Isak Korp

Westerberg kan inte sitta kvar som intoleransutredare

En sak du har rätt i är att det gör ont att bli omskuren, Anna. Jag minns hur jag som sexåring lät mina byxor falla ner till fötterna, men när jag skulle dra ner kalsongerna gick det inte. Såret från ingreppet hade växt fast i tyget så endast genom ett hastigt ryck lyckades jag frigöra mig, och även blodet som forsade ner istället för det som var tanken. Därtill kan jag säga att under låg- och mellanstadiet gjorde jag allt i min makt för att vara först eller sist in i duschen i anslutning till gymnastiklektionerna. Så att ingen skulle se hur deformerad jag var. I dag är jag 26 år gammal och har inga problem alls. Jag arbetar, pluggar, är gift och har ett meningsfullt sexliv men om du frågar mig om jag fick ändra något så skulle jag naturligtvis önskat att man inte omskurit mig. Visst finns det dem som inte upplever några problem alls, och kanske till och med är nöjda med sin situation, men ni som försvarar omskärelse och överväger det till era barn - glöm inte att det jag berättat här bara är en liten bråkdel av den fysiska och psykiska smärta ert barn _kan_ råka ut för. Och det hamnar direkt under ert ansvar bara för att ni väljer att prioritera gamla skrifter över ert barns välmående. Dricker ni alkohol? Röker ni? Har ni utomäktenskapligt sex? Korsar ni vägen vid rött ljus? Tror ni inte på skapelseteorin? Då kan ni välja bort omskärelsen lika lätt, den har nämligen mer potential att skada era barn än något av de teoretiska inslagen i era religioner.