Inga L. har kommenterat på:
Kjell
Jag har varit medlem i Humanisterna ungefär lika länge som du, och har inte märkt att det är vare sig mer eller mindre av fraktionsbildning än i andra liknande organisationer. Men jag har å andra sidan inte frotterats med någon ”inre krets”. Jag har liksom du lång erfarenhet av föreningsliv och politik. Har varit med i olika styrelser och nämnder. I fallet Humanisterna har jag inga tankar på att aspirera på någon betydelsefull post. På lokal eller central nivå.
Det är nog så att vi människor gärna vill söka stöd för våra egna uppfattningar, särskilt om vi inte är så säkra och trygga i vår egen filosofi.
För mig är det alldeles perfekt att inte ha någon ”överstepräst” som talar om vad jag skall tycka och tänka. Det är stimulerande att ta del av rakt motsatta åsikter. Om de bara är sakliga! Vilket de tyvärr alltför ofta inte är.
Andra åsikter får ju mig själv att fundera och ifrågasätta egna ståndpunkter. Jag kanske inte var helt genomtänkt från början?
Christer Sturmark är kunnig, engagerad och påläst. Han syns och hörs och är gärna påstridig i sina uppfattningar. Jag har vid några tillfällen kritiserat honom och andra företrädare, när jag tycker att de gått för långt. Man måste välja sina strider och inse när det är dags att gå vidare. Inte strida för stridens skull. Inte strida om detaljer.
När det gäller påhopp från religiösa, tror jag att det ofta handlar om rädsla. När vi blir rädda, blir vi lätt aggressiva. Många av kritikerna har inte ens läst Humanisternas programförklaring, utan reagerar bara så fort någon ifrågasätter delar av deras tro.
Många är rädda för att vi skulle vilja förbjuda religioner. I själva verket är det nog så att de allra, allra flesta av Humanisterna ”bara” vill kämpa för ett sekulärt samhälle, där alla religioner men också olika former av avståndstagande från religioner, skall få plats. Skall religiösa samfund ha statsbidrag, vill vi att de skall ha demokratiska strukturer. Inga gemensamma lagar skall vila på religiösa dogmer. I stort sett.
På Humanistbloggen finns det de som vill förbjuda religioner, men om de är medlemmar i Humanisterna eller ej har jag ingen aning om. Alla får samma bemötande. ”Kom med sakliga argument.” Punkt.
Gränsen för mig går absolut vid att blanda samman religion och sekularism. Om man vill företräda Humanisterna, alltså. Jag vill inte vara med i en organisation som ibland påstår att religioner handlar om sagor och i nästa stund läser utdrag ur sagorna.
Där tycker jag kanske inte att du har varit så tydlig, trots alla dina inlägg och kommentarer. Man kan inte i ena stunden ta avstånd från religionernas andeväsen och i nästa stund läsa psalmer och bibelverser. Hur trovärdig blir man då?? Som enskild företrädare och framför allt som representant för organisationen.
En helt annan sak är att man privat kan ha en viss (kvardröjande) tro. Och ändå vara för ett sekulärt samhälle och vara medlem i Humanisterna. Men inget sådant i officiella sammanhang. Då blir förvirringen total. Både inom organisationen och utåt mot allmänheten.
Jag håller med dem som tidigare sagt att du kanske trots allt, valt fel organisation. Men det vet bara du själv, om du tänker tillräckligt kritiskt.
