Terrordådet blottar regeringens obegripliga informationsstrategi
Var är skallet mot regeringen nu? Det skälldes ju ganska friskt när drevet gick mot dåvarande regeringen under tsunamikatastrofen. Men det är skillnad på regering och regering.
Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Facebook
Ivar Johanssons kommentarer Var är skallet mot regeringen nu? Det skälldes ju ganska friskt när drevet gick mot dåvarande regeringen under tsunamikatastrofen. Men det är skillnad på regering och regering.
Om man nu är "på jakt" efter osvenskhet i svensk kultur blir det tämligen tyst (och lugnt?) i Sverige. Inom musikens område blir det helt tyst. Inte ens svensk folkmusik svensk och har aldrig varit det heller. Det beror givetvis var man sätter tidsgränsen men svenskproducerad musik avsaknad av utländska influenser - den finns helt enkelt inte. Om man nu som SD oroas över andra kulturers inflytande i Sverige borde man ha dragit åt bromsen för länge sedan. Inom populärmusiken är det amerikanska inflytandet enormt och den kanske bästa popmusiken produceras just i Sverige. Folkmusiken har blivit världsmusik som utövas och tolkas av alla, gränslöst, lika svår att stoppa som flyttfåglar och regnmoln.
Sakta men säkert kommer verkligheten ifatt även inom Vatikanens murar.
Militära aktioner och krig är lätta att starta men är omöjliga att avsluta på ett hedervärt sätt. Lögner och desinformation är också krigets första offer.
Tredje statsmakten, som utgett sig att vara demokratins försvare, riskerar nu att bli dess dödgrävare. På tok för många redaktionerna har stuckit fingrarna alltför djupt i den Alliansens syltburk. Frestelsen blev till slut att även på nyhetsplats bedriva kampanj för sittande regering. Det är en i det närmaste makalös förändring av den fria pressens roll som liknar mest en pudel. Tiden går fort men det är ändå inte länge sedan där pressens stora, DN och Expressen, härfördes av utgivare som förde i det närmast en daglig kamp för det fria ordet. Det var Bo Strömstedt, Expressen, som uttalade att en tidning alltid ska ifrågasätta och granska makten, det vill säga sittande regering. Så borde det vara än i dag när pressens roll borde utvecklas och inte falla tillbaka i gamla roller där huvuduppgiften var att gå maktens ärenden. Det har blivit märkligt tyst nu när det i stället borde media göra sina egna valanalyser över agerandet före valet.
Om nu antalet p-böter och köp av en viss sorts choklad är viktigare än politiken, ja då kan man mosa Mona och rösta på exempelvis Reinfeldt i stället. Valet är ditt och fritt. Men nog tycker jag att de tunga gråsossarna har blivit väldigt ömfotade så här i valspurtens elfte timme. Lite trist att läsa om och om igen att det var bättre ställt med sossarna förr. Javisst har mycket förändrats. Folket proteströstade bort Göran Persson i förra valet. Men ironiskt nog fick man en annan buffel i stället, Fredrik Reinfeldt som har en ledarstil som får de övriga borgerliga partiledarna stå tysta och lyssna, även i TV-debatterna, när Reinfeldt talar. Det vore helt omöjligt med en ledarstil typ Göran Persson, att få till stånd ett politiskt samarbete med två övriga partier, vänstern och miljöpartiet. Eller vill kritikerna att sossarna ska blunda och låtsas som det är som förr i tiden och köra eget race? Vad vinner man på det? Att invänta att folket ska bli så förståndigt så att de röstar på socialdemokraterna av samma skäl som för 30 - 40 år sedan?
De borgerliga och många av dess anhängare låter som inbitna gammelkommunister. Ledaren ha aldrig fel. En tidsfråga när Alliansen inför motsvarande politiska kommissarier i Sverige, fast det kanske inte behövs, eftersom borgerliga ledarskribenter och kommentatorer marscherar i takt. Finns det ingen på den borgerliga kanten som kan säga att Kejsaren faktiskt är naken?
Vem påstår det?
Som norrlänning och boende "längst upp" i Sverige är Monas stockholmsdialekt inga problem. Problemet är att fokusera för mycket på image och mindre till vad Mona säger. Det är en gammal god sanning är att om man inte vill av olika orsaker diskutera politikens innehåll, så går man till attack på annat som är svårare och mer av personlig karaktär. Det verkligt allvarliga är inte Mona Sahlin, utan sittande statsminister. Visst är det "tillåtet" att tillgripa överord och överdrifter i en valrörelse men att en regeringschef så uppenbart slarvar och rent av ljuger - är mycket allvarligt. Reinfeldt uttalade trovärdigt efter valsegern att han skulle bli "hela landets statsminister" men det var det han sa. Men i en valet avgörs inte vad som sägs utan vad som gjorts och görs. Alliansens politik gynnar mest de som bor i 08-området, jag inte alla, tror att de flesta i s k invandrarförorterna har mycket svårt att identifiera sig med den bild Reinfeldt målar upp. Och vi som bor lång utanför tullarna undrar ofta om det är samma land som vi bor i som statsministern. Dessvärre förstärker också media den bilden - beskrivningen av verkligheten sker utifrån det inskränkt, lokala centrumperspektivet.
Sent ska syndaren vakna. Först försvårar Alliansen levnadsvillkoren för utsatta, däribland barnfamiljerna (Över 200.000 fattiga barn i Sverige) men nu har till och med KD nyktrat till och insett utslagningspolitikens baksidor. Varför inte göra rätt på en gång och bedriva en rimligt solidarisk och rättfärdig politik. I stället för att smeta ut resurserna jämntjockt till alla, de flesta som dessutom inte behövde skattelättnaderna. Under de fyra åren med Alliansen har statskassan tömts på resurser - de hade behövts tidigare till annat och idag för att möta de behov som finns.
För denna sida ansvarar Ivar Johansson
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.



