Jessika Behrenss aktiviteter Vanligt hyfs? Oh please, parodier och satir är en del av samhällskritiken. Det här är bara fånigt och ger intrycket av att artister inte tål ett dugg. Själv tål jag inte självgodhet så jag tar och sorterar ut ohyfsade artister ur min samling nu.
Som flera andra redan har påpekat. En stor del av Sveriges befolkning bor inte i Stockholm. Att ens påstå att slussen är av riksintresse är att inte begripa att en stor del av befolkningen bor någonannanstans och har andra problem, bekymmer, intressen att ägna sig åt. Detta sagt, bygg om den så att vi får ett slut på det här eländiga tjatet.
Har Raymond Wigg vårdats på sjukhus? Vet Raymond Wigg någonting om matens betydelse för tillfrisknande (ie. patienterna måste få äta hyfsat)? Redan nu kan man hålla sig för skratt för sjukhusmat, särskilt om man vårdas länge. Det finns en vegetarisk rätt att välja för patienterna, låt dem som vill äta vegetariskt göra det, håll tassarna borta från resten.
Män som studerat till sjuksköterska kallas för just sjuksköterska. Vad som är nedlåtande i det, det förblir oklart.
Jag skulle vara intresserad av ett svar till #7, Per Hallins, utmärkta fråga.
Så oerhört bisarrt skrivet! Om man ska tro Bratt så helgar målet medlen. Men vem bestämmer vad som är målet? Det är i längden det alltihop handlar om. Vilket sorts samhälle vill vi ha där journalister ser sig själva som så välgörande och där information är så dyrbart att man kan tvinga fram det genom olaglig avlyssning? Det är så många detaljer i skandalen som får en att lyfta på ögonbrynen. Så mycet som anses ha varit av "allmänintresse". Gränserna har konstant flyttats och det är mer än oroväckande. Oavsett Bratts uppfattning om att det ska finnas en högre mening med en viss sorts avlyssning men inte annan, det är självbedrägeri från hans sida. Så nej, det finns inga omständigheter då det är befogat med någon avlyssning från journalisters sida. Tvärtom.
Har Fredrik Segerfeldt någonsin varit med om en avgörande livsförändring? Det verkar inte så. Jag HADE besparingar, notera HADE. Jag hade tänkt mig ett långt och aktivt yrkesliv men så blev det inte. Sjukdom slog till och den bistra verkligheten blev att besparingarna gick åt rätt snabbt. En tandläkarräkning tog nästan en fjärdedel. Nu är de uttömda och det har inte funnits utrymme för att spara igen. Jag VAR ekonomiskt naiv, men är oftast det till krisen slår till. Nu skulle jag ha fattat andra beslut men sett till förutsättningarna då så var det adekvata val. Nu är mina omständigheter annorlunda och jag hade fattat beslut i enlighet med dem men jag gjorde det bästa av situationen. Oavsett vilken hjälp man förväntar sig, eller inte förväntar sig, från samhället så är kraven på att man ska klara sig själv alltmer tydliga. Tron på hur mycket stöd man kan få av staten, i vissa fall att man i allt väsentligt ska få statligt stöd, är inte självklar. Det har SAAB i sig fått erfara. Och nu de anställda. Man kan önska att människor inser sina förtida öden i förhand, eller att planera framåt. Att man gör det, eller inte gör det, beror på förutsättningar och alltsomoftast omständigheter som kan klassas som force majeur. Och vad beträffar disponibel inkomst. Kostnaderna har, som påpekats, stigit markant sedan 1970-talet. Befolkningsbilden har förändrats lika markant. De sociologiska effekterna av hur man/vi konsumerar får anstå till en annan gång.
Är han helt från vettet?? Att rösta är en medborgerlig RÄTTIGHET, i den rättigheten ingår att inte rösta. Man kan hoppas att fler utnyttjade den rättigheten men någonstans måste man sätta stopp för -plikt och -tvång.
