Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Jakob E son Söderbaums aktiviteter 
Enligt allmänna västerländska demokratiprinciper ska ingen anses skyldig förrän skulden har bevisats. Här har vi nu alltså en person - eller en grupp - som försöker bedriva utpressning mot kungen och kungahuset genom media. Oseriös journalistik ett större demokratiskt problem än monarkin, menar Jakob E:son Söderbaum.
Uppfriskande!
Visst är det skönt att kunna göra sig till talesman för en stor grupp i samhället? "Vi män", jo jag tackar! Det känns instinktivt som en mycket dålig idé att påverka biologin bakom spermieproduktionen.
Peter Ingestad: Hitlers politik stammade i rakt nedstigande led från den franska revolutionens giljotiner. Den nazistiska uppfattningen om historia och kultur, manifesterad genom idéerna om arisk härkomst och swastikan som symbol för det man trodde på, var ju nazisternas egna konstruktioner utan historisk grund. Hitlers politik var både revolutionär, totalitär, imperialistisk och använde massans sämsta sidor som en aktiv del i sitt utopiska samhällsprojekt. Någonting mer okonservativt är svårt att föreställa sig.
Jag vill alltid gärna räta ut frågetecken och reda ut missförstånd kring konservatismen, det är ju tyvärr så att kommentarerna här i viss mån speglar den bild jag har av hur allmänheten uppfattar konservatismen som jag fått genom mer eller mindre dagligt arbete för konservativt nätverkande och idébildning under 10 års tid. Det är verkligen en rejäl härva här just nu, men jag ska i alla fall göra vissa påpekanden så får vi se om de leder till ökad förståelse och insikt. Till att börja med vill jag tydliggöra att jag i denna artikel varken gör anspråk på att ge en nyanserad bild, eller ens en sammanfattning, av konservatismen som idéströmning. En sådan sammanfattning av mig kan läsas på Konservatism.se (http://www.konservatism.se/konservatismen1.htm) och för en mer nyanserad bild hänvisar jag till alla ideologiska artiklar som skrivits på Tradition & Fason under fliken ”konservatism”. Tanken med mitt inlägg var att visa att vänstern idag mer eller mindre har monopol på två stora konservativa frågor, och att det finns en borgerlig (konservativ) politik för dessa som inte går ut på liberalt motstånd eller socialistiskt missbruk av dem. Som någon påpekat i kommentarsfältet är det helt riktigt att många partier som av tradition kallat sig konservativa under 1900-talet har drivit en liberal linje i dessa frågor. Varför det har blivit så förklarar jag i artikelns inledning, konservativa har kort och gott varit i minoritet i s.k. konservativa partier inte bara i Sverige. Dessutom, ska tilläggas, är det ytterst sällan som någon regeringspolitik är ensidigt ideologiinriktad vart man än vänder sig i den demokratiska världen. Bara för att alla skribenter i denna debatt inte skriver exakt samma saker betyder inte det att konservatismen bara ”är vad var och en själv gör den till”. För mig, som relativt beläst konservativ, är det uppenbart att de flesta artiklar i denna debatt hänger samman i en enhetlig grundåskådning – med undantag för Johannes Forsbloms dundrande stolpskott, Jenny Sonessons tacklingar i det sunkiga omklädningsrummet snarare än ute på planen, och Jonatan Forsberg-Gillvings försök att byta lagtröja mitt under pågående match. Så några specifika randanmärkningar… Peter H: >>>>> Storstäderna är miljövänliga. Storstäderna är inte problemet, utan lösningen på miljöproblemet. Människor i storstäderna använder lokaltrafiken i högre utsträckning, har korta resesträckor, bor kompakt, osv. Detta är förstås helt fel i både analys och slutsatser. Att folk är mer bilberoende ute i glesbygden står inte i någon som helst proportion till storstäderna som miljöbovar. Storstäderna är definitivt ingen ”lösning på miljöproblemet”, och att försvåra för glesbygdsbor att använda bil (t.ex. genom hög bensinskatt) är inte heller det. Endast en blind kan tro sig se något annat. >>>>> Jag känner inte till någon kristna etik som genomsyrar vår kultur. Den kristna etiken är den måttstock du har om du är född och uppvuxen i västvärlden, vare sig du följer eller motsätter dig denna etik. Folk tänker helt enkelt inte som du i andra delar av världen där andra religioner har grundlagt etiken. Väl att märka tyder allt på att kristendomen är grundförutsättningen för ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet. För historielösa, ateistiska religionshatare – som ju inte är alldeles ovanligt idag – måste det dock vara omöjligt att kunna ta till sig att andra värdesystem än dem man själv har valt faktiskt präglar både ens sinne och alla ens tankemönster. Men sedan är det förstås två helt olika saker att vara präglad av kristna värderingar och att vara troende kristen. Olof Lindberg: >>>>> Oj oj så mycket floskler och önsketänkande. Men det är klart, inbillar man sig att vänstern vill driva ALLT i offentlig regi är det inte svårt att känna sig präktig. Utrymmet tillåter knappast en alldeles rättvisande analys av alla vänsterns nyanser, i synnerhet som artikelns syfte inte är att diskutera vänsterns nyanser utan snarare på ett fokuserat sätt förklara en konservativ syn på någonting i förhållande till vänstern. Dessutom skulle endast väldigt lärda få ut någonting av en analys mellan huvudideologierna som ställer alla deras nyansskillnader mot varandra. Därmed medger jag användande av vissa förenklingar när det gäller att positionera den konservativa hållningen i förhållande till de idag desto mer kända ideologierna socialism och liberalism. Men det är skillnad på retoriska förenklingar som har ideologisk grund, och floskler som enbart bygger på fördomar – och jag anser mig med visst fog ansluta mig till de förra snarare än de senare i mina enklare ideologiska utredningar. Det kan dessutom finnas stora skillnader på vad man menar med ”vänster”. Om man räknar anarkisterna till vänstern så vill definitivt inte alla på den kanten driva allting i offentlig regi, det är jag helt med på. Och även inom socialismen finns högersocialdemokrater som kan tänka sig en begränsad privat sektor vid sidan om den offentliga. Faktum är dock att den rena socialismens politiska drivkraft går i riktning mot växande statlig kontroll, och den rena liberalismens politiska drivkraft går i riktning mot växande frihet. Detta i kontrast till konservatismen, vars politiska drivkraft går i riktning mot växande personligt ansvar. Och detta är en av de poänger jag vill göra. Erik P-A Eideholm: Vad är anledningen till att du lägger in exakt samma inlägg i kommentarsfältet i varje artikel här i Newsmills konservatism-debatt? Du har fel i att religiös fundamentalism är konservativt; att den kinesiska diktaturen är konservativ; konservatismen är i grunden demokratisk (man vill undvika revolution och befrämja det personliga ansvaret); Reagan och Thatcher var konservativa snarare än liberaler, och konservatismens värnande om civilsamhället gör att den ligger långt ifrån fascism och nazism. M Svensson: >>>>> Införandet av ett visst mått av välfärdspolitik var snarare en nödvändighet för att förhindra att socialisterna växte sig för starka, eller möjligen av rädslan att en revolution stog för dörren. Konservatismen vill undvika tendenser som leder till revolution, vilket är ett av många skäl till att man uppfunnit välfärdspolitiken och omfamnar demokrati som styrelseskick. Du har förstås också rätt i att konservatismen alltid velat förhindra att socialisterna växer sig alltför starka, om så blir fallet har ju samhällsutvecklingen inte alls följt den gyllene medelväg som konservatismen eftersträvar. Därför är konservatismen både proaktiv och reaktiv, medan den populära missuppfattningen är att konservatismen är ”emot utveckling” och ”bakåtsträvande”. Konservatismen förstår dock, till skillnad från både liberalismen och socialismen, att utveckling fordrar kontinuitet – annars är ju risken att man måste ”uppfinna hjulet på nytt”. Johan E Karlsson: >>>>> Anledningen är att de som kallar sig konservativa i Sverige är nyliberaler som med lånta fjädrar nu uppträder som konservativa. Jag tycker genuint illa om nyliberalismen, och det var i mötet med nyliberalerna för tio år sedan som jag insåg att jag är konservativ och har helt andra intressen och måttstockar än de. Min erfarenhet under denna tid är också att jag delar denna uppfattning med de flesta som kallar sig konservativa. Man uppskattar inte gammalliberalismen heller, ska jag kanske tillägga.
