Ingrid Kampås

Prenumerera Ingrid Kampåss aktiviteter

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Kulturskribenter skriver sämre än alla andra

Ett tillägg till vad jag skrev här ovan: Lars Melin skriver: " Och det är, som sagt, inte orden som gör texterna oåtkomliga utan abstraktionerna, metaforerna, referenserna, vimlet av namn och det bristfälliga sammanhanget." Han talar alltså inte om förenkling av texter. #26 Kristian Grönkvist har fattat vad det handlar om: "Jag lärde mig redan som ung att den duktige pedagogen kunde prata kvantfysik så att en åttaåring förstod, medan den usla inte ens kunde förklara multiplikation så att en professor förstod." Det går alldeles utmärkt att skriva om komplicerade ämnen och även att använda mindre vanliga ord, det som ibland kallas "svåra" ord, så att det blir lättläst och förståeligt. Man ska inte underskatta någon läsare, de flesta människor klarar att förstå både kvantfysik och filosofiska resonemang tex, om de förklaras med röd tråd och på ett pedagogiskt sätt, utan en massa märkliga metaforer och tillkrånglad syntax. Jan Stolpes Platonöversättningar är ett utmärkt exempel på det. Min store idol är Frans G Bengtsson. Han var spränglärd och hade underbara infallsvinklar i sina essäer, han kunde förmedla denna kunskap han hade med flyt och elegans i språket.

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Kulturskribenter skriver sämre än alla andra

Hej Lars Melin! Det var bra skrivet, befriande. Du får gärna läsa Borås Tidning. Där skriver jag essäer och när jag får beröm för att de är lättlästa tar jag det som en stor komplimang. Jag har skrivit om Äldre Västgötalagen, om Cisterciensermunkar, om pilgrimsvandring, om brandskattningen av Visby m.m. och nu senast om Korstågen, inte så mycket beskrivningen av dem som att sätta in dem i en kontext. Jag har ett "kall" att lära mina läsare något, inte bara fakta utan sammanhang och nya infallsvinklar på ett ämne. Mitt mål är att det jag skriver, även om ämnet är "svårt", ska kunna läsas vid vartenda köksbord hos BT:s prenumeranter. Jag tror på tesen att det som går att begripa också kan förklaras begripligt. Vem som helst kan sätta ihop ord till en text men det svåra är flyt, rytm, ordens nyanser, frasering. Det är en myt att det som är krångligt att läsa också är svårt att skriva. När det i själva verket är tvärtom. Det som är lätt att läsa även om ämnet är komplicerat, är det allra svåraste att skriva. Lite yrkesstolthet får jag väl lov att ha... Det är skönt att du tar upp ämnet. Ibland har jag funderat på om det är någon "klubb för inbördes beundran" man får komma in i om man är så där snårig när man skriver och där alla anser sig intelligentare än de läsare de anser korkade. Och då blir väl slutsatsen att de skriver för varandra, inte för allmänne läsaren. En gång var jag på en författardag. Där satt förutom jag och någon författare till, två litteraturvetare, doktorer, varav i varje fall den ene var en sådan där snårig typ. Det var hursomhelst ett drygt hundratal i publiken, ca 90% av dem var damer, de flesta medelålders. Då hör jag den ene doktorn säga till den andre med lätt förakt i stämman: "Ser du publiken? Bara tanter." Den andre nickade instämmande. Kanske ville de haft en författardag, inte med de som bär upp den svenska kulturen, dvs. medelålders damer, utan med en publik av likasinnade. Men vem skulle då läsa deras böcker och beundra dem för att de är sådana skönandar?

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Tänk om det var lika svårt att skaffa bil som bostad?

Hej Sonny! Bra artikel du skrivit. Hoppas du får många kommentarer på den. Det är ju så att ju fler kommentarer, ju fler blir nyfikna på artikeln och läser då. Jag bor sedan oktober i Lübeck. När jag skulle flytta hit var jag mycket orolig för hur det skulle gå att få tag i en lägenhet, jag trodde ju bostadsbristen här var lika stor som den i Sverige. Dröm om min förvåning då det bara var att välja och vraka. Vi valde en möblerad lägenhet mitt inne i Gamla staden, i ett över fyrahundra år gammalt hus. Hyran är skälig, ca 7000 svenska kronor allt inklusive. En relativt nybyggd lägenhet i Sverige är inte dyrare. Jag betalade 7600 för en ny lägenhet när jag bodde i Varberg, jag var tvungen till det, det var den enda som gick att få tag i då. Alla har inte möjlighet att lyckas få något i ett kommunalt bostadsbolag i ett av deras äldre hus, för där är förstås hyran billigare. Tidigare bodde jag alltså i Varberg. Där är kön i kommunala bostadsbolaget ca 5 år för att få en lägenhet i staden, det räcker väl med en 2-3 år för att få lägenhet i kranssamhällena. Har man inte stått i kö utan behöver flytta till Varberg för att man tex fått jobb där, är det i princip omöjligt att få tag i en lägenhet om man inte känner någon eller har en himla tur att få tag i någon som hyr ut privat. Ungdomar är i en svår situation. De har inte lov att stå i kön innan de fyllt 18. Vilket betyder att många får bo kvar hos föräldrarna långt över tjugoåren. Det som också är riktigt vansinnigt i det här är att Varberg är en mycket expanderande kommun med mycket mycket småföretag, både i staden och i kranssamhällena. Svårigheten att få lägenhet är en starkt hämmande faktor för näringslivets utveckling. Det är nämligen så att det är svårt att få lägenhet också i kranskommunerna så pendling blir inget alternativ. Lägenhetsbristen hämmar alltså också arbetsmarknaden och tillväxten. Eftersom du vad jag förstår har sådant inflytande vill jag föreslå en sak som finns här i Tyskland och som jag tycker är mycket bra och som du kanske kan jobba för hos politikerna. Här i Tyskland finns privata mäklare som förmedlar även hyresrätter, möblerade eller omöblerade. Man får då betala en avgift till dem när de lyckats fixa en lägenhet (där man blir visad olika lägenheter och då kan välja den man gillar bäst). De som hyr ut vänder sig ofta till en förmedling för att slippa krångel och jobb med att själv fixa hyresgäst. Vad jag vet tar inte mäklaren någon avgift av uthyraren, bara av den som ska hyra. Min hyresvärdinna som äger flera hus här i staden använder sig av en mäklarfirma som heter Home Company, här är länken så du själv kan se hur många det finns att välja bland. (Just hon har bara möblerade lägenheter och det är också vad just denna firma sysslar med). http://kiel.homecompany.de/suchergebnis Där finns bilder på lägenheterna och man kan välja där innan man kontaktar för att få en visning. Jag tror det är mycket bra med sådana hyresrättsmäklare. Där det finns pengar att tjäna så försöker någon tjäna pengar. Dessa mäklare anstränger sig för att hitta lägenhet åt kunden för att få förtjänst. Det finns nog vad jag vet platser även i Tyskland där det råder lägenhetsbrist men över lag verkar bostadsmarknaden vara mycket mer rörlig här. Den avgift hyresgästen får betala till detta mäklarföretag beror på hur länge man tänker hyra. Vi som vill ha en fast lägenhet och inte en tillfällig, vi vill alltså bo här ett år och mer, betalade den högsta avgiften, ca 12000 svenska kronor för förmedlingen. Det tycker jag är ok, skulle vi annonserat och ränt runt och tittat utan att ha en aning hur det såg ut när vi inte sett bilder på lägenheten först, hade det både kostat och tagit tid. Visst - det finns resurssvaga för vilka en förmedlingsavgift är mycket pengar men trots allt har de flesta människor möjlighet att fixa en sådan summa. Kanske låna av släkten eller om man har försörjningsstöd få summan av det sociala. Här i Tyskland finns också speciella offentliga lägenheter för resurssvaga och lågavlönade som bara får tjäna upp till en viss summa för att få bo där och där är hyran mycket låg. Om man börjar tjäna mer får man söka sig en annan lägenhet.

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Polariserad flyktingdebatt sätter barnen i kläm

#59 Sten Figaro: Jag är också glad för att Newsmill låter folk debattera fritt, praktgräl eller inte, vad man nu ska kalla det. Men i ett instängt rum är det bra om det vädras ordentligt, eller hur? Och jag är glad att jag lyckades öppna dörren på glänt lite grann. Men - snälla ni som skriver kommentarer - ni får gärna återvända till sakfrågan istället för att skriva saker om varandra. Kan ni inte framföra era olika argument för vad ni tycker istället? Bara en liten bön, ni får förstås skriva vad ni vill.

