Feministerna och politikerna sviker kvinnor som mig
Tack för en mycket välskriven artikel. Vi som fick barn på båda sidor av ödesåret 1971 då särbeskattningsreformen (ofta kallad Alva Myrdals förbannelse) infördes fick verkligen känna på den störtdykning som det innebar ekonomiskt när skatten inte tog hänsyn till antalet medlemmar i familjen vilket gjorde det möjligt att försörja en familj på en inkomst innan denna reform. Det nya totalitära systemet som märkligt nog infördes i en påstådd demokrati innebar i verkligheten påtvingat förvärvsarbete för båda parter i ett förhållande och därmed påtvingad förvaring av barnen på institution, där dessa arma små ofta fick en längre "arbetsdag" än sina föräldrar (som f ö i den tidens terminologi konsekvent kallades vårdnadshavare!) Detta odemokratiska, totalitära system har alltsedan dess fortsatt intill denna dag och dränerat samhället på ofantliga belopp. I många kommuner ligger kostnaden för en heltidsplats på dagis per år på ca 130.000 kr. Den som vill ta hand om sin egen avkomma och därmed utför ett viktigt och samhällsnyttigt arbete har aldrig fått del av de rikliga allmosor som gynnat daghemskunderna. Anna Gryningstjerna överväger att gynna de borgerliga i förhoppningen att detta block kommer att förbarma sig över dem som tar ansvar för omsorgen om sina egna barn. Glöm det! Inför valet 1976 då borgerligheten vann, så hade centerpartiet betonat ett framträdande vallöfte om att eliminera orättvisorna i det nya systemet. Karin Söder, som blev socialminister i den borgerliga regeringen, gjorde tvärtom genom att satsa mer på den kommunala barnomsorgen än vad socialdemokraterna hade tänkt göra. (Ungefär likadant som centern brukar göra i kärnkraftsfrågor). Jag som hade jobbat för en borgerlig valseger just med tanke på vårt val att själva ta hand om våra barn tappade naturligtvis för all framtid förtroendet för centern och myntade i en debattartikel den bevingade liknelsen mellan centern och en vattenmeloner - GRÖNA UTANPÅ MEN RÖDA INUTI. Moderaterna gjorde heller inga ansträngningar för att underlätta för dem som själva svarade för sin barnomsorg. Och folkpartiet var tillsammans med socialdemokraterna det parti som hårdast vurmade för den kollektiva samhälleliga barnomsorgen. Politiker i maktställning har alltsedan 1971 bevisat att man inte är intresserad av att föräldrar ska åtnjuta valfrihet ifråga om barnomsorgsform med alternativ på lika ekonomiska villkor.
