Gudrun Schyman

De etablerade partierna bör ta intryck av SD:s taktik på nätet

Frågan diskuterades igår i Svenska Dagbladet och bakgrunden är en undersökning som visar att partierna utanför riksdagen både är aktivare och populärare på sociala medier än de etablerade partierna. SD har flest fans på Facebook och är näst bäst när det gäller att lägga ut klipp på YouTube. Bara socialdemokraterna har fler.

Som synnerligen aktiv på både Twitter (etta bland partiledarna) och Facebook (5000 friends + fan-sida med snart 2000) vet jag värdet av sociala medier. Särskilt om man arbetar i en organisation som varken har pengar eller personal.

Med SD är det annorlunda. De har pengar och personal. Personer finns som är ständigt uppkopplade och beredda att gå in och kommentera och reagera på det som andra skriver. Deras syfte är inte att direkt föra ut sin egen politik men att diskutera andras. Kommentarfälten i dagstidningarnas nätupplagor och bloggar fylls snabbt och inte sällan kommenteras brottsfall, som senast den uppmärksammade dödsmisshandeln i Landskrona.

Att kommentera aktuella brott på ett sätt som för tankarna i riktning mot SD:s synsätt och världsbild kan vara ett effektivt sätt att få människor med på en politik som bygger på misstro mot medier och allmänt samhälligt etablissemang. I skydd av anonymitet får krav på saklighet stå tillbaka och de sociala medierna tjänstgöra som ventiler för frustrationer av en typ som knappast kan uppfattats som politiskt korrekta.

De partier som har pengar till personal skulle förmodligen vinna på att avsätta en del resurser för att följa vad som nu pågår på nätet. Då kanske de slipper obehagliga överraskningar på valdagen.

Ge belgiska kvinnor asyl i Sverige

Belgien vill förbjuda burka och nikab. Envisas någon kvinna med att ändå gå klädd så blir konsekvenserna böter eller fängelse upp till sju dagar. Det belgiska förbudet ska gälla mot kläder eller huvuddukar som omöjliggör att personen ifråga kan identifieras. Frankrikes president Sarkozy är inne på samma linje. Han tycker att förbudet inte bara ska gälla franska medborgare utan också turister.

I Belgien handlar förbudet om ett ytterst fåtal kvinnor. De som idag bär burka eller nikab i Belgien är färre än femtio.

En lokal borgmästare i Belgien har redan infört förbudet i sin stad. Ett av skälen var att en äldre belgisk kvinna blivit rädd när hon stötte på en burkaklädd kvinna i bankkön.

Att den äldre generationen kanske inte sett allt som finns att se i världen av olika klädslar kan knappast vara skäl för förbud. En gång i tiden blev både små barn och gamla rädda för svarta människor. Skulle någon komma på tanken att förbjuda svarta att få röra sig i samhället.

Burka och nikab är ett uttryck för mansdominans och ska därför förbjudas, säger många. Det faktum att kvinnors kläder överhuvudtaget diskuteras är ett uttryck för patriarkalt tänkande där kvinnors värde och betydelse sitter i hennes förhållande till mannen, dvs. hon har inte eget människovärde. Mansdominans och patriarkalt tänkande och handlande finns runtom i världen och måste bekämpas. Att tro attdet görs med att förbjuda ett fåtal kvinnor att klä sig i burka eller nikab ändrar på inget sätt det förhållandet. Snarare blir det till en uppmaning för den militant islamismen att stärka sina patriarkala och religiösa krafter. Resultatet för kvinnorna blir ökad diskriminering och inlåsning.

I Europa finns idag en hets mot muslimer, med hänvisning till islam, utan åtskillnad mellan islam och politisk islamsk fundamentalism, utan åtskillnad mellan religiös extremism och sekulariserade muslimer. Grunden till förslagen att förbjuda burka och nikab finns där. Man kan alltså använda kvinnor till mycket och man gör det. Det var för kvinnornas skull som vi skulle stödja USA:s invasion i Afghanistan. Det är för kvinnornas skull vi nu ska låsa in dem och bötfälla eller fängsla dem om de inte klär sig som staten vill.

I Sverige har vi hittills haft en politisk enighet om att inte förbjuda några klädesplagg, varken för kvinnor eller för män. Jag hoppas att den enigheten består och vi kanske t.o.m. kan vara överens om att kvinnor som inte får respekt för sina mänskliga rättigheter kan få asyl i Sverige?!

Hellre Folkmassa än arvsmassa

...skriver Republikanska Föreningen som en kommentar till att förtroendet för Kungahuset har sjunkit rejält. Detta enligt SOM-institutet som också rapporterar att förtroendet för kungen nu är lika lågt som efter resan till Brunai, där han hyllade öppenheten i landet utan demokrati. Det är kanske dags för de partier i Riksdagen som har republik på sitt program att nu damma av de gömda och glömda skrivningarna och lyfta in dem i valmanifesten. Jag tror det skulle öka intresset för valet och höja valdeltagandet, faktiskt. Att vi inte har en demokratiskt vald statschef i Sverige måste rimligen genera flera och kanske blir det särskilt tydligt nu, med allt ståhej kring bröllops- och kärleksbekymmer.

- En mediekarusell som för övrigt ytterligare stärker de republikanska argumenten. I pressens hederskultur förvandlas Madeleine just nu till en Stackars Bedragen Kvinna. Och det är inte bara Madeleine som förlorat i prestige, hela kungahuset anses vara kränkt! Via kungahuset luftas - ännu en gång - förlegade föreställningar om mäns och kvinnors sexualitet och värde.

Samma SOM-institut (vid Göteborgs Universitet) har konstaterat att den viktigaste valfrågan för väljarna annars är sysselsättningen. Med en arbetslöshet på runt nio procent, och betydligt högre i gruppen unga, är det inte att förvåna sig över. Det som är förvånande är att debatten oftast hamnar i en diskussion om skatter. Sänkta skatter ska ge fler arbete säger den borgerliga alliansen. Få är de fakta som bevisar det sambandet. Däremot kan sänkta skatter få som konsekvens lägre lönekrav och på det viset kan möjligen antalet anställda öka. Men baksidan av den politiken är minskad köpkraft, lägre ersättningsnivåer i a-kassa och sjukförsäkring och minskad konsumtion, särskilt i grupper där lönen redan är låg. Minskad efterfrågan ökar i sin tur arbetslösheten. Rundgång alltså. Inte fler jobb. Men fler som behöver försörjningsstöd genom kommunernas socialtjänst samtidigt som skatteunderlaget för kommunerna minskar. Vilket resulterar i neddragningar inom välfärdsverksamheterna. Vilket ökar arbetslösheten där trots att efterfrågan på tjänster är fortsatt stor.

Alternativet till att välfärdstjänsterna, där den absoluta majoriteten är kvinnor, används som ett konjunkturdragspel, vore att garantera kommuner och landsting tillräckliga statsbidrag, just för att anställda där kan upprätthålla både kvalitet och köpkraft. Men då måste det föråldrade synsättet på den gemensamma välfärdssektorn befrias från föreställningen om att den är "tärande" och i stället deklareras som "närande". I grunden handlar det om att fullt ut värdesätta det arbete som kvinnor gör.