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Polariserad flyktingdebatt sätter barnen i kläm

#36 Daniel Karlsson. Du skriver i en kommentar detta, något jag inte kände till: "Stina har i flera år arbetat som sjuksköterska inom den barn- och ungdomspsykiatriska vården. Hon är rädd för att förlora sitt arbete om hon träder fram med sitt riktiga namn och detsamma gäller hennes arbetskamrater. Stina berättar: – Apatiska är det sista de här barnen är, det är helt fel ord. Det borde i stället kallas för aktiv vägran. De har en helt sanslös styrka. Det går åt fem ur personalen för att tvångshålla ett sådant barn vid sondmatning. Tänk dig att göra det sex gånger om dagen. Som personal mår man dåligt av att utsätta barnen för ett sådant övervåld. Och de blir bara sämre." Har du någon källa på detta Daniel? Var står det att läsa? Finns det en källa på detta finns det ju ingen anledning att betvivla att det är sant - varför skulle en sjuksköterska ljuga om något sådant? De flesta sjuksköterskor reagerar starkt på det de anser är felbehandling/att skada patienter. Så har jag gjort genom åren, tom anmält enligt Lex Sarah. Denna Stinas uppgifter är ju skrämmande. Alla som någon gång sett en apatisk person, tex människor som har en så svår depression att de är vad som kallas katatoniska, helt stela och bara ligger och det går inte att tala med dem, de går inte ens upp för sina behov, vet att det inte behövs 5 personer för att hålla denne sjuke. De bryr sig inte om vad som sker runt dem, när de sondmatas räcker det med en person till att göra det, förutom den som bör stå bredvid och trösta förstås. Jag har till exempel varit tvungen att sätta kateter på sådana tex oroliga människor som inte vill medverka, för att de inte ska få skador på urinvägarna som är obotliga, det har helt enkelt varit nödvändigt, och jag kan förstå precis hur denna Stina mår av att tvinga patienter. Det är en hemsk upplevelse, man vill inte göra någon illa men man måste göra det, för deras eget bästa.

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Polariserad flyktingdebatt sätter barnen i kläm

#45 Sandhamn Du ber mig läsa en rapport från juni 2005. Den rapport jag hänvisar till i min artikel - med länk - är från december 2006, som också innehåller den work-shop med internationella deltagare från diverse länder, tex Azerbadjan, tex Sevil Asadova, den kvinna jag citerar i min text härovan. Jag tycker hela denna rapport jag hänvisar till, och det som sades på work-shop-én är mycket djuplodande och seriöst utan att döma de familjer det gäller och och de har många och utförliga vinklar att se problemet från . Jag har bara citerat några av dem som deltog i work-shop-én, det finns fler. Enligt min åsikt är det mycket motiverat att lyssna på vad dessa människor från de länder det gäller, har att säga. Det om något vore väl rasism, att fullständigt avfärda dessa uppriktiga och kunniga människor bara för att de tex är från Azerbadjan. Exemplet jag tar upp med vad norrmannen Thor Arne Hauge sade i work-shop´en kan heller inte avfärdas. Framför allt - det som fick mig att tycka att det fanns mycket kvar att diskutera i frågan om apatiska barn, var just det som sades på work-shopén.Varför lyssnade ingen på vad dessa människor som deltog i work-shop´en sade? Du får gärna gå in på den länk jag har i min text, work-shop´en finns i slutet av rapporten. Tack för övrigt för alla kommentarer. Jag har problem med mitt internet och det tar evig tid att svara er alla, men jag ser att diskussionen är livlig och det gläder mig. Frågan måste ju få diskuteras. Ingen har hittills skällt mig för "rasist" och det är jag också tacksam för. Var snälla och se mig inte som en som har vad som kallas främlingsfientliga åsikter - det är inte mitt "fel" att Jackson gått med i det parti han har. Det är så trist när en debatt utmynnar i slagträn. Jag har varit sjuksköterska i 30 år, jag har sett lidande tillräckligt för att inte ha medkänsla och jag tror att alla patienter och anhöriga jag mött genom åren, kan vittna om det. Jag bryr mig om barnen det gällde.

