Diskriminering förklarar inte utanförskapet
Först måste vi skilja på arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring. När det gäller arbetskraftsinvandring så är företagen i Sverige fria att anställa vem de vill i hela världen idag. Den som finner ett arbete (min 13.000 kr/mån) i Sverige får flytta hit med sin familj. De har alltså arbete från och med ankomstdagen och försörjer sig själva. Här hjälper företag och kommun till med bostad, skola, språkundervisning, etc om så behövs. Att hjälpa människor som flyr från krig är vad flyktingpolitik handlar om, de skall ha skydd, sovplats, hygien, mat, kläder, etc och här handlar det om att hjälpa miljontals människor och då gäller det att göra det så billigt som möjligt för att kunna hjälpa så många som möjligt. Därför är “outsourcing” av flyktingindustrin till låglöneländer en bra idé. Idag kostar en ensamkommande ung man från Afghanistan 1900 kr/dag i Sverige, för samma summa skulle vi kunna hjälpa 100 gånger fler att överleva i ett flyktingläger i ex Pakistan eller Iran. Flyktingar är naturligtvis också fria att söka jobb var helst i världen de kan få ett med sin kompetens. Det finns helt enkelt inte jobb till alla flyktingar i Sverige, det finns inte ens jobb till alla svenskar, speciellt svenska ungdomar som tvingas emigrera till Norge för att få arbete. Att försöka etablera stora mängder flyktingar på den svenska arbetsmarknaden som inte ens har jobb till alla svenskar är helt enkelt omöjligt.