I Storbritannien har den konservative Tory-ledaren David Cameron stärkt borgerligheten i allmänhet och konservatismen i synnerhet genom att koppla välfärds- och miljöfrågorna på ett naturligt sätt till den borgerliga idégrunden. I spänningsfältet mellan ett helgrönt miljöparti och borgerligheten skulle samma dynamik kunna uppstå i Sverige, skriver Jakob E:son Söderbaum.
Jag tycker det här är ett mycket klokt, sansat och välavvägt inlägg. Men det är ett statement jag inte förstår: "Ingen människa har rätten att vidareföra seder och traditioner oaktat dess konsekvenser för samhället och andra människor." Kan du förtydliga vad du egentligen menar? Traditioner och seder är sådant som förs vidare för att folk vill känna trygghet i en kulturell/social identitet, och mycket grundläggande för det specifikt mänskliga eftersom människan är en kulturell varelse (till skillnad från andra djur). Menar du att varje form av tradition och sed som inte är statligt godkänd och utförs i mycket noggrannt ordnade och kontrollerade former ska förbjudas i samhället och aktivt motarbetas av staten? Ta t.ex. det här med den västerländska seden att vi skakar hand när vi hälsar. Ska alla som inte skakar hand polisanmälas? Eller ska vi förbjuda att skaka hand när vi hälsar, eftersom det finns en del medborgare som skulle känna sig trampade på om de tvingades att skaka hand? Ta t.ex. firande av julafton med traditionell svensk julmat och Kalle Anka å ena sidan, och firande av Jom Kipur eller Ramadan för att nämna två andra traditioner som är vanliga i dagens Sverige. Ska vi förbjuda alla sådana traditioner, och de som inte jobbar när dessa traditionella högtider normalt äger rum i tid ska få hembesök av polisen? Vad tros om att istället omformulera din ståndpunkt till "Ingen människa har rätten att påtvinga någon annan sina traditioner eller sin religion, men rätten att utöva dem tillsammans med andra är självklar. Och föräldrar har alltid rätt att uppfostra sina barn i enlighet med familjens traditioner, så länge det inte går ut över barnens fysiska hälsa?" Någonting i den stilen, kanske. Sedan hade ju jag tyckt att man inte ska dra detta så långt att t.ex. alla religiösa högtider jämställs och blir till lediga dagar - utan att de som gäller i landet sedan gammalt är de som ska firas officiellt och inverka på almanackans upplägg. Men det är möjligen en ståndpunkt utanför ramen för ditt initiativ, även om det idag är en självklarhet och därmed någonting som lätt borde gå att ansluta sin åsikt till.
Peter H: >>>>> "Västerlänningarna var inte de enda, men de överlägset mest krigiska, rasistiska och fördömande." Jag antar att vad du åsyftar är att vi västerlänningar har dominerat världen under i stort sett 1000 år? Men jag kan försäkra dig att när Columbus kom till Amerika så hade inte indianerna där enbart suttit och rökt fredspipa med varandra hela tiden. När Marco Polo kom till Kina besökte han världshistoriens största imperium någonsin, och dess grundares sonson Kublai Khan vars hov Polo vistades vid var en rätt stor krigare han också. Och sedan det kristna kungadömet Jerusalem förlorades till araberna har det varit konstant krig i Mellanöstern. Utöver imperialism har en mycket stor mängd krig i världshistorien grundats på etniska skäl. Det är inte så att vi västerlänningar har exporterat rasismen till resten av världen. Tor: >>>>> "och långsiktig hållbarhet" Vad! Är detta nya flum begrepp konservatism? Hörs inte det redan i ordet "konservatism"? Vet man någonting alls om konservatism, så vet man att konservatismen alltid har värnat det långsiktigt hållbara. >>>>> "Vi har inga riktiga konservativa partier längre" Så är det. Vilket är mycket frustrerande, givetvis.
