Gunnar Ehn har kommenterat på:
Hej Mark,
Tack för snabbt svar, som dock ger anledning att försöka klargöra följande:
2. För en signalspanare är ordet "signal" inget svårtolkat begrepp.
Vilken praktisk roll anser du därför att en närmare definition av "signal" skulle kunna spela?
Till syvende och sist är det ju INFORMATIONEN, som signalen förmedlar , som är såväl det man vill åt, som det som eventuellt skulle kunna innebära en kränkningsrisk för en enskilds integritet.
2. Vad gäller " i vilken omfattning" och "hur mycket", information som FRA skall ha rätt att ta del av i sin spaning, måste det väl rimligen i praktiken vara väldigt svårt att i en generell lag, kunna specificera ett kvantitativt behov av information, som skall gälla alla enskilda fall?
Frågan om "hur mycket" informationsinhämtning som skall tillåtas när man t.ex kommer en terrorist på spåren kan jag inte se skulle vara av fundamental relevans för avvägningen mellan integritet och säkerhet.
I alla händelser väldigt svårt att i förväg definiera, och kan därför svårligen enligt min uppfattning tas till intäkt för att omöjliggöra den brottsbekämpning som är lagens syfte.
3. Du kan inte på allvar mena att det är rimligt att SÄPO "på egen hand" skall behöva investera i en egen enhet för signalspaning.
Om vi är överens om att SÄPO för att fylla sin brottsförebyggande uppgift behöver tillgång till gränsöverskridande trådburen information,
vilka konkreta alternativ till den föreslagna informationsinhämtningen menar du i praktiken står till buds som är mer kostnadseffektiva och/eller mindre "integritetsriskabla", än de som lagen avser att öppna upp för?
4. Precis, och det är för att komma fram till vilken avvägning som är rimlig , som åtminstone jag engagerar mig i den här intressanta diskussionen.
Personligen lutar jag nog åt att ge FRA- folket "the benefit of the doubt", eftersom de inte har outtömliga resurser , och i det dagliga, konstanta "triage" arbetet, för att faställa prioriteter, som jag föreställer mig vara lika nödvändigt där som på en akutmottagning på ett sjukhus, nog får skäppan full med att försöka tillfredsställa det samlade löpande informationsbehovet från regering, regeringskansli, försvarsmakt, säkerhetspolis och rikskriminalpolis.
Enskilde Svenssons affärer kommer man därför säkert inte att anse sig ha råd att prioritera.
Min egen position blir därför att integritetsriskerna för enskilda i Sverige, är relativt begränsade, och därför kanske det (lilla?) nödvändiga pris vi måste betala för att i stället kunna minimera de betydligt mer överhängande riskerna med att låta spioner och terrorister få friare händer, och därmed risken för oöverblickbara skador på samhället och eller enskilda.
Du gör uppenbarligen en annan bedömning.
Vänligen
