Ingvar Ericson har kommenterat på:
@ Stefan Bengtsson
Vi har helt klart litet olika syn på de här frågorna. Du anser, på juristers vis, att du har rätt och jag har fel. Det anser inte jag.
Jag har ifrågasatt om åtalet mot narkosläkaren var obefogat och begärt att den frågan ska prövas. Det tycker inte du. Det kan hända att det inte var obefogat. Det får i så fall visa sig. Men, man kan inte som du, á priori, kan hävda att det var invändningsfritt. Det finns en bestämmelse om obefogat åtal och den är avsedd att användas. Det här är ett bra tillfälle!
Jag har också riktat kritik mot rättsläkarens utlåtande och mot polisens sätt att genomföra utredningen. Rättsläkarens slutsats av de höga läkemedelshalterna är vetenskapligt dåligt underbyggd. Polisutredningen har utgått från brott har begåtts och sedan ensidigt handlat om ett sökande efter bevis till stöd för en hypotes som formulerades redan innan något egentligt utredningsarbete ens hade påbörjats. Förundersökningen har brutit mot Rättegångsbalkens kap 23 4§ vad gäller såväl kraven på objektivitet som hänsyn och skyndsamhet. Ansvaret för detta ligger främst på åklagaren.
”Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal”. (BrB 15 kap 5§) Vad som avses med ”sannolika skäl” avgörs i domstol och inte i ett diskussionsforum på Internet av någon som säger sig vara ”jurist, rättsvårdande myndighet”. Eftersom det syns vara tunt med rättspraxis på området bör frågan prövas i vederbörlig ordning.
I sin bevisuppgift har åklagaren bl.a. angett att tre olika experter ska höras för att styrka att flickan avled av tiopentalförgiftning. Ingen av dem var beredd att påstå det i domstolen. Åklagaren ställde inte ens frågan till dem! Det fick försvarsadvokaten göra. Ett åtal som väcks på det viset anser i vart fall inte jag kan betraktas som acceptabelt.
OK, det är rätten, och ingen annan, som avgör vilket ”bevisvärde” man vill tillmäta ett expertyttrande. Men, om man nu har yttranden från experter som är oense i sina bedömningar (vilket inte torde vara så ovanligt) hur menar du då att man ska avgöra vilket bevisvärde de olika yttrandena ska tillmätas? Är det så att rättsläkares slutsatser per definition ska ges företräde framför försvarets expertis? Spelar yttrandets vetenskapliga kvalitet ingen roll? Hur och av vem avgörs den?
Jag tror jag vet betydligt mer om vad det här fallet i grunden handlar om än vad du gör. Hela fallet baseras på ett enda blodprov taget 24 dagar efter att flickan dog. Det innehöll en mycket hög halt tiopental och en hög halt morfin – så som det analyserades. Det är klart. Men, hur de halterna har uppstått vet fortfarande idag ingen. Det finns ingenting som säger att de måste ha uppstått genom en injektion kort innan flickan dog. Ändå har inga andra förklaringar ens beaktats.
”I ett brottmål, särskilt mål som gäller grova brott, föreligger krav på att utredningen är fullständig och "robust". Utredningen skall från rättssäkerhetssynpunkt vara så gott som heltäckande och avse alla omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen av den misstänktes skuld. Vid rättskedjans slut är det domstolen som har ansvaret att kontrollera detta Arbetet med detta börjar dock redan när förundersökningen inleds.” ur JK:s rapport Felaktigt Dömda, kap 18.
Ditt resonemang slutligen om ”Absence of evidence is not evidence of absence” står i strid med en av rättsstatens hörnpelare, oskuldspresumtionen. (Art. 6.2 Europakonventionen) eftersom du därmed antyder att läkaren nog är skyldig – trots den friande domen. Skäms!
