Joakim U G Anderssons kommentarer Tacka vet jag Peps Persson. http://www.youtube.com/watch?v=rSSKl5pnAEg Nåt att tänka på för herr W nästa gång han ränner till sina lagvrängare, kanske.
... en massa stavfel i min #1. Men jag lagar mat samtidigt. Idag - halstrad lax med grovt salt. Salt är också farligt. Men så jävla ... gott! (Faktum är att man kan utläsa en sorts lutheranism ur din artikel. Ty socker - och salt! - är gott. Det inbjuder till en sorts både själslig och fysisk lättja. Människan, i dess ursprungsform före Gud, söker sig trots allt till den smala vägen - och den smala vägen är t ex socker. Eller salt, som också är gott (särskilt i kombination med fett och rotfrukter, chips alltså - gör dem själva, prova, det blir ganska goda om man gör dem rätt). Uppfostrande artiklar som denna motverkar sitt eget syfte. För det är lite säreget med socker. Och fett. Och salt. Och nikotin. Och andra substsanser. Oavsett vad du säger så kommer vi inte att lyssna på dig. För, du vet ... We. Feel. Good. How do you feel? Den smala vägen, kompis. The only way to fly. Vissa vill suga på morötter, andra föredrar bröstsocker. Vem av dem har fel, så där lite postmodernistisk, du vet? För den krassa sanningen är: Hundratusentals människor Vet att de lever fel, att de kommer att dö för tidigt - men det gör inget. Därför att Livet, medan det händer, är så häftigt att allt annat är null and void. Den smala vägen. Guds dilemma är att Hen aldrig lyckas bygga en medelväg (ja, iaf inte innan protestantismen ;P ).
"Vem skall sköta folkhälsopropagandan?" Ingen. Ty det är upptill varje mänsklig individ att välja om hen ska lägga sin krona på socker eller propaganda. Blir vi mätta av proaganda? Icke. Du har fel inkörsport med din artikel. Den utgår från tanken att Staten Vet Bäst, men sen 1980-talet har vi alla - på gott och ont - insett att Staten faktiskt inte vet ett jävla skit. Såvida den inte övervakar oss.
... and här it är on Google engrish: +Joakim Webben Bilder Videor Kartor Nyheter Gmail Mer Joakim Andersson Översätt Den 20 december tar professorn i nordiska språk Tomas Riad säte i Svenska Akademien. Har detta någon betydelse? Kanske inte. Inte större betydelse än om han hade valts in i Vetenskapsakademien eller Vitterhetsakademien eller Musikaliska Akademien eller något annat lärt samfund, händelser som aldrig uppmärksammas i masspridda medier. (Jo förstås: om någon medarbetare i ett speciellt pressorgan skulle råka bli invald där, då slås det på stort.) Tomas Riads inval borde likväl hälsas med största belåtenhet. Inte primärt för att han är en språkman - den tredje i samma ämne i nuvarande uppsättning, den fjärde om man räknar in Göran Malmquist som är sinolog. Och inte heller för att Akademien tidigare försummat att knyta stora språkforskare till sin krets, till exempel Bernhard Karlgren eller varför inte Erik Wellander. Utan därför att svenska språket, som är ett nordiskt språk, befinner sig i en utsatt situation. Professor Olle Josephson, Riads ämnes- och institutionskollega, har i åratal - som föreståndare för Svenska språknämnden, sedermera Språkrådet, och som oförtruten språkvårdare i Svenska Dagbladet - påtalat riskerna för att svenskan som talat och skrivet språk håller på att göra domänförluster. Det vill säga: i olika officiella sammanhang trängs det egna modersmålet i det egna landet undan, nämligen av engelskan. (Även andra språk marginaliseras i det mellanmänskliga umgänget och tenderar att bli en sak för experter, eliter och entusiaster av olika slag.) Sådana domänförluster sker och har skett framförallt i affärsvärlden och i den akademiska världen, i styrelse- och seminarierummen, årsredovisningar och tidskriftsuppsatser. Förhållandet kommer att få - och har redan fått - skadliga effekter. Jag vill peka på två. För det första går det ut över den intellektuella kvaliteten. Du tänker alltid mycket bättre på ditt eget språk än på ett främmande språk. Det spelar ingen roll om du har vistats en halv generation i ett engelsktalande land eller ett land där man talar något annat språk än ditt modersmål. Det finns solklara undantag från denna regel, till exempel människor som skriver bättre på ett främmande språk som de har ansträngt sig att lära än på sitt eget som de har slarvat med att utveckla och förfina. Dock: även polacken Joseph Conrad gjorde verb- och prepositionsfel i sina suveräna romaner, skrivna på engelska. För det andra skapar förlusten av det egna språket en alldeles onödig hierarki bland människor som försöker prestera sitt bästa. En text som är skriven på ofullkomlig engelska och ett anförande som hålls på akademisk pidgin-engelska blir inte tagna på allvar utan rentav ringaktade av personer som behärskar detta språk. 