Varför ifrågasätts att muslimer är redo för demokrati?
Naiva PK-människor kämpar för icke-demokratiska samhällen i sin iver att vara kompis med muslimer, medan de med lite större insikt och intellektuell självständighet nöjer sig med att förklara att muslimer inte kan vara demokratiska. De har inga rekommendationer, bara uttalanden om Muslimen som politisk och religiös varelse, evig, oskapad, oföränderlig. Vilket naturligtvis inte säger något om vare sig muslimen eller islam men en hel del om hur en del svenskar ser på muslimer. MB slutade vara fokus för debatten relativt tidigt, och istället blir det alltså kollektivet muslimer eller egyptens muslimer som kommenteras, som om vore de en enda enhet. Nio miljoner svenskar tillskrivs fler skillnader än 75 miljoner egyptier eller en och en halv miljard muslimer. Historien förmodas kunna informera om något, men det är oklart vad. Man skulle kunna föreslå att historien kan lära oss att vi kan stå bakom diktatorer många, många år, men förr eller senare gör folk sig fria. Till exempel. Man skulle kunna peka på att i länder där religionen blir den enda frizonen från regeringsförtryck så bli motståndet ofta religiöst. Men jag antar att det inte är den historien som beaktas. Det mest bestickande för mig är att det inte finns någon sympati för det lidande som muslimska befolkningar har tvingats utstå, men en enorm sympati för eventuellt kommande lidande. Det är ändå inte så att länderna i Mellanöstern hittills har präglats av jämlikhet, så hur vet alla dessa kommentatorer att det blir värre med ett MB i regeringen? Vilket var vad min artikel handlade om, rubriken till trots. Frågan är fortfarande, för mig likväl för många i Egypten; hur demokratiska kan MB vara? De säger sig vara nöjda med art. 1 och 2 i konstitutionen: Egypten är en muslimsk stat och lagen utgår från shariah. De säger att de vill se ett demokratiskt styre. Och varför inte? Det är sant att det inte finns några bra exempel på sharia-införsel; tänk Pakistan, Afhganistan, Saudiarabien, Shabab-kontrollerade Somalien, Basra under shiitiska islamister och Tikrit-området under sunna-islamister, osv. Däremot finns det länder där sharia modifieras för att bättre stämma med omvärld och tidsperiod, i Gulfen, Egypten och andra länder. Men den typen av nyanser är ointressanta i en debatt där sanna, insiktsfulla demokrater minsann skiljer agnarna från vetet.
