Varför gläds jag inte när män med makt skyller på ”familjeskäl”?
I Januari 2003 avgick Gudrun Schyman som partiledare för Vänsterpartiet efter anklagelser om skattefusk. Följande stod då att läsa i Aftonbladets nätupplaga som en förklaring till avgången: "Gudrun Schyman pratade också om svårigheterna att förena jobbet som yrkespolitiker på hög nivå i vänsterpartiet med ett vanligt familjeliv. - Vår styrka är att vi är vanliga människor och har våra rötter där de flesta människor i det här landet har sina rötter. Vi har delat de villkor som de flesta människor har." Jag försöker inte stödja nu avågende minsiter på något vis. Men det verkar som att Gudrun har lite väl kort minne.




