Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Göran Wasseniuss aktiviteter 
Balkan-kännare: Kjell Albin Abrahamson är en journalist med anseende och popularitet. Läsare litar säkert på honom. Därför är det ledsamt att han nu skriver artiklar om Kosova, innehållande allvarliga felaktigheter. För det har Shqiptar Oseku i Newsmill gett honom svidande och berättigad kritik.
Det har blivit många kommentarer till min artikel. Några har varit mycket intressanta att läsa Jag nöjer mig här med några synpunkter. Helt rätt M J , även jag är övertygad om att det fria valet och friskolorna har skapat många problem! Det lär väl inte gå att helt vrida klockan tillbaka, men något måste göras. Jag tycker man kunde börja med att förbjuda religiösa friskolor. Naturligtvis är det inte bra om elever drabbas av för mycket läxor. Men finns det länder som nått framgångar genom att förbjuda dem? Även kommunaliseringen av skolan fick olyckliga konsekvenser. En följd blev att lektorstjänsterna likt dinosaurierna försvann. Men därmed sänktes också gymnasielärarnas genomsnittliga utbildningsnivå, och det måste i sista hand ha gått ut över eleverna. Jag accepterar kritiken av mitt millningsämne, skolans betyg. Måste erkänna att jag hade svårt hitta på något, och att jag var rädd för att de flesta med anknytning till skolan var upptagna. Visst hade jag kunnat lägga in uppgifter om PISA-undersökningar. Det hade jag nog gjort, om det funnits ett tidigare basår än 2000. Men jag tar tacksamt mot fakta, som visar att Sverige skulle ligga UNDER OECD-genomsnittet när det gäller skolkostnader per elev. I så fall har det skett en radikal förändring. Jag var i slutet av 1990-talet koordinator i ett av EU:s många skolprojekt. Deltagande skolar var från Tyskland, Österrike, Frankrik och min svenska skola. Den låg i en klass för sig när vi samlat in uppgifter om antalet elever per lärare, och hade även lagt ned mest pengar på teknisk utrustning. Detta var i linje med tillgänglig EU-statstik. Till sist: Jag hade kunnat dra fram mycket annat som stöd för mina slutsatser. På 1990-talet började tekniska högskolor klaga över att studenter, som där påbörjat sina studier, hade otillräckliga kunskaper i matematik. Universitet hade börjat anmärka på att studenterna inte ens kunde läsa facklitteratur på engelska. På en lärarhögskola bad lärarkandidaterna om att få gå kortkurser i stavning. De skulle bli lärare i – svenska. Dylika klagomål är inte mindre idag.
När jag skulle sätta rubrik på artikeln, övervägde jag först att skriva ”Bröstförstoringar borde förbjudas!” Men det blev inte så. Jag vet ju att ett förbud är omöjligt. Därför blev det rubriken om att läkare bör ta hand om sjuka och inte ägna sig åt bröstoperationer. Men om jag kunnat föreställa mig att min rubrik skulle koncentrera intresset till doktorerna, deras arbetstider och administrativa uppgifter., eller att det skulle bli en diskussion om den eventuella läkarbristen och antalet utbildningsplatser för blivande doktore- liksom om Cuba – ja då hade jag valt en helt annan rubrik. Och kanske hade jag i texten inte skrivit om läkarbrist (Men jag kan försäkra alla läsare att vi som bor i glesbygdsregioner har upplevt läkarbrist på nära håll). Tyvärr har den fråga, som jag ville uppmärksamma hamnat i bakgrunden: att kvinnor för att leva upp till tidens förväntningar låter sin kropp bli utsatt för manipulationer, trots att det medför risker och resultatet inte blir bestående. Endast i ett enda inlägg närmar sig författaren det ämnet.
Historieprofessor Lena Sommestad åstadkommer en märklig historik när hon försöker bevisa att elevprestationerna var bättre under socialdemokratiskt styre, och att försämringarna nu skulle sammanhänga med att Jan Björklund blivit utbildningsminister. I själva verket har socialdemokraterna ansvaret för svenska elevers bottenplacering i framför allt matematik. En viktig faktor som hon helt glömmer att nämna är den kunskapsfientlighet som präglat svensk socialdemokrati.
Fullt friska kvinnor med normalstora bröst är beredda att betala 40 000 kr för att få brösten förstorade. Det är märkligt, inte minst för att risken är stor att de förstorade brösten förr eller senare spricker. Operationen kan misslyckas och komplikationer dyka upp. Vissa behandlingsmetoder kan vara cancerframkallande eller försvåra upptäckten av cancer.
