Utfryst och utstängd från arbetsmarknaden och samhället
Hej Mikael, Jag läser din artikel och kommentarerna med stort intresse. Visserligen förstår jag inte alla resonemang och har lite svårt att sluta mig till vad din tes egentligen är. Men jag håller med om att svenska universitetsutbildningar ofta är sorgligt dåligt anpassade för arbetsmarknaden. Vi har tyvärr också en ganska välutbredd övertro på högre utbildning som garanti för arbete. Och den generation som jag själv tillhör (70-talister å framåt) har om jag får tro mina egna observationer drabbats hårt av detta. Jag tycker du har rätt i att världen är i en synnerligen omfattande förändring och i den hamnar många examina utanför det som efterfrågas. Anställningsbarhet verkar ha väldigt lite med utbildning att göra. Är det dåligt? Jag är inte så säker. En del av problemet är att många av oss likställer utbildning med kunskap. Idag är utbildning tillgänglig överallt. Fri. I sverige har vi fri universitetsutbildning - det är stort. Det fokus på examen och vilken skola den utfärdats av är i många avseenden egalt idag - utom i extrema fall och för ett fåtal skolor. Jag är av den fast övertygelsen att detta varken är av ondo eller övergående. Det är en naturlig utveckling och konsekvens av informationssamhället. Svenska skolor behöver lära ut helt andra färdigheter. Självkännedom, kommunikation, empati. Jag har varit i en situation som liknar det du beskriver. Det är en fruktansvärd och förstörande tillvaro. I den fungerar systemet inte alls. Det äter upp många kloka, duktiga och produktiva människor. Hur löser vi detta? Jag har inget bra svar. Men såklart är det inte förtidspension. Tankesmedja låter utmärkt. Starta ett företag. Det gjorde jag för åtta år sedan när jag återvände till sverige efter tre år utomlands. Det gav ingen inkomst som gick att leva på. Men det gav mig kontakter och erfarenhet. Din egen lyckas smed är inte ett ordstäv som jag egentligen gillar. Men när inga andra medel står till buds så är det bättre än passivitet. För din egen del. För att du ska hitta nåt som funkar. Men sen. Så instämmer jag. Vi behöver ändra på en massa saker. Ett exempel är den övertro på utbildning som vi fortfarande pådyvlar våra gymnasister. En annan sak är den känsla att vi "ska få" ett jobb. Att vi bara följer en snitslad bana. Förutbestämd. Istället bör man uppmuntra oberoende tänkande och idéer som främjar att individerna letar och finner sin plats i samhället av egen vilja och motivation. Löpande-band-tänket funkar inte. Slutligen. Jag känner för dig Mikael, och jag hoppas du inte misströstar fullständigt. Trots det finner jag det en smula märkligt att du efter 3000 jobbansökningar inte fått napp (mer än möjligen Proffice). Det får mig att tänka; vad är det han inte säger? Kallas du till intervju? Är det därefter du får avslag? Om du inte ens får intervjuer så behöver du ändra något i din metod. Allvarligt. Jag gjorde så under en period. Igenomjobbat CV, välformulerat brev, frimärke, brevlåda. Det räcker inte. Jag säger det igen. Det räcker inte. Gör ett spektakel. Ring. Dyk upp. Skapa ett jobb. En uppgift. Gör den bra, be att få presentera den. Och framför allt. Det som de inte lär ut i skolan. Tro på dig själv!
