Jonas Wells

Prenumerera Jonas Wellss aktiviteter

Jonas Wells har kommenterat på:

Sjukförsäkringen kräver en bred överenskommelse

Hej Gunvor. Du föreslår ett gemensamt trygghetssystem med en dörr in som finansieras av alla. Jag undrar vad du menar? I artikeln refererar du till FK och AF, och visst jag kan hålla med om att dessa myndigheter har mått bra av att samarbeta, varför inte gå ett steg längre som du föreslår? Men gruppen som behöver stöd har långt mera behov än detta. Har man ett ex neurospykiatrisk handikapp, är säg 25 år, aldrig jobbat så har personen ofta problem med ekonomin, med boendet, vissa hamnar i LSS verksamhet och många har antingen aktivitetsersättning eller ekonomisk bistånd. Behoven är oerhört varierade och individuella. Vissa är överdiagnosticierade, andra underdiagnisticerade. Min poäng är att för att hjälpa personen till ett bättre liv med egen försörjning behövs stöd från minst fyra myndigheter: kommun, AF, FK och landstinget. Och stödet bör ske samordnat, inte avstyckat. Föreslår du en dörr in, ett gemensamt trygghetssystem, där även kommun och landsting är med eller föreslår du bara AF och FK. Om det är det senare kommer inte problemet att lösas ändå för statens myndigheter är faktiskt medberoende av kommunens och landstingets åtgärder för att lyckas med den enskildes rehabilitering. För det förra har vi redan Finsam och samordningsförbunden, men de är helt klart underfinansierade. Men de har redan idag en stor hävstångseffekt samhällsekonomiskt och individuellt och inte minst för myndigheternas gemensamma ansträngningar. Hur tänker du?

Jonas Wells har kommenterat på:

Mona Sahlins förra talskrivare: Därför överger jag S för C

Jag gillar det jag läser, framförallt "när sjuka misshandlats av självtillräckliga stuprörssystem i decennier". Äntligen. I detta val har inget av blocken varit framme med vad man vill med själva systemet. Systemet som gör det närmast omöjligt för människor med rehabiliteringsbehov från flera myndigheter (ex kommun, landsting, FK och AF) att hitta lösningar. Hur kan politiken ge incitament åt myndigheter att sätta individen främst? Hur främjar de att myndigheterna tar ansvar för helheten, inte sin endast sin del? Ärligt talat, jag bryr mig inte det minsta om ohälsotalet har sjunkit om andra system har ökat. De är väl ändå helheten för människor som räknas? Och nu när de borgerliga har gjort människor som har varit inlåsta i systemet synliga (vilket är bra), hur får vi kommun, landsting och stat - att organisera sig - runt individen? Att bara flytta ansvar från en myndighet till en annan kommer inte att räcka. Ibland undrar jag om sektoriseringen i Sverige har gått så långt in i vår DNA att vi inte kan se det. Hur får vi upp sektoriseringsproblemet i debatten? Tack Greger för att du vågar tänka nytt.

Jonas Wells har kommenterat på:

Det här är min arbetslinje

Hej Hillevi Engström, Jag undrar vad du egentligen menar med "Jobbhus" och med det du skriver om att det är viktigt med en tydligare samverkan mellan aktörer utifrån AF:s roll. Vårt samhälle idag är oerhört sektoriserat med många autonoma myndigheter som lik tårtbitar ansvarar för olika delar av en människas rehabilitering. Att hitta moderna tydliga tårtbitar i myndigheternas organisering har varit det gängse metoden att lösa svårigheterna i Sverige sedan lång tid tillbaka. 2004 kom dock lagen om finansiell samordning som för första gången gjorde det möjligt att de viktigaste sektorerna/organisationerna kunde gemensamt fatta beslut om angelägna målgrupper, prioriteringar och insatser. Inom ramen för finsam kan kommun, landsting, FK och AF ta ett demokratiskt och gemensamt ansvar för att lösa utsatta personers problematik på en strukturell nivå. Finsam har gjort det möjligt att gå förbi själva sektoriseringen som är roten till problemet. (Det går också att hävda att en baksida med att släppa in andra aktörer i arbetsrehabilitering, på gott och ont, har ökat behovet av samordning mellan självständiga aktörer. Men vem som ansvarar för detta är fortfarande oklart. Samordningsförbunden inom ramen för Finsam är en neutral arena som kan lösa problemet.) Lagstiftningen om Finsam bygger på frivillighet och har hittills varit en stor framgång, både vad gäller dess resultat, både på individplanet och samhällsekonomiskt, men också i dess spridning. Numer finns 90 finansiella samordningsförbund i 2/3 av alla landets kommuner och behovet växer att utöka och utveckla dessa förbund vidare. Alla län är representerade utom ett. De senaste åren har idéer som Kraftsam, En gemensam ingång, Moa, och Nystartskontor haglat över myndigheterna. Jag tycker inte att dessa idéer är felaktiga men vi ska inte lura oss att problemet med sektorisering och individers svårlösta rehabiliteringsproblem går att organisera bort bara genom att myndigheterna arbetar i samma hus. En del problem kan inte lösas där och de problem som kan det behöver särskilt lyftas upp på en egen arena. Jag är övertygad att den kompetens som har växt fram inom finansiell samordning är användbar i sammanhanget men det är otroligt svårt att se hur politiker vill förvalta och utveckla kunskapen, både i politikerleden och hos tjänstemännen på de stora statliga myndigheterna. T.ex. har samordnarna inom Finsam sin egen kunskapsbas, den styrs av andra logiker och utövar ett annat ledarskap. Så tillbaka till min fråga: Vad menar du med Jobbhus och hur ser du på Finsams framtid, både inom ramen för detta eller som en fortsatt fristående arena för samarbete mellan beslutande aktörer?