99,9 procent av den svenska befolkningen gör det ej, även om förbluffande många svenskar tror att de gör det. Istället för att införa undervisning på engelska - i gymnasieskolan och på högskolan, av svenskar, för svenskar - borde utbildningsmyndigheterna gå in för att uppmuntra så många elever och studenter som möjligt att läsa flera främmande språk och de högre lärosätena borde i största möjliga utsträckning använda översättare och tolkar i sin skriftliga respektive muntliga kommunikation. Det vore en katastrof om globalisering skulle innebära intellektuell nivellering och degradering. Har den inträffat, kan den undvikas? Min uppfattning är att det redan har gått förfärande långt. Som redaktör för en internationell publikation får jag ibland manus som är mycket svåra att hantera, och ibland inte går att begripa. Naturligtvis tar jag också emot artiklar som är skrivna på en erbarmlig svenska av forskare som inte har tränats i sitt eget skrivande, men det problemet är det ju en redaktionell uppgift att lösa på ett tillfredsställande sätt. Men totalt sett breder språkförstörelse och förståelseförbistring ut sig. Man börjar få vänja sig vid ungefärlighetskunskaper. Det skulle kunna ses som en postmodernistisk triumf - det finns inga sanningar! Men nog gör det. Kravet att svensk vetenskap ska skrivas på engelska (varför inte kinesiska, franska, arabiska?) är absurt. Det är mycket möjligt att internationell publicering i vissa sammanhang är önskvärd, men detta måste skiljas från de rena tanke- och skrivprocesserna. Vill utbildningsmyndigheterna att svenska forskare ska publicera sig i internationella tidskrifter (förfärligt många forskningsresultat är ju ointressanta för en internationell publik, och det vore i sanning förfärligt om ett tvång att anpassa sig till ett sådant intresse bleve styrande för val av forskningsuppgifter!), så får de också sätta av medel för översättning - och i muntliga sammanhang: för tolkning. Min förhoppning är att motståndet mot svengelskan redan håller på att organiseras, och med viss framgång. Påtryckargruppen Språkförsvaret existerar. Statsvetarprofessor Leif Lewin (som talar en ypperlig och välvårdad engelska) har framträtt mot disciplinens tilltagande anglifiering. Anglifieringen innebär inte att något tillförs, utan att massor av intressanta saker (på andra språk, som främst unga forskare inte behärskar, de är i hög grad endast tvåspråkiga) förbises. Det leder till utarmning. Invalet av Tomas Riad i Svenska Akademien kan bli ett symboliskt stöd i detta arbete som är ett språkligt motståndsarbete. Det borde åtföljas av andra symboliskt - och praktiskt - angelägna inval: av forskare och författare som är det svenska språkets och den svenska tankens prydnader, en Ronny Ambjörnsson eller Sven-Eric Liedman, en Per Olof Enquist eller Lars Gustafsson, en Yvonne Hirdman eller Eva Österberg. On December 20, take the professor of Scandinavian languages Tomas Riad located in the Swedish Academy. Does this matter? Maybe not. Not more important than if he had been elected to the Academy of Sciences or the Academy of Letters and Music Academy or any other learned societies, events that never addressed in masspridda media. (Well, of course: if any employee in a special press organs should happen to be elected there, then turned it on high.) Tomas Riads election should nevertheless greeted with great satisfaction. Not primarily because he is a linguist - the third in the same subject in the current set, the fourth if you include Göran Malmquist is SINOLOGIST. Nor for the Academy previously neglected to link major language researchers to its ranks, such as Bernhard Karlgren or maybe Erik Wellander. But because the Swedish language, which is a Nordic language, is in a vulnerable situation. Professor Olle Josephson, Riads subject and department colleague, has for years - as director of the Swedish Language Council, later the Language Council, and untiring language consultant in the Swedish newspaper Svenska Dagbladet - pointed out the risks of Swedish as spoken and written language is engaging in a domain losses. That is, in various official occasions pushed their own mother tongue in their own country away, namely the English language. (Other languages are marginalized in the interpersonal interaction and tends to be a matter for experts, elites and enthusiasts of all kinds.) Such domain loss occurs and has occurred mainly in the business world and in academia, the board and seminar rooms, annual reports and journal papers. The ratio will be - and has already received - adverse effects. I want to point out two. Firstly, it is out of the intellectual quality. You always think a lot