Gunnar Claesson har kommenterat på:
Artikelförfattaren är helt klart inne på rätt väg.
Problemet är dock, att det förmodligen är enkelt att göra ett filtrerat urval ur arkiven, och sedan göra detta offentligt, och hävda att "nu har vi visat allt". Så, även om allt - mot förmodan - skulle publiceras, hur ska man gå tillväga för att övertyga alla om att så verkligen är fallet?
Detta går naturligtvis inte, men vi måste göra vad vi kan för att komma så nära detta som möjligt. Vad vi behöver till att börja med är en lagstiftning som tillåter enskilda att yttra sig om att hemliga arkiv existerar, och när det gått en tid (kanske 5 år, som artikelförfattaren föreslår) även om innehållet i dessa. Det ska inte vara så att när man informerar om olaglig verksamhet a la IB så belönas man med randig klädsel och dito utsikt i några år!
Tystnadskontrakt, som kräver mer än detta, ska anses ogiltiga enligt svensk lag. Med andra ord, även om någon skrivit på ett papper om särskild tystnadsplikt, så är det inte olagligt att vara visselblåsare eftersom papperet i sig inte är giltigt.