Borgerligheten bör lära av S-krisen för att undvika samma förfall
Juholt är onekligen en maktspelare i Göran Perssons anda. Känner man sig svag vill man ha ännu svagare personer runt sig. Persson hade en förkärlek att som ministrar att rekrytera unga personer som registrerat flest döda själar till SSU. Till Juholts olyckor hör att han skiljde sig. Hade denna hustru flyttat med från bostaden i Oskarshamn till ”övernattningslägenheten” i Stockholm så hade Juholt haft rätt till full hyresersättning från riksdagsförvaltningen, i varje fall under en tid. Så långt man nu kan tolka Skatteverkets regler för traktamenten. Kanske finns också rättsfall som belägger praxis. Hade sambon först flyttat till Juholt i Oskarshamn hade det förmodligen också varit OK. Men sambons behov av ersättningsbostad är knepig att motivera när det var Juholt som flyttade in hos henne och de sedan skaffade en lägenhet i Västertorp tillsammans. Det kan därför finnas skäl för förvaltningens rimlighetsbedömning. Juholt, eller snarare socialdemokratiska partikansliet, hade redan i augusti behövt en skicklig skattejurist som kunde vaska fram regelverk och utslag från skattemål. Avsaknaden av en brandkår för krishantering är ett exempel på den kompetensbrist som Santesson lyfter fram. Sedan tillkommer den moraliska aspekten. Juholt satt på en krutdurk efter tidigare politikeravslöjanden. Göran Persson slipper krympning av pensionen eftersom han satt sig på bolag och plöjer ner arvodena i rörelsen, oskattat om det finns förluster. Andra f d riksdagsmän och kommunalråd räddar pensionen på samma sätt genom att ta ut ersättningen som kapitalvinst från bolaget. Eller så jobbar man inte alls, hur ung man än är. En god del av de 100 årliga miljoner i pension som betalas till riksdagsex och dito kommunalpampar kan hänföras till sådant trixande. I den jämförelsen är Juholts ersättning ett piss i Stockholms ström. Oavsett om det handlar om inkompetens eller smartness hos makthavarna så straffar det sig.
