Facebook 
John Erik Ottossons aktiviteter En reträtt i kärnkraftsfrågan är korkad. Så snart det är kallt står flera kärnkraftverk stilla. Dags att gå över till miljövänli energi som även funkar i kallt väder.
Du har lyft upp några av de argument jag själv förde fram när Juholt skulle väljas till partiledare. Är glad att jag tog konsekvenserna och gick ur partiet. Är numera medlem i Miljöpartiet som har en modern och demokratisk organisation. Du är välkommen dit.
Socialdemokraterna hade chansen efter Juholts avgång att modernisera partiet och välja partiledare på ett öppet och demokratiskt sätt. I stället cementerar man fast gamla beslutsvägar och låter partistyrelsen välja ny partiledare utan att medlemmarna får säga sitt. Får man gissa på ett enhälligt beslut i partistyrelsen? Detta, tror jag, är spiken i kistan för (S) som ett stort parti. Nu blir det upp till bevis för Miljöpartiet och vänsterpartiet att skapa ett vänsteralternativ till Alliansen.
Så var vi där igen. Den som påstår att Gud finns, elallergi finns, tomten finns, har vetenskapligt sett bördan att bevisa sina påståenden och det räcker inte att hänvisa till hörsägen och anekdoter. Således- så länge du inte kan visa efekter av elektrisk strålning i ett double-blindexperiment, som sedan har replikerats av oberoende forskare så finns inte elallergi. De symtom elallergiker talar om, förståsbättre med psykologiska förklaringsmodeller och bäst behandlingsresuultat får du också genom KBT.
Ursäkten är säkert bra för Anna. Lova dock att fortsätta raljera för det gillar jag, som också kommer från Skåne.
" Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större." Så är det ju. Fria tankar behöver en kunskapsgrund att vila på och lite plugg i skolan lär ju vara bra som grund även om jag inte vill tillbaka till den gamla pluggskolan i Björklunds tappning och det vill väl inte du heller.
Bra artikel. Håller helt med dig. För övrigt kan man ju undra över svensk rättssäkerhet när det gäller kraften man lägger ner polisiärt på misstankar om ringa narkotikabrott, som rent juridiskt är att jämställa med att köra bil lite för fort. Står integritetskränkningen med kissprov etcetera i samklang med den personliga frihet, vi borde ha i en demokrati. Illa är också att bevisföringen är omvänd. Åklagaren behöver inte visa hur man intagit t.ex. kokain utan den tilltalade måste själv bevisa att han inte intagit substansen och hur den kommit in i kroppen. Detta strider så vitt jag kan se mot etablerad rättspraxis i andra mål, där åklagaren har bevisbördan. För övrigt kan jag inte förstå moralpaniken omkring Ola. Inte ens när det utkrävs särskilt ansvar eftersom han gör barnprogram.
Mycket upplysande artikel, som klart belyser att det är stor skillnad mellan narkotikapolitikens mål "ett narkotika fritt samhälle" och de faktiska effekterna av en sådan politik. Polisen har viktigare saker att sköta än att ta kissprover på fredliga människor för att se spår av narkotika. Integritetskränkningen med nuvarande rätt att tvinga till kissprov är stötande ur rättssynpunkt eftersom brottet enbart medför böter.
Jag vet att många fosterbarn känner sig kränkta p.g.a. att de varit i fosterhem och man har därför krävt ursäkt och ekonomisk ersättning för vad man utsatts för. Rent juridiskt har staten ingen skyldighet att agera i frågan. En utredning har gjorts, som handlar om barn som varit i fosterhem mellan 1920 till 1980. Utredningen utmynnade i förslag på ursäkt från staten i särskild ceremoni och förslag till 250.000 i ersättning. Regeringen beslutade om att en ursäkt är riktig men inte ekonomisk ersättning. Med tanke på att tidsperioden ligger långt tillbaka i tiden och att fosterhemsplaceringarna skedde i enlighet med vad man då trodde var rätt, tycker jag att regeringen fattat ett riktigt beslut. En regering måste hålla sig till juridiken och inte tillämpa nutida moral på gamla tider. Annars hamnar vi i ett gungfly av rättsosäkerhet. Hur många barn har inte behandlats illa förr när synen på barn var annorlunda? Jag tänker då främst på gruppen utvecklingsstörda barn, som på rekommendation av läkare och socialvård, stoppades in på stora institutioner, där de vare sig fick möjlighet till relationer eller ens basal pedagogik. Både fysiska övergrepp och psykiska hörde till vardagen. Ett övergrepp, som drabbade de flesta flickor med utvecklingsstörning, var tvångssterilisering, en behandling, som tillämpades mellan 1936 – 1975, som ett led i den sociala ingenjörskonst, som då omhuldades. Självklart var detta enorma övergrepp på barn men de går ej att frikoppla från den tidens anda. Det är knappast rimligt att nuvarande regering ska ersätta för detta, hur barbariska vi än tycker att den tidens behandlingar var. Samma tokigheter har man naturligtvis gjort sig skyldig till inom psykiatrin, där behandlingen av patienterna på 20- 50-talet med dagens syn i mångt och mycket var misshandel och vanvård. Men att rätta till det förflutna med ceremonier och pengar låter sig inte göras. Satsa pengar på att göra nutidens socialtjänst mer rättssäker om det behövs och satsa inte pengar på vanvård i det förflutna. Land ska med lag byggas. Så låt oss hålla oss till juridiken och inte förfalla i att låta vårt ”tycka synd om” leda till ett ogenomtänkt beslut. Sorgligt om hela frågan förfaller till partipolitiskt taktikiserande.
Jag vet att många fosterbarn känner sig kränkta p.g.a. att de varit i fosterhem och man har därför krävt ursäkt och ekonomisk ersättning för vad man utsatts för. Rent juridiskt har staten ingen skyldighet att agera i frågan. En utredning har gjorts, som handlar om barn som varit i fosterhem mellan 1920 till 1980. Utredningen utmynnade i förslag på ursäkt från staten i särskild ceremoni och förslag till 250.000 i ersättning. Regeringen beslutade om att en ursäkt är riktig men inte ekonomisk ersättning. Med tanke på att tidsperioden ligger långt tillbaka i tiden och att fosterhemsplaceringarna skedde i enlighet med vad man då trodde var rätt, tycker jag att regeringen fattat ett riktigt beslut. En regering måste hålla sig till juridiken och inte tillämpa nutida moral på gamla tider. Annars hamnar vi i ett gungfly av rättsosäkerhet. Hur många barn har inte behandlats illa förr när synen på barn var annorlunda? Jag tänker då främst på gruppen utvecklingsstörda barn, som på rekommendation av läkare och socialvård, stoppades in på stora institutioner, där de vare sig fick möjlighet till relationer eller ens basal pedagogik. Både fysiska övergrepp och psykiska hörde till vardagen. Ett övergrepp, som drabbade de flesta flickor med utvecklingsstörning, var tvångssterilisering, en behandling, som tillämpades mellan 1936 – 1975, som ett led i den sociala ingenjörskonst, som då omhuldades. Självklart var detta enorma övergrepp på barn men de går ej att frikoppla från den tidens anda. Det är knappast rimligt att nuvarande regering ska ersätta för detta, hur barbariska vi än tycker att den tidens behandlingar var. Samma tokigheter har man naturligtvis gjort sig skyldig till inom psykiatrin, där behandlingen av patienterna på 20- 50-talet med dagens syn i mångt och mycket var misshandel och vanvård. Men att rätta till det förflutna med ceremonier och pengar låter sig inte göras. Satsa pengar på att göra nutidens socialtjänst mer rättssäker om det behövs och satsa inte pengar på vanvård i det förflutna. Land ska med lag byggas. Så låt oss hålla oss till juridiken och inte förfalla i att låta vårt ”tycka synd om” leda till ett ogenomtänkt beslut. Sorgligt om hela frågan förfaller till partipolitiskt taktikiserande.
För denna sida ansvarar John Erik Ottosson
Pensionerad psykolog och psykoterapeut med tidigare arbete inom barn och ungdomspsykiatrin.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