I mitten på 1950-talet ansåg många att socialdemokraternas tid som det stora partiet oundvikligen gick mot sitt slut. Tjänstemannagrupperna ökade, medan antalet industriarbetare höll på att stagnera och snart skulle minska. Men S klarade krisen genom ATP-striden, den stora politiska frågan 1957-1960. Med den lyckades S dra till sig väljare från tjänstemannagrupper, medan huvudmotståndaren folkpartiet krossades. Alltsedan 1950-talet har således S varit mer än ett renodlat arbetarparti, något som inte bör glömmas. S lyckades behålla sin hegemoni genom hela 1960-talet, men från valet 1970 började en längre tillbakagång. Sverige blev alltmer ett tjänstemannasamhälle. Olof Palme, i dag närmast ikoniserad, blev inte den landsfader som Tage Erlander varit. Nu framträdde nya hot: Centerpartiets nya partiledare Torbjörn Fälldin med sin pipa och valkiga nävar, den gröna vågen och inte minst kärnkraftsfrågan. Torbjörn förkroppsligade drömmen om lokalsamhället, småskaligheten och motståndet mot kärnkraften, som socialdemokraterna satsat på. S och LO ville maximera tillväxt och strukturrationaliseringar. Det hade dykt upp frågor, som inte passade in i den gamla höger-vänsterskalan eller i de klassiska ideologierna. 1976-1982 fick vi borgerliga regeringar. I dag betraktas alliansens seger som historisk, eftersom den skulle vara den första som överlevt ett val. Det är inte helt sant. De borgerliga överlevde i regeringsställning valet 1979. Däremot ersattes en ren folkpartiregering av en borgerlig koalitionsregering. Att socialdemokraterna kunde återta makten 1982 berodde i första hand på borgerliga misslyckanden: Oenighet gjorde att borgerliga regeringar avlöste varandra, och de lämnade efter sig enorma budgetunderskott. 1990 hamnade Ingvar Carlsson i en hemmagjord ekonomisk kris, som säkert var huvudorsaken till valförlusten 1991. Socialdemokraterna vann valet 1994, sedan även regeringen Bildt misslyckats med att sköta ekonomin och också drabbats av splittring. Han hade ju även minoritetsregeringarnas problem, eftersom Ny Demokrati kommit in på den politiska scenen. De borgerliga regeringarnas upprepade oenighet och oförmåga sköta ekonomin bidrog till att socialdemokraterna kunde stanna kvar i regeringsställning ända till 2006. Att alliansen överlever valet nu beror bl.a. på att regeringen Reinfeldt inte misslyckats med att sköta Sveriges finanser. Dessutom visade sig socialdemokraternas väljare inte uppskatta den rödgröna koalitionen. Väljare i syd hyser misstro mot vänsterpartiet, väljare i norr ogillar MP, och över hela landet finns en opinion, som skulle föredragit att S uppträtt på egen hand. Med degt sagda har jagförsökt visa att partiers uppgång och fall beror på en lång rad faktorer och att ideologiska svängningar åt höger eller vänster bara är en faktor. Det hindrar inte att jag finner Mark Brolins artikel mycket intressant. Några gånger tycker jag han har fel, några gånger har jag svårt förstå vad han menar. Gordon Browns fall kan ha sammanhängt med att viktiga väljargrupper trodde han hade gjort en vänstersväng, men viktigare är nog finanskrisen och personlighetsfaktorer. Liberaldemokraternas problem beror säkert främst på valsystemet. Nu förlorar de även på att ha bildat regering med de konservativa. Vårt svenska folkpartis (var det stora borgerliga partiet 1950) problem är att det saknar kärnväljare. – alltså sådana som röstar på partiet i val efter val. ”Varje nytt val ger oss en ny väljarkår”, säger aktiva folkpartister. Om Mark Brolin menar att det utöver socialliberaler finns en vänsterns högerflygel och högerns vänsterflygel, så förstår jag inte. Är inte dessa flyglar i allmänhet socialliberaler? Jag förstår ej heller hans resonemang om färglösheten bland dagens politiker och svårigheterna för socialliberaler att skämta. Kan man inte säga att Anders Borgs popularitet sammanhänger med att han har färg? Hästsvansen och ringen i örat! Mark Brolins förklaring till sverigedemokraternas framgångar köper jag helt! http://sisyfosarbetar.blogspot.com
