Helena Richardson har kommenterat på:
Emilia: kungen var väl ett ovanligt dåligt exempel, eftersom han många gånger har berättat om hur sårbar han var när han växte upp, just p.g.a. att han inte hade någon far. Bara den överbeskyddande kvinnovärlden med modern, systrarna och barnsköterskan å ena sidan, och _betalda_ män som skulle fostra honom till man å andra sidan - adjutanter, informatorer och lärare på internatskolorna... Som tur var fanns Prins Bertil lite där för honom som ett faderssubstitut också - annars hade han säkerligen mått ännu sämre...
Elida: Ja, men har du tänkt på att om det bara är en förälder från början, så dubbleras risken att barnet ska bli föräldralöst innan det kan klara sig självt..? Jag känner personligen flera kvinnor som har dött i cancer i mellan 35 och 48 års ålder... och till detta kommer andra sjukdomar, våld och olyckor som kan drabba vem som helst.
Jag är övertygad om att naturen har ordnat det så finurligt, att det måste vara två vuxna för att det ska bli barn, och att den ena förlorar sin fortplantningsförmåga mitt i livet, för att det med största sannolikhet ska finnas minst en förälder kvar tills barnet är vuxet.
Annars hade vi ju varit självbefruktande, om det hade gett lika bra överlevnad hos avkomman... Naturen är vis!
