Jonathan Rieder Lundkvists aktiviteter Egentligen hade jag tänkt att den här kommentaren skulle handla om det åsiktsmässiga skyttegravskrig som nu kommer drabba detta stackars kommentarsfält, men det verkar redan ha börjat i och med att Per verkar vilja skriva vad författaren menar istället för att låta författaren uttala sig om denne har en lösning eller ej.
Vad Annie Lööf tycker i frågan är egentligen oviktigt. Om hennes väljare inte delar hennes uppfattning så kommer hon bytas ut av väljarna med någon som gör det. Med tanke på hur många som gör utspel om att fildelning ska vara lagligt tror jag att politikerna förstår det.
Folkpartiet "klarade" inte provet i FRA-Frågan. Tvärtom.
Var tog kommentarer 2 till 10 vägen?
Tomas: Det verkar som du helt ignorerar 1949 års krig som egentligen är grunden till hela situationen. Du verkar också vara helt villig att bortse från de aktioner araberna vidtog för att Israelerna skulle ha Casus Belli - såsom Vattenkriget och blockad av deras hamnar. Jag anser att även Palestinierna har rätt till sin säkerhet, men de är just nu en stor del av problemet - och de har uppbackning av flera regionala supermakter. Jag erkänner att jag anser att den optimala lösningen är att palestinierna får välja vilken stat de vill vara medborgare i och inte få en egen, men det är inte ett realistiskt val. I alla händelser är 1967 års (som eg är 1949 års stilleståndslinjer) gränser inte ett val för Israel. Israel har inte haft problem med Egypten därför att Egypten samtidigt gick ut från Sovjetunionens intresseområde och istället närmade sig USA. Det var en del som gjorde att Israel var villig att återlämna Sinai samt att de fick ett fredsavtal. Och Egypten fick lida för det.
Thomas: Inte ens den bästa militär kan uthärda ett uselt försvarsläge under längre tid, speciellt inte med tanke på de odds Israel ställs inför. Det var det som ledde till en annan liten händelse som ändrade 1967 års gränser rätt radikalt... Israel kan inte föra krig under längre tider, det förstör deras ekonomi då den är beroende av reserver, men samtidigt behöver Israel tid. Oktoberkriget 1973 visar vad som kunnat hända om Israel tas med överraskning igen. De flesta länder kan byta land mot tid. Det kan inte Israel.
Enda anledningen till att Palestinierna vill ha 1967 års gränser är för att det skulle skapa en ohållbar försvarssituation för Israel. Den här videon demonstrerar problemet rätt bra: http://www.youtube.com/watch?v=cLC3G3tOjRU
Israels system tror jag snarare är problematiskt på grund av den chock som Yom Kippurkriget innebar för nationen. Innan dess fungerade deras system ypperligt så jag är inte säker på att det är det bästa exemplet. Nederländerna har ingen gräns, och deras system fungerar ypperligt.Där har man också den mindset som var förekommande i Israel före 1973, då konsensus gärna eftersträvades i så stor mån som möjligt. Jag ser återigen inget värde i "backupröster". Vad händer då om inget av alternativen kommer in? Ska man få lägga en tredje röst på ett parti som gjorde det? Ett sådant system förstärker bara dagens partistrukturer och de håller redan på att implodera. Jag förstår också att de ärade debattörerna ovan tycker att politiskt stabilitet är någonting att eftersträva, men som jag skriver i texten anser jag att sådant är politikernas jobb att
Tomas, jag är medveten om att partistrukturen skulle ändras. Jag ser dock inte det som en dålig sak. Just nu så finns det en spärr som jag ser är onödig. Idag är det partierna som tar det helhetsansvar du talar om, och det fungerar inte. Politiken stagnerar, folket förlorar förtroendet och till slut kommer det hela haverera med minskat valdeltagande som följd. Ett "reservsystem" tycker jag inte skulle lösa något. Det skulle snarare befästa dagens system ytterligare och låsa fast partierna i sina roller.
Varje val nekas partier inträde i Riksdagen trots att de fått mandat på folkets förtroende. Den sk spärrregeln förhindrar folkets vilja, och är i det närmaste att betrakta som lagstadgat valfusk, ett övergrepp på demokratin.
För denna sida ansvarar Jonathan Rieder Lundkvist
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
