Göran Linde

Prenumerera Göran Lindes aktiviteter

Göran Linde har kommenterat på:

Framgångsrik forskning kräver samma satsning som elitidrott

Det finns i princip två modeller för forskningsfinansiering. Den ena är anslag ur fonder och från forskningsråd, vilka måste sökas i en tidsödande procedurer. Den andra är fasta anslag till univesitet och högskolor, vilka kan tilldelas forskningsgrupper långsiktigt. Den senare modellen har fördelen att en forskningsgrupp kan verka och utvecklas långsiktigt och inte hela tiden nervöst syssla med nya anslagsansökningar och rätta sig efter politiska nycker. Nackdelen är att även forskning av mindre god kvalitet kan fortsätta att finansieras för länge. Fördelen med rådsanslag är att det är konkurens och identifiering av vad som kan bli spetsforskning. Nackdelen är kortsiktighet, tidsödande ansökningar, osäkerhet för forskningsgrupper och forskningspolitiska nycker (vilket t.ex. tvingar fram krystade genusperspektiv i samhällsvetenskaper även där det är irrelevant för forskningsfrågan). Jag föredrar fasta anslag till universiteten för långsiktighet hos forskningsgrupper. Gruppens resultat bör granskas enligt publiceringar i refreegranskade tidskrifter och genom peer reviews enligt fastställda intervall och fortsatt finansiering eller neddragning, eller punkt slut med anslag ska avgöras av dessa granskningar.

Göran Linde har kommenterat på:

Kortslutning i debatten om boendesegregation

Jag fastnade för två påpekanden av Michael Gentele; Det ena att mäniskor väljer att bosätta sig efter egna preferenser och gärna bor där det finns likasinnade. Det andra att ägande leder till bättre underhåll och förvaltning eftersom man vill ta väl hand om det man äger. Ett ideal skulle kanske vara att de allra flesta kunde välja att bo i en ägd bostad, men det är ju inte helt realistiskt eftersom alla inte är kreditvärdiga eller har råd att köpa en bostad. Men om det vore ett strävansmål att utöka andelen ägda bostäder finns ett antal åtgärder som bl.a. nya former av krediter och kreditgarantier och också att göra det attraktivt att bygga och sälja lägenheter på en mindre reglerad byggmarknad. Det borde också vara lättare att köpa en lägenhet avsedd för andrahandsuthyrning. Det ger nämligen bl.a. nyinflyttade i storstäder ett större utbud av hyresboende under tiden som man sparar för egen grundplåt eller bestämmer sig för att bo kvar eller inte. Givetvis måste vissa begränsningar i hyresuttag finnas för att skydda de boende mot ocker och också rimliga former av besittningsskydd för den som betalar sin hyra och tar väl hand om bostaden. Den som vill flytta till Stockholm och vill bo centralt har mycket liten chans att kunna köpa en bostadsrätt med rådande priser eller få en hyresrätt på laglig väg. Den som däremot vill flytta till Bryssel eller Lissabon kan slå upp annonserna och välja och vraka mellan lägenheter med centralt läge till uthyrning och med hyror som ligger under de svenska nivåerna. Varför? Jo därför att lägenheterna är helägda andelar i fastigheten och inte som i Sverige bostadrätter som man inte äger och dessa andelslägenheter får användas för andrahandsuthyrning på kort eller lång sikt. Många investerar helt enkelt i bostäder för uthyrning för en framtida stabil avkastning och det är inte konstigare än att man i Sverige kan köpa en hel hyresfastighet för samma ändamål. Ockerskydd och besittningsskydd finns i båda städerna och det handlar alltså inte om övervinster utan om en måttlig men stabil hyresintäkt. Och så till frågan om preferenser: Jag växte själv upp i Solsidan och flyttade som vuxen tillbaka under ett antal år. De boende hade det gemensamt att de var naturentusiaster som gillade längdskidåkning, långfärdsskridskor, svampplockning, segling m.m. De fllesta arbetande tog tåget in till Slussen på morgonen. De som var välbeställda undvek helt all slags ostentativ "flashing" av sin ekonomiska ställning i form av dyra bilar och andra prylar. Det var en mycket diskret grupp av personer med akadmiska professioner som befolkade området. Sedermera har det tydligen blivit annorlunda om man får tro skriverierna. Men åter till huvudfåran: Kan man tänka sig att planerarna i Stockholm avsätter mer mark för förtätning i innerstaden och attraherar hågade byggmästare att bygga för försäljