform, som fastslog de medborgerliga fri- och rättigheterna, och 1974 års regeringsform utfärdades den 6 juni. En del tycker dock att den historiska kopplingen är för vag. Tidigare firades den 6 juni som svenska flaggans dag och det var först 1982 som dagen fick status som nationaldag. Dagen är sedan 2005 en helgdag.

Under nationaldagen finns det anledning att reflektera över firandet. Införandet av nationaldagen var kontroversiellt och många anser fortfarande att den är dåligt förankrad hos svenska folket. Många vet faktiskt inte varför just den 6 juni blev nationaldag, inte heller vad man hyllar denna dag. I Skåne menar man dessutom att Gustav Vasa aldrig har varit skåningarnas kung.

Det vanligaste skälet till att man firar nationaldagen är säkerligen att man älskar sitt fosterland.

För några handlar dock nationaldagen om ett chauvinistisk firande av ålderdomliga nationalistiska idéer. Den europeiska nationalismen brukar koppla samman begreppen nation och folk, vilket utesluter medborgare med annat ursprung. Nationalismen hyllar nationen, historien, kulturen och slår vakt om nationalstatens intressen. Kritikerna menar att ett starkt hävdande av den egna nationen och det egna folket försvårar samarbetet och fredsutvecklingen.

För andra handlar nationaldagen om patriotism. Man ska inte förväxla patriotism med nationalism. Patrioten tycker att det egna landet är bäst men erkänner andra människors rätt att tycka likadant om sitt land. I de flesta länder ser man patriotism som något positivt. Sverige betraktas som ett av de minst patriotiska länderna i världen, troligen pga patriotismen frodas under krig och Sverige har inte drabbats av krig på 200 år. De flesta svenskar är dock stolta över att vara svenskar.

Du gamla, du fria är Sveriges inofficiella nationalsång, skriven av Richard Dybeck 1844. Dess status som nationalsång vilar helt på traditionen. Många skolor har dock tagit bort nationalsången från skolavslutningen till förmån för Den blomstertid nu kommer. ”Skolan ska spegla samhällets värderingar, därför sjunger vi inte nationalsången”, menar en del rektorer. Det märkvärdiga är att Dybecks sång handlar om Norden snarare än om Sverige. ”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden” retar en hel del som tolkar texten som en opassande hyllning till krigiska svenska kungar från 1600- och 1700-talen.

Under de senaste åren har främlingsfientliga krafter missbrukat nationaldagen och flaggan för att hylla en överdriven nationalism och visa sitt hat mot invandrarna och det multikulturella samhället. Den pågående ekonomiska krisen har gett dem vind i segeln. SD har nu uppmanat allmänheten att bojkotta de mångkulturella nationaldagsfirandena. De ondgör sig över att ”ett stort antal av Sveriges kommuner har en så stark mångkulturell prägel på sina officiella nationaldagsfiranden att den svenska kulturen riskerar att hamna i skymundan”.

Detta har lett till att många associerar nationaldagen med något negativt. Vi måste dock hålla i minnet att det inte är nationaldagen som är problemet, utan främlingsfientligheten. Vi ska därför inte tillåta de främlingsfientliga att definiera svenskheten – utan i stället ta initiativet och visa handlingskraft för att förstärka demokratin. Främlingsfientlighet har inte någon plats i ett civiliserat samhälle.

Nationaldagen ska spegla dagens moderna och mångkulturella Sverige och vara en glädjedag för alla människor som bor i landet. Under nationaldagen ska vi fira att Sverige är ett demokratiskt land där man kan leva i fred och frihet oavsett ursprung, kultur eller religion. Låt oss hylla Moder Svea och vara kritiskt stolta över vårt land och dess historia. Låt oss hylla vår demokrati, frihet, jämlikhet, öppenhet och fred. Låt oss använda denna dag för att öka samhörigheten och delaktigheten så att vi tillsammans kan bygga ett ännu bättre samhälle – ett samhälle för alla.

Hungern - den gamla fienden breder ut sig igen

Under de senaste decennierna har framsteg gjorts i kampen mot den globala fattigdomen men fortfarande lever miljoner människor i armod. Enligt Världsbanken har andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom mer än halverats sedan 1980-talet.

Hungern i världen ökar dock igen i kölvattnet av den globala finanskrisen och klimatförändringarna. En allt större del av de fattigas inkomster går till föda. Drygt en miljard människor lever i yttersta fattigdom, saknar mat för dagen och lider av kronisk undernäring, enligt FAO. Antalet har ökat med 150 miljoner sedan 2004.

För oss kristdemokrater är fattigdomen och svälten i världen en moralisk katastrof som kan åtgärdas - världen kan producera tillräckligt mycket mat för att mätta hela jordens befolkning. Det som saknas är den politiska viljan, det som behövs är mer medmänsklighet och mindre egoism. Vi arbetar därför för att Sverige ska ge fattiga länder ett solidariskt och generöst bistånd. Vi människor har alla ansvar för varandra.

