Europas problem lättare att lösa utan euron
Jag röstade ja i EU-omröstningen men nej i EMU-omröstningen. Min uppfattning var att en gemensam valuta i längden inte skulle kunna fungera utan ett betydligt större inslag av överstatlighet. Jag hade egentligen inget emot att EU på sikt skulle utvecklas till ett Europas Förenta Stater. Dock tyckte jag att en gemensam valuta borde vara det sista steget och inte det första i en sådan utveckling. Jag önskar att jag kunde säga att jag genomskådade alla problemen med eurosystemet redan 2003 men så var det tyvärr inte. Jag insåg exempelvis inte hur katastrofal avsaknaden av en "lender of last resort" skulle bli för för euroländerna. Den poäng jag försöker göra i artikeln är alltså inte att ett enskilt euroland automatiskt får en högre skuld tack vare euromedlemskapet bara att förmågan att hantera en viss skuldnivå blir lägre. Det innebär att landet får betala en högre ränta än annars skulle vara fallet. Ibland jämför man Sverige 1994 med Grekland idag. Den jämförelsen haltar inte bara (eller ens främst) för att det grekiska underskottet och statsskulden är betydligt högre än den svenska var då. Den stora skillnaden är att Sverige hade en egen växelkurs och att staten hade en "lender of last resort" i Riksbanken. Detta märks bl a i Standard & Poors kreditvärderingar där Sverige under ca 10 år sänktes till det näst högsta betyget AA+ medan Grekland idag har CC, vilket är bland det lägsta man kan ha.