Polariserad flyktingdebatt sätter barnen i kläm

Författare och sjuksköterska: Hade de som ansågs ”onda” i debatten om de apatiska barnen en ond agenda eller kan det ha legat något i de argument de framförde? Varför blev debatten så polariserad?

Ingrid Kampås, 2012-04-09 16:53 76

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Nätets makt skrämmer opinionsbildarna

#55 Lux Interior. Det är inte rättvist att kalla mig "konspirationsteoretiker", då har du inte läst på rätt sätt. Folk som kommenterar är inte alltid sakliga och trevliga och har god ton, det har du rätt i. Jag vet det. Men det får man tåla. Och jag har aldrig sagt annat än att man ska moderera bort ord som "rövhål" som någon här uppe skrev att han sett det förekomma, och hot måste också modereras bort. Men alla måste få säga vad de tycker även om det är klumpigt eller ogenomtänkt. Och de måste få vara anonyma pga den stämpel som ond, elak, ojämlik, rasistisk, eller vad det nu kan vara, som drabbar den som tycker tvärtom manistream-åsikterna. Folk har uteslutits ur facket, förlorat jobbet, har svårt få nytt jobb, just för att de i sitt eget namn uttryckt en avvikande åsikt. Det finns till och med de som blivit hotade och misshandlade. Men återigen som jag skrev i min första kommentar, det är newsmill som har vinklat in denna artikel på näthat, och jag kan inte kritisera dem för att de måste göra det de anser redaktionellt bäst. Men min text handlar mest om Tystnadens spiral, att även personer inom media och politik, inte vågar säga vad de tycker för att de blir utfrysta då, att så många sjunger i samma kör för att få tillhöra de rätta kretsarna. Om tigande. Min artikel handlar om tigande av rädsla, att man blir så hårt drabbad om man har en avvikande uppfattning. Att man trots att man ser att något inte är rimligt, så vågar man inte säga ifrån, fast man tycker tvärtom. Jag kanske ska ta ett exempel: Det är nog ganska många som tycker att det är vanvett av Vetenskapsrådet att slänga ut miljoner av skattepengar till forskning om trumpetens genusspecifika klanger. Man tycker att skattepengarna kunde använts betydligt bättre, inom åldringsvården tex. För sig själv tycker man det. Men de som tillhör politiker- och mediaeliten skulle aldrig skriva eller säga detta högt, av rädsla för att bli utfrysta ur gemenskapen. Och att jag anser att de i samhället som tidigare varit vana att få bestämma vad som ska debatteras (har någonsin en "vanlig" människa fått in en debattartikel på DN, hur välformulerad den än är?) nu är i panik för att de inte längre har samma makt över ordet. Skriver de en artikel/kolumn/ledartext som propagerar för den "rätta" åsikten och så får kommentarsfältet fullt av kommentarer där väldigt många tycker tvärtom, är det förstås lättare att stänga kommentarsfälten med orsak att kommentatorerna är "hatare", än att acceptera att de inte kan uppfostra människor till "rätt" åsikt.

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Nätets makt skrämmer opinionsbildarna

P.S. Tack också till alla er andra som kommenterat för allt stöd jag fått.

Ingrid Kampås har kommenterat på:

Nätets makt skrämmer opinionsbildarna

#49 Sven: Tack för vänliga ord om min artikel. Till Nisse #47 kan jag bara säga att jag läst mängder av artikelkommentarer och aldrig har sett något kalla någon annan för "rövhål" eller liknande. Däremot förekommer det att folk säger till varandra att de inget begriper och att de är okunniga. Inte alltid så diplomatiskt skrivet men det är INTE näthat. Näthat är sådant som den vänsterpartistiske kommun- och landstingspolitikern Simon Forss i Pajala skrev på twitter (som ju också är nät) att alla vettiga människor måste förespråka att Per Gudmundson (ledarskribent på Svd) ska skjutas och att alla moderater förtjänar bly. Dessvärre var det mycket få reaktioner på detta vad jag vill kalla mordhot, rent och skärt inte bara hat, utan också hot. Här teg i stort sett hela journalistkåren och tog inte en kollega i försvar och upprördes inte över dessa förskräckliga ord. Och Sven igen - är det något jag lärt mig genom åren så är det att det bara är när man har rätt som ingen säger emot... när någon säger att kejsaren är naken är det svårt att säga emot om man inte ser några kläder...