Alliansregeringen är den första regeringen i Sverige som har lyckats uppnå målet att ge 1 % av landets bruttonationalinkomst som bistånd till fattiga länder. Vi har all anledning att vara stolta över det.

Biståndet användes dock fortfarande inte enbart för direkt fattigdomsbekämpning utan också för många olika ändamål såsom militära insatser, skuldavskrivningar, utbytesprogram och flyktingmottagningar. Dessa aktiviteter är viktiga men borde inte finansieras med biståndsmedel.

År 2000 formulerade FN åtta utvecklingsmål (millenniummålen) för att bekämpa fattigdomen i världen, bland dessa ingår att utrota fattigdom och svält, minska barndödligheten och minska mödradödligheten. Utvecklingen går långsamt och mycket talar för att få av dessa åtta mål kommer att uppnås. I de fattiga länderna söder om Sahara orsakar undernäring mer än en tredjedel av all barndödlighet och ingen förbättring noteras.

Biståndet kan ju inte ensamt utrota fattigdomen i världen. Fattigdomsbekämpning behöver dessutom andra viktiga faktorer såsom demokratiska reformer, respekt för de mänskliga rättigheterna, korruptionsbekämpning, jämställdhet, social integration, utbildning och god samhällsstyrning. En hållbar ekonomisk utveckling kräver vidare kreativ företagaranda, utbildad arbetskraft, adekvat infrastruktur och transport, öppna marknader, frihandel, privat egendom och sund miljö.

Öppna marknader och den internationella frihandeln är välståndsskapande krafter som spelar en nyckelroll i den ekonomiska utvecklingen. Vi kristdemokrater arbetar för internationell utveckling och solidaritet. Vi vill att EU ska visa största möjliga öppenhet gentemot fattiga länder och vi vill att dessa länders intressen tillvaratas på rätt sätt i olika handels- och kreditrelaterade organisationer.

Det svenska humanitära engagemanget ska vara generöst och effektivt. Fattigdomsbekämpning måste därför vara det övergripande målet för all verksamhet som finansieras med biståndsmedel. Sverige borde följa Irlands exempel och se till att åtminstone 20 % av det totala biståndet går direkt till att minska och utrota hunger med undernäring och dess permanenta skador. Att ha mat för dagen borde vara en mänsklig rättighet.

Enpartistaden Malmö

"Det långa socialdemokratiska maktinnehavet i Malmö stad har haft en negativ inverkan på demokratin. Gränsen mellan staden och Rörelsen suddas ut, det förekommer maktkoncentration och mobbning, relationen mellan Ilmar Reepalu och stadens näringslivstoppar är alltför intim och oppositionen är alltför anpasslig och medgörlig", sade Fredrik Segerfeldt idag i Malmö när han presenterade sin rapport Enpartistaden 1: Malmö - om effekter av långa maktinnehav i landets kommuner. Seminariet arrangerades av tankesmedjan Timbro.

Socialdemokraterna har styrt Malmö sedan 1919, dvs under 85 av de senaste 91 åren. De har haft staden i sin hand i nästan ett sekel, om man bortser från mandatperioderna 1985-1988 och 1991-1994.

Segerfeldt ser detta utomordentligt långa maktinnehav som ett hot mot demokratin: "När ett politiskt parti under lång tid innehar makten i en politisk församling, och därmed i en politisk enhet som ett land, får det effekter. Det kan handla om att myndigheter och offentliga tjänstemän, som på papperet är neutrala men i verkligheten inte är det. Det kan handla om hur stora delar av samhället, inklusive näringslivet, anpassar sig till den offentliga makten på ett sätt som inte är meningen. Och det kan handla om hur maktinnehavet tas så för givet att de gränser som finns för den offentliga maktutövningen inte längre respekteras".

Segerfeldt har i sin rapport samlat ett stort antal väldokumenterade händelser och företeelser som han analyserar ur ett enpartistadsperspektiv: "Sammantagna ger de en bild av systematisk vänskapskorruption och demokratiska övertramp, av en stad som inte styrs så demokratiskt som den borde".

Det är känt att ett långvarigt maktinnehav kan leda till osund maktfördelning, bristande insyn, centralstyrning och negativa konsekvenser för demokratin - Malmö är inget undantag.  Rapporten belyser behovet av att den politiska makten granskas, inte enbart för att beivra oegentligheter utan också för att försvara och förstärka demokratin.

Demokratin ska aldrig tas för given - den kräver en kontinuerlig övervakning och engagemang, inte enbart av oppositionen utan också av oss alla.

Nu är det dags för oppositionen i Malmö att ta krafttag och sluta finna sig i att vara den ständiga tvåan - nu gäller det att arbeta hårt för att vinna valet och låta friska vindar blåsa i staden.