Först: själv tyckte jag att Mona har varit mycket BRA under valrörelsen. Men den negativa bilden av henne är inte något som skapats nu av Karl Rove. Den fanns långt innan hon hon blev partiordförande bland socialdemorakter, framför allt inom LO. Negativt kampanjande från S har funnits i minst lika stor utsträckning genom hela valrörelsen. Ett bottenrekord var påståendet att jobbskatteavdragen gjorts av "egenintresse" för inte minst makarna Reinfeldt (med angivande i kronor på hur mycket de tjänade på det.) Jag misstänker att det var S som tog initiativ till att vända sig till amerikanska "experter". Så skedde redan 1994, då Ingvar Carlsson fick rådet att inte ställa upp i några debatter med Carl Bildt. goran.sisyfos
Riksdagspartierna har tävlan om vem som tar mest avstånd till sverigedemokraterna. Mona Sahlin och de rödgröna anser sig ha gått längst i avståndstagandet genom att säga sig inte ens acceptera passivt stöd från dem. Men som processen vid regeringsbildningen ser ut, måste även Mona Sahlin i praktiken acceptera stöd från svergedemokraterna, om hon vill bli statsminister.
Hjalmar på kullen har helt rätt i att numera ska kunskapsprovet göras först och därefter uppkörningen. Körkortstagaren ska samtidigt få tider för båda proven. Men vad händer sedan? Här ett vittne, en invandrare: Han gjorde kunskapsprovet men blev kuggade. Då ringde han och bad att få vänta med uppkörningen men fick beskedet att det var omöjligt. Så han gjorde den och blev godkänd. Därefter gjorde ham om kunskapsprovet flera gånger men lyckades inte. Och till sist hade två månader gått och uppkörningen var ogiltig… Jag kan tyvärr inte kommentera det Hjalmar i övrigt skrivit, eftersom jag finner det något oklart. Men jag vidhåller att provförrättaren är angelägen om att provfrågorna inte ska nå någon annan än de som gör provet, och att de senare aldrig får reda på de rätta svaren på de frågor de inte klarat av. Jag håller också med Nanka om att provet säkert är lätt för många. Framför allt för infödda svenskar, som har gedigen proverfarenhet och allmänbildning. Själv har jag inte på 50 år tittat i en lärobok för körkort, och det finns nog tillkommande trafikregler, mm som jag har missat. Men jag klarar vissa frågor ändå genom allmänbildning och ordkunskap (t.ex frågor om växthusgaser och en fråga i vilken ordet ”irreversibilitet” ingick. Hur annorlunda är det inte då för just provovana invandrare! Min artikel skrevs framför allt med tanke på dem. De frågor mintapa ställer är relevanta och viktiga. Jag kan ge ett konkret svar: Eftersom provavgifterna ger inkomster, bör de provansvariga ha råd att göra både fler och bättre frågor. Men framför allt måste mer göras för provovana invandrare, som inte klarat kunskapsprovet, trots att de är vana bilförare.
Doktor Elephant har naturligtvis rätt i att för många (kanske de flesta) är körlektionerna den stora utgiften. Jag borde ha nämnt det. Dr Elephant har också rätt i att konkurrensen fungerar dåligt i många branscher. Jag vet för lite för att påstå att körskolorna tar för mycket betalt, men jag hävdar bestämt att avgiften för att göra kunskapsprovet inte motsvarat provgivarens kostnad! Körkortstagaren trycker under 50 minuter på svarsalternativ. Provet rättas automatiskt. Proven distribueras över hela landet utan någon egentlig kostnad. Frågorna används säkert flera gånger; därför är provgivaren angelägen om att ingen kan ta med sig några frågor hem. Om systemet fungerar, kan frågor, som ena dagen dyker upp på datorer i Malmö, nästa dag användas i Luleå. Systemet är billigt för staten, men innebär att eleven inte lär sig någonting av sina misstag.
För denna sida ansvarar Göran Wassenius
Mitt intresse för Balkan (har varit där många gånger) har resulterat i en bok om en "händelse" i Kosovo 1990: Minst 8000 människor (framför allt skolungdomar) blev förgiftade. Boken heter "Den mystiska sjukdomen, men är tydligen totalt ointressant för svenska medier
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
