Obegripligt att S-medlemmarna inte får välja ledare
Den avslöjade vapenaffären med Saudiarabien kommer att leda till en stormvind i den svenska politiska ankdammen. Man blev nästan glad när detta avslöjande kom. Vi hade inte haft något liknande sedan IB affären. Men tiden nu är mer mogen än någonsin för att vårt sjuka politiska apparat ska granskas och lagas. Symptomen tyder på en politisk parlamentarism som har tappat sin förankring hos folket och gjort politiken till ett yrke. (”Vi politiker” får man höra, som om vi andra inte vore det, eftersom ”politiker” betyder ”medborgare”). ”Imorgon blir du politiker för en dag” – stod det i en artikel av Björn von Sydow dagen före valet, för några år sedan. Det kändes som en förolämpning som avslöjade var ”parlamentarismen” hade hamnat. Vi har, med jämna mellanrum, haft tecken på att det inte stod rätt till med vår s k demokrati och vårt medborgardeltagande. Men tiden var inte mogen. Det heter KAIROS, när den blir det, enligt gammal visdom. Vi har haft tillfälle för att fråga oss vart vi var på väg, vart socialdemokratisk politik och medborgarinflytande hade tagit vägen. Revolterna i Algeriet, Egypten, Lybien och nu Syrien (där despotin har varit helt öppen) har väckt tankar som spridit sig till våra bredgrader. Spanien är i parlamentarisk kris och Grekland är också på väg. Vi har haft en kris inom socialdemokratin. Det fattades nu bara något av den kaliber som visar sig i den avslöjade hemliga affären med Saudiarabien. Att svenska vapen hamnat i fel händer hade vi vetat länge. Att krigsindustri inte står överens med ett land som skryter med neutralitet är inget nytt diskussionsämne heller. Det krävs dock KAIROS: rätt sak vid rätt tillfälle, för att det ska resultera i något effektivt. Det är så revolutionerna uppstår helt plötsligt. Det viktiga är att dem kanaliseras åt rätt håll så att inte en ny maktelit, med retoriska medel, tar över. Många frihetsrörelser leder till nya diktaturer. Ty det finns ingen väg till frihet – Friheten måste bli själva vägen. Saudiarabien och vapenfrågan är bara den tändgnista som väckt uppmärksamhet på att parlamentarismen och medborgardeltagande, men framförallt den socialdemokratiska politiken kommit ur led. Det som avslöjas nu är inte bara att medborgarna hållits borta, utan att t o m riksdagsledamöterna hållits borta och att de saknat mod för att kräva upplysning på viktiga politiska fakta. Politiken har blivit ett yrke som ofta går i arv inom familjen och den ”förtroendevalde” behöver ofta bara sitta där och hålla med och, i bästa fall, trycka på en knapp. Ty ”enade vi står – söndrade vi falla” som det lyder i den mest manipulativa frasen som användas kan. Hur många ska falla söndrade av svenska vapen? Socialdemokratin har tur. Det hemliga avtalet avslöjas i rätt tid och att partiet inte sitter i regeringen just nu är fantastiskt för att påbörja en självrannsakan i skuggan av affären. Det låter som en beställning om förnyelse, efter den genomgångna partiledarkrisen. Den nya partiledningen får nu en chans att röra i grytan ordentligt. Inte för att befästa sin position – som man har gjort många gånger tidigare – utan för att slå upp öppna dörrar i en fri diskussion om vad ”Socialdemokrati” och ”Sveriges politik” ska stå för på 2000-talet. José Luis Ramírez





