Inga-Lisa Sangregorio

Thomas Östros gör mig - en vänsterkvinna - till klassfiende

Svar till Olof Lindberg: 1. Min huvudpoäng är att man inte, som de rödgröna gör, kan hävda att deras förslag åstadkommer rättvisa och neutralitet mellan upplåtelseformerna när det bevisligen tvärtom ökar de redan stora skillnaderna. Det är ett faktum, inte en åsikt, att skatten redan nu är fem gånger högre för ett enkelt småhus än för en bostadsrätt som är värd många gånger mer. Jag är inte ute efter att öka skatten på bostadsrätter, men jag kan inte acceptera politiker som med närmast orwellskt nyspråk ljuger för väljarna. 2. Fastighetsskatten är inte en skatt på kapitaltillgångar, eftersom den utgår även om huset är fullt belånat. Faktum är att ingen har lyckats förklara vad det egentligen är man beskattar. Att hävda att den som måste köpa dyrt i ett område med bostadsbrist därmed får bättre råd att betala skatt än den som bor billigt någon annanstans är ungefär lika begåvat som att hävda att den som har hög hyra bör betala högre skatt. 3. Du vet ingenting om mina privata förhållanden, men jag kan försäkra dig att ingen har subventionerat mina räntor, eftersom jag och min make haft den gammalmodiga inställningen att spara först och amortera de små lån vi tog i början så snabbt som möjligt. Det är ett beteende som alltid har varit starkt missgynnat av skattesystemet. Nu anser du dig tydligen ha rätt att rekommendera oss att låna, så att vi får ränteavdrag. Samma råd gav Mikaela Valtersson i gårdagens P1. De som bor i högt upptaxerade hus har råd att betala mer, tyckte hon, och hade de inte råd fick de väl låna eller sälja. Tydligen är svenska folket inte tillräckligt skuldsatt för att tillfredsställa dig och Mikaela Valtersson. Jag avstår från att kommentera ditt påstående att jag inte skulle ha arbetat en enda timma för att köpa och underhålla min bostad, och dessutom under många år betala de konfiskatoriska boskatter som vänstern av obegripliga skäl anser vara högsta rättvisa. 4. Förmögenhetsskatten var (och blir på nytt, om de rödgröna vinner valet) i motsats till fastighetsskatten en skatt på kapitaltillgångar och skulle därför kunna försvaras utifrån ett fördelningsperspektiv. Som jag skriver i min artikel firade man likväl på Skatteverket när den skatten avskaffades, eftersom den dels var så osannolikt orättvis och dels ledde till mängder av improduktiva transaktioner som sannolikt kostade samhället betydligt mer än vad skatten inbringade. Du tycker tydligen inte att det är något problem att bara vissa tillgångar beskattas. Där är jag oense med dig. P-O Edins utredning beräknade att endast ca 10 procent av det kapital som ännu inte flyttats utomlands beskattades. De lagliga undantagen var så många att skatten i praktiken var helt godtycklig. Kjell-Olof Feldt rådde hemvändande utlandssvenskar att köpa bostadsrätt i innerstan, andra blev i stället godsägare och därmed helt oförmögna, och så vidare. De riktigt förmögna var befriade från skatten just för att de var så rika. När Privata Affärer för en del år sedan granskade vilka som betalade förmögenhetsskatt visade det sig att vi betalade mer förmögenhetsskatt på 1020 kvadratmeter mager tallbacke än Gustaf Douglas och Antonia Ax:son Johnson på sina miljardförmögenheter. Allvarligt talat: är den som äger en summa som knappt skulle räcka till att köpa en etta i Stockholms innerstad verkligen "förmögen"? Är vänsterns mål att alla ska tillhöra det egendomslösa (och maximalt skuldsatta) proletariatet? 5. Att jag i en i övrigt principiellt hållen artikel gav det hus där jag själv bor som exempel var kanske dumt, eftersom det gör det möjligt för människor som du att moralisera över min förmenta snålhet och gnällighet och flytta uppmärksamheten från den intressanta frågan om vad och vem som ska beskattas (och varför) till frågan om min privatekonomi. Att jag alls nämnde det taxeringsvärde som Skatteverkets fantasifulla tjänstemän satt på vårt hus, eller snarare på tomten, berodde på att jag ville visa hur absurt Pär Nuder resonerade. Att hävda att det innebar en "subvention" när någon i ett lite dyrare hus än vårt inte längre behövde betala 125 000 om året i extra skatt på sin bostad visar hur verklighetsfrämmande delar av den så kallade vänstern blivit. Fastighetsskatten och (om de rödgröna vinner) förmögenhetsskatten är bara två av de många skatter som belastar boendet. I själva verket är ingenting så hårt beskattat som just bostäderna. Man kunde tro att den främsta ambitionen för våra politiker är att avhålla människor från den skadliga vanan att bo. 6. Vad politikerna borde göra är att gå samman över blockgränserna och försöka hejda den ständigt växande skuldsättningen. Passa på nu när räntorna är exceptionellt låga och gör klart att ni successivt kommer att minska värdet av underskottsavdragen. Det kommer att hejda bostadsbubblan, som ingen tjänar på utom möjligen banker och mäklare och arvingar. Jag har aldrig förstått mediernas entusiasm över stigande bostadspriser. Det är dåligt för den som ska köpa, det är dåligt för den som bor kvar och får (fick och kommer att få) högre skatt utan att ha fått högre inkomster, och det är faktiskt dåligt även för de flesta som säljer, eftersom de rimligen måste köpa en annan bostad som gått upp lika mycket och dessförinnan betala en saftig reavinstskatt som inte tar hänsyn till penningvärdets förändring. Ingen ekonomijournalist skriver någonsin att hushållen är optimistiska och tror på stigande matpriser, bensinpriser, you name it, men när det handlar om bostäder bör vi tydligen alla jubla när priserna går upp. samtidigt kan hävda att en förändring av skatter Fastighetsskatten utgår även på hus som i motsats till vårt är fullt belånade. Ingen blir rikare av att tvingas betala många går Ingen har subventionerat mina ränteutgifter, eftersom jag i motsats till hur man tydligen bör göra i dagens Sverige har sparat först och försökt amortera så snabbt som möjligt.