Helena Eriksson har kommenterat på:
Och vad föreslår Urban Persson att man då gör av med mig?
Jag var för begåvad för Sveriges skolsystem från början och utvecklade tidigt en skoltrötthet. Klart att det är trist att sitta och göra ingenting år ut och in. Från åttan fram till och med nu, 14-24 år, har jag velat fram och tillbaka om vad jag vill göra. Jag har börjat på gymnasiet, bytt, bytt igen, hoppat av, börjat folkhögskola, tentat av kärnämnena, pluggat språk utomlands, läst basår vid universitet, läst lite strökurser och sedan tentat av lite fler kurser för att få behörighet till att läsa ekonomi vid Handelshögskolan. Skulle specialiseringen skett redan i gymnasiet skulle jag har varit körd. Jag skulle få nöja mig med att arbeta på lågstatusjobb resten av mitt liv, men min begåvning hade förmodligen gjort det omöjligt med depression till följd av understimulans. Jag skulle tippa på en framtid som socialbidragstagare för min del utan den valfrihet vi har idag.
Alla kan inte bestämma sig i ung ålder. Folk utvecklas och förändras och när de gör de måste det finnas ett sätt för dem att återigen passas in i samhället. I mitt fall var det komvux som gav mig behörigheten till att komma in på, enligt många, Sveriges bästa högskola och jag har nu alla förutsättningar för att bli en produktiv invånare.