better in your own language than in a foreign language. It does not matter if you have spent half a generation in an English speaking country or a country that speaks a language other than your native language. It's crystal clear exception to this rule, for example, people who write better in a foreign language that they have made an effort to learn than on their own as they have been careless with the development and refinement. However: although the Pole, Joseph Conrad did verbs and prepositionsfel in their sovereign's novels, written in English. Secondly, it creates the loss of their language a quite unnecessary hierarchy among people trying to give their best. A text written in imperfect English, and a speech held in academic pidgin-English is not taken seriously, but even despised by people who speak this language. 99.9 percent of the Swedish population do not, although surprisingly many Swedes think they do. Instead of including instruction in English - in upper secondary school and in college, the Swedes, the Swedes - should education authorities go in order to encourage as many pupils and students as possible to read several foreign languages and the higher education institutions should be the fullest possible use of translators and interpreters in their written and oral communication. It would be a disaster for globalization would mean leveling and intellectual degradation. Has it occurred, it can be avoided? My opinion is that it already has gone terribly long. As editor of an international publication, I sometimes get scripts that are very difficult to handle, and sometimes impossible to comprehend. Naturally I also accept articles that are written in a parlous Swedish researchers who have not been trained in his own writing, but the problem is it's an editorial task to solve in a satisfactory manner. But overall, spreading destruction and language comprehension confusion out. You start to get used to approximate equality knowledge. It could be seen as a postmodern triumph - there are no truths! But enough do. The requirement that Swedish science should be written in English (why not Chinese, French, Arabic?) Is absurd. It is quite possible that international publication in certain contexts is desirable, but this must be distinguished from the pure thought and writing processes. Would education authorities to Swedish researchers to publish in international journals (awful lot of research is of course uninteresting to an international audience, and it would be truly terrible if one forced to adapt to such an interest was controlling the selection of research data!), So get they also allocate funds for the translation - and in oral contexts: to interpretation. My hope is that the resistance to svengelskan already being organized, and with some success. Pressure groups Language defense exists. Statsvetarprofessor Leif Lewin (who speak an excellent and well-groomed English) have appeared to discipline the growing anglifiering. Anglifieringen does not mean that something is added, without lots of interesting things (in other languages, mainly young scientists do not understand, they are largely only bilingual) overlooked. This leads to impoverishment. Invalet by Tomas Riad in the Swedish Academy could become a symbolic support of this work is a linguistic resistance work. It should be accompanied by other symbolic - and practical - eager Appointment: by the researcher and writer who is the Swedish language and Swedish tank ornaments, a Ronny Ambjörnsson or Sven-Eric Liedman, a Per Olof Enquist and Lars Gustafsson, a Yvonne Hirdman or Eva Osterberg. Vete fanken om inte Björnsson har en poäng ;)
"Nu säger kanske någon att det är oväsentligt vilken ideologisk eller religiös uppfattning Gerdmar har när vi värderar hans uttalanden om beläggen för en historisk Jesus, men det stämmer inte. /---/ eller om en ideologiskt övertygad Marxistleninist skulle skriva en bok om Sovjetunionen. Vi skulle då på goda grunder ifrågasätta resultatets trovärdighet." (OT) Per Mikael Nilsson, kan vi inte då enligt denna argumentation också gravt ifrågasätta en ateists uppfattning? En ateist talar ju ändå i egen sak, på samma sätt som Gerdmar eller Irving. En ateist söker med redan på förhand färgade argument övertyga en publik om att hen har rätt, dvs att det inte finns en Gud, eller Jesus, eftersom kritiken skrivs utifrån en övertygelse. Din övertygelse leder dig till kritik mot Jesus-myten, som motsätts av b la Gerdmar och Harison. Bör vi eller ska vi tro på din version därför att den sägs vara vetenskapligt belagd? Så - vem av er har "mest rätt"? Ni är ju alla, på sätt och vis, redan färgade av er egen subjektiva uppfattning?
#5 Vad människor tror och vad människor gör är två skilda ting. Så - är problemet att religiösa människor är nykterister, eller är problemet att vissa religiösa är nykterister? Bör ens religionstillhörighet vara bestämmande för ens nykterhet? Är problemet religion - eller en viss religion? Om du inte kan övertyga mig om något annat än att du faktiskt sökte en enkel "det är muslimens fel!"-retorik - t ex att du kan visa med tillförlitliga källor att svenskt supande gått ned sen dess vi i modern tid började ta emot muslimer, så ... Vad har du för argument? Mer än ditt "det är muslimens fel!"-argument? Källor? Kontrollerbara fakta? Jag är ärligt intresserad av på vilken grund din slutsats vilar. Jag delar inte din åsikt, men jag är intresserad av Hur du kommit fram till din åsikt. Något har du väl på fötterna med tanke på ditt självsäkra yttrande? Ursäkta angloamericanismen, men: You talk the talk, my friend. Do you walk the walk?
#3: Martin A, hur menar du nu?
#4: "Behandla Finland som vilket annat självständigt land som helst, inte som en lillebror till Sverige." Mtp att Finland blev självständigt från Sverige först 1809 kanske vi fortfarand har visst ansvar för lillebror. "2. Tro inte att Finland hela tiden sneglar på Sverige när dess regering och riksdag styr landet." Iaf inte så länge någon större kille hotar. Då går det bra att komma sättande med ett rop på hjälp. "3. Tro inte att Finland har samma syn på demokrati som man har i Sverige." Nej. Det är alldeles uppenbart. "4. Tro inte att politiken i Finland kan jämföras med politiken i Sverige." Nej. Det är alldeles uppenbart. "5. Tro inte att det som Sverige gör styr eller i någon högre grad påverkar vad Finland gör." här skulle jag kunna uttrycka någon sorts fördom, men faktum är att Finland på många områden varit bättre än Sverige. Ja, förutom det där med neutralitet, då ;) Å andra sidan så förstår jag fullkomligt den finländska saken när det gällde; ingen vill liksom ha en storebror som säger "nä, äh ... vänta ..." när en stör jäkla björn brjar slå vilt omkring sig. Sverige hatar vargar, men den ryska björnen har alltid varit någon sorts ... hatkärlek. 6. Inse att landet Sverige är ett litet land. Den svenska självbilden MÅSTE punkteras. Faktum är att Sverige är större än Finland, befolkningsmässigt. Caveat: Det här är en trollkommentar. Den är endast menad som att kasta in en svensk i grillkön i Helsingfors, ungefär som om vi slängde in en somalier i kön till en Vellinge-krog. Ja vaffan - jag hade tråkigt i väntan på en läkartid :P
"Kanske bör förskolan överlåta den stunden till trötta föräldrar som behöver få döva sitt dåliga samvete lite och få en skön stund med sina barn?" Jag vet inte, men är ganska säker på, att "Kanske ska man strunta helt i TV:n ibland och tex gå till simhallen tillsammans istället en fredagskväll?" inte är så bra om föräldrarna är trötta. Risken finns att de får bra mycket mer än bara dåligt samvete att döva. F övr finns det ett alldeles utmärkt alternativ till TV:n en fredagkväll: Konsolspel. Föräldrar är väl ändå vuxna nog att riskfritt kunna fåna sig framför CodBlops med ungarna ;) ?
#7: Jag hör vad du säger och du säger samma sak som en säljcoach så ofta sa under en utbildning (i AF:s regi, omkring 1998). Sedermera hamnade jag på b2b-sälj och min chef sa samma sak som du. Gott så. Men uppenbarligen är du väldigt obekväm med den mentalitet och den atmosfär säljare arbetar inom, och försöker övertyga dig själv att finna kraft att förändra den. Hur funkar det att falla tillbaka på väl inövade argument (du kanske inte ens själv längre tror på)? Det finns en orsak till att de allra flesta anser försäljare vara hästhandlare, vet du ;) För vad är det du säger, egentligen? Du säger faktiskt inte särskilt mycket, speciellt inte i sken av din NM-artikel. VILL du få till en förändring av säljyrket ska du kanske börja med att inte prata som en "säljare", right? Jag tror faktiskt att du VILL, men inte hittat rätt ord ännu. Och jag är helt med på din idé om att förändra det, för det värsta som finns är faktiskt folk som kränger saker med floskelargument. Sekterism, kanske man kan kalla det - det där "frälsta" tonläget en så ofta möts av, oavsett om det är på Onoff eller på Konserverad Gröt AB. Det krävs en säljare för att känna igen en säljare - vi är faktiskt ritigt jobbiga kunder ;)
För denna sida ansvarar Joakim U G Andersson
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
