Henrik D. Ragnevis aktiviteter 
Hela 240 miljarder, så mycket kostar utanförskapet under en livstid för varje ny årskull, enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson. Han har räknat på den samhällsekonomiska kostnaden för personer som hamnat utanför på grund av missbruk, psykisk ohälsa eller arbetslöshet, många av dessa tvingas leva på marginalen.
Nu är höstterminen i full gång vid landets lärosäten som fyllts av förväntansfulla studenter men antalet utbildningsplatser är begränsade och alla kan inte antas. Det finns många besvikna sökande som fått sina drömmar grusade och inte lär de bli glada när de inser att ett flertal mindre meriterande antagits som en följd av att de nya antagningsreglerna satts i bruk.
Här är en annan tanke, Nyamko Sabuni: Varför ställa krav på att Mona Sahlin & Co ska kräva att kvotera in kvinnor till chefspositioner, när du själv kan genomföra samma förslag då du tydligen menar att det hade gett ett reellt resultat? Eller är äganderätten viktigare än jämställdhet för dig? I så fall undrar jag varför du är jämställdhetsminister.
Detta var faktiskt ett av det bästa inslag som Uppdrag Granskning har gjort, det enda felet är att inslaget kommer för sent för att kunna påverka något. I Göteborg dömdes en chef på socialtjänsten i Örgryte för tjänstefel och en handläggare blev åtalad sedan de inte satt in rätt insatser i tid för en klient som dog till följd av ett GHB-missbruk. Kan inte Christina Husmark Pehrsson åtalas på liknande grunder?
Christina Husmark Pehrssons löfte om att ingen utförsäkrad skulle behöva söka socialbidrag betydde inte mycket, tusentals kommer nu att tvingas söka socialbidrag för att klara sin försörjning, precis vad flertalet tunga remissinstanser varnat för.
Att oppositionens förslag är lika uselt som ert eget Husmark Pehrsson är väl ändå ingen ursäkt för att genomföra denna reform. Det finns inga motsättningar mellan att behålla den tidsbegränsade sjukersättningen och att man sätter in rehabiliterande insatser eller en fungerande vård för dessa personer.
Danska Flexicurity är inte så intressant för denna grupp och skulle egentligen inte göra någon skillnad, däremot så har Danmark ett väldigt intressant system som kallas för Flexjobb, på danska Fleksjob. Där deras motsvarighet till Försäkringskassan tar ett större ansvar för personer som är långtidssjukskrivna. Det finns till och med på den danska motsvarigheten till platsbanken arbetsgivare som annonserar efter flexjobbare. På så vis kan t.ex. jag i förväg veta vilka arbetsgivare som inte skräms av att en person har ett neuropsykiatriskt funktionshinder eller har haft tidigare psykoser, depressioner eller bipolaritet m.fl. Skulle personen inte klara av att gå till jobbet så ställs inga krav på läkarintyg och det kostar inte arbetsgivaren något, utan den danska motsvarigheten till FK betalar lönen. Jag hade tänkt ta upp det som förslag på vad Regeringen skulle kunna göra, förutom att kombinera nystartsjobb med lönebidrag. Men det känns som en annan artikel, eftersom det skulle kräva att jag förklarade vad det innebar ganska ingående. Det är märkligt, nästan alla i Sverige har hört talas om Danmarks Flexicurity, men ingen om Flexjobb - fast det funnits i snart 12 år i Danmark. Jag säger inte att det är lösningen på alla problem, och människor måste få vara sjukskrivna om de är sjuka. Men det är bättre att uppmuntra och stötta människor, än att hota dem som denna regering gör. Och så länge man inte ens är beredd att inse att det de gör uppfattas som ett hot så kommer man att få denna grupp mot sig. Det är inte heller billigare för samhället om någon tror det. Om en person med tidigare missbruksproblem tar sig ett återfall för att han/hon tror ändå det är kört nästa år, ja, då kommer kostnaden för behandling för samhällets sida ligga på 3000:- per dygn. Om en person med psykos söker hjälp på psykakuten, då kostar det samhället 5000:- per dygn. Om vi tänker att en person "bara" söker medicinsk hjälp, då kan läkemedelskostnaden överstiga 2000-2500:- per månad. Plus det mänskliga lidandet.
Nej, Christina Husmark Pehrsson, jag har inte gett upp. Däremot är jag realist nog att inse att med de trubbiga vapen som du erbjuder långtidssjukskrivna är det i det närmaste omöjligt för dem att kunna ta sig tillbaks ut på arbetsmarknaden. Helt enkelt eftersom det inte finns någon arbetsgivare som kommer att vilja anställa denna grupp.
Men bara för att den förra regeringen startade hetsjakten mot sjuka, så är väl det ingen ursäkt för att den nuvarande regeringen beter sig lika illa eller till och med värre?
En del människor kan ha svårt att erkänna sina misstag och hittar istället på nya bortförklaringar. Till denna skara kan Christina Husmark Pehrsson numer sälla sig, som istället för att erkänna sitt misstag och återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen för långtidssjukskrivna, istället har presenterat sin nya bortförklaring och vill få in dessa människor i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
För denna sida ansvarar Henrik D. Ragnevi
Född 1978, är ordförande för Attention i Göteborg och sekreterare i NSPHiG. Har en teknologiemagister i tillämpad IT från Chalmers och en fil.kand i Filmvetenskap från Stockholms universitet.
Skriver artiklar, debattinlägg och föreläser om bland annat neuropsykiatriska funktionshinder.
Bor på Guldheden i Göteborg i Västra Götaland.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