Right on! I ett sammanhang uttalade sig Levander som att en person kunde inte ha aspergers syndrom då den hade haft ett antal kärleksrelationer. I andra sammanhang har personer som utretts för Asperger fått höra att deras specialintressen inte är tillräckligt intensiva eller det faktum att man har klarat såväl en avancerad akademisk utbildning samt arbetar inte heller kan ha Aspeger. När människor som ska ha bättre kunskaper om Asperger, såsom Levander et al plus diverse utredare av syndromet, sprider ren okunskap så drabbar det hela gruppen av de som har syndromet. Utredare av syndromet, som inkluderar läkare, kurator, psykolog, det måste finnas något sätt för alla att följa riktlinjerna för diagnosen men inte ta det för självklart att en person ska följa en specifik mall. Alla förtjänar att bli sedda som människor. Det är faktiskt det minsta man kan förvänta sig. Personer som Levander och Grann hjälper knappast till med den saken utan sprider fler felaktigheter kring sig och ger det ett sken av sanning.
Vilken sorts empati är det att visa psykiskt sjuka (ungdomar eller vuxna) att kraven har blivit så tuffa att man i princip förnekar blotta förekomsten av psykisk sjukdom. Eller att psykiska sjukdomar kan ta sig sådana uttryck att man inte klarar sig på en allt hårdare arbetsmarknad, ung eller äldre. Det samma gäller självfallet somatiska sjukdomar men de tas på större allvar än psykiska sjukdomar. Så har det varit mycket länge och det lär inte förändras när människor som Riviere sätter tonen. Det är inte empatiskt att tala om för någon som lider av, t ex, återkommande depressioner att det bara är att rycka upp sig. Det är svårt att förstå hur förlamande och handikappande depressioner är, man måste för det mesta uppleva dem själv. Riviere ser sig kanske som en frälsare. Hårdare regler är inte ett sätt att spara pengar utan att måna om individen. Oklart hur det egentligen ser ut. Jag har hört alldeles för många exempel på hur det att ingen skulle hamna mellan stolar har lett till att människor hamnar just mellan stolar. Man blir utförsäkrad, skickas till arbetsförmedlingen där man tillbringar de obligatoriska månaderna genom att (kanske) träffa en handläggare och sedan händer inte så mycket mer. Tuffare regler är inte svaret, inte heller det att strama upp regelverket ytterligare. Det är att förneka att sjukdom förekommer och att även ungdomar kan drabbas av svåra psykiatriska sjukdomar. Försäkringskassan hade redan tidigare ett regelverk som, hade det utnyttjats till fullo, hade kunnat leda till en uppstramning som skulle ha varit mer välbalanserad. Den försäkringskassan var inte sinnebilden för empati men den hade bra mycket mer utrymme för individen än nu. Det är nästan så att jag önskar att alla som talar nedlåtande om psykisk sjukdom, inkl. Riviere, ska få uppleva t.ex en svår depression eller något annat som gör att det knappt går att ta sig upp ur sängen. Men så minns jag att jag inte önskar depression på någon, inte ens min värsta fiende. Antagandet att människor inte VILL jobba är också en missuppfattning. Det är slitigt ekonomiskt med sjukpenning, än mer med sjukersättning. Dessutom är antagandet på det stora hela felaktigt. Nu har jag själv vinglat runt inom Försäkringskassan som ett "ärende". Det enda jag ville var att kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Sak samma hur jobbet såg ut. Många trampar runt i Försäkringskassans rehab-industri i åratal utan att komma någonvart. det gällde t ex mig själv. 21 (!) olika insatser som alla misslyckades och där ingen egentligen brydde sig om vad jag hade att säga. Riviere lever inte på samma planet som jag (och andra sjuka gör). Empatin som Riviere beskriver är bara empatilöst, krass och nedvärderande. Cyniskt om människor som hamnar på samhällets botten. Riviere klappar sig själv på axeln över sin egen förträfflighet. Skrattet och beundran för idéerna fastnar i halsen.
För denna sida ansvarar Jessika Behrens
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