Peter H: När du i din argumentation hänvisar till Edmund Burke får man ju intrycket av att du faktiskt bygger din argumentation på Edmund Burke. Men det gör du uppenbarligen inte, och jag vet inte om det är av okunskap eller som ett debattknep från din sida. Du skriver: >>>>> ”Burkes konservatism (det som vi vanligen menar med konservatism) håller traditioner som heliga och ser förändringar i samhället som näst intill omöjliga. På s. 237-238 i Reflektioner om den franska revolutionen ger Burke sitt recept på förändring: ”Jag vill inte heller utesluta förändring; men även när jag förändrade skulle det vara för att bevara. Jag skulle tillgripa botemedlet blott mot en stor anledning till missnöje. I vad jag gjorde skulle jag följa våra förfäders exempel. Jag skulle göra reparationen så nära som möjligt till byggnadens ursprungliga stil. En diplomatisk försiktighet, en uppmärksam försiktighet, en moralisk snarare än utseendemässig ödmjukhet, fanns bland våra förfäders ledande principer, i deras mest avgörande uppträdande. Utan att vara upplysta av det ljus som herrarna i Frankrike säger sig ha så överflödig del i, handlade de under starkt intryck av människans okunnighet och brister." Detta är nu bara ett enskilt citat, som inte ger täckning för hela Burkes både omfattande och tämligen ingående analys i sagda portalverk. Men märkväl att Burke inte motsätter sig förändringar. Definitivt inte vid stora skäl till missnöje (han riktade t.ex. kritik mot det kungliga enväldet i Frankrike för att dess politik medfört revolutionen) och inte heller om det aktuella samhället strider mot viktiga konservativa ideal. Dagens svenska samhälle skulle Burke förmodligen förorda rejäla reformer i med utgångspunkt i generationernas erfarenhet snarare än den nu gällande kombinationen av socialdemokratiska och socialliberala ideal där människans okunnighet och brister florerar som aldrig förr. Burke är absolut ingen försvarare av status quo (= strukturkonservatism), utan uppställer ett antal principer som grund för det han uppfattar som ett sunt samhälle och en sund samhällsutveckling. >>>>> ”Att påstå att en konservativ i Burkes bemärkelse i Japan skulle anmana västerländska värderingar är en självmotsägelse. (Och andra sidan, konservatism är en självmotsägelse i en postmodern värld.)” Nu är det du som får utveckla din analys på ett mera tydligt sätt. Hur kan strävan att bevara kulturskillnader - som mycket riktigt finns i konservatismen - vara en självmotsägelse i en postmodern värld? Eller för den delen överhuvudtaget fungera dåligt ihop med det postmoderna paradigmet? För mig går detta nämligen mycket väl ihop. >>>>> ”De som tagit till sig de (liberala) västerländska värderingarna är framför allt liberaler. Jag håller med att de som tagit till sig de liberala idéerna framför allt är liberaler. När jag talar om ”klassiska västerländska värderingar” åsyftar jag inte enbart de idéer som Upplysningen förde med sig – utan en del av de idéerna i kombination med det som var västerländska värderingar redan innan Upplysningen. Detta kallas ofta för ”arvet från Aten, Rom och Jerusalem”. >>>>> ”Vilka är de största västerländska exporterna med undantag för krig?” Du menar väl inte att du tror att det bara är vi västerlänningar som har krigat genom världshistorien?
Peter H: Vad jag vet är Japan förhållandevis västerländskt, de har en stark känsla för personligt ansvar, har ett näringsliv som bygger på familjeföretag, en allmän uppslutning kring monarkin och det vi betecknar som borgerliga värden står ganska högt i kurs. Utifrån det skulle jag för min del säga att det nog finns rätt många konservativt sinnade (i burkeansk bemärkelse) i Japan, även om det kanske inte är så många som har hört talas om Edmund Burke. Det har ju, trots allt, de flesta konservativa inte gjort.
För denna sida ansvarar Jakob E son Söderbaum
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
