Johan Norbergs påståenden om mig är oförskämda
Nej, Johan Nordberg är inte oförskämd. Han tar upp huvudfrågan, även om han är provokativ. Svensk drogpoltitik (inklusive legal alkohol) mår bättre av mindre moralism och mer av omtanke. Varför finner medborgare tröst/ångetsdämpning/"lycka" i droger? Varför är knarkare rädda för behandling? Alkoholister (som är kemiskt beroende till skillnad från missbrukare) är lika rädda för stigmatisering, även om de inte har polisen efter sig för drickandet i sig. Det är DRAGNINGEN till substansen som är problemet och varför den finns. Om detta tycks inte Maria Larsson bry sig. Vi är, lustigt nog, partivänner. Men jag har en annan grundsyn. Jag har SETT skiten och finner kriminaliseringen av missbruk avskyvärd. Den är det största enskilda hindret för att ta tag i problemen. Den tillfredsställer möjligen andras behov, men inte missbrukarens (eller den kemiskt beroendes) behov. Inte heller medborgarens. MISSBRUKET är vårt största problem, inte det kemiska beroendet. Det senare är illa, men vi måste göra skillnad om vi inte ska fortsätta att ständigt hantera problematiken fel med de konsekvenser Nordberg försöker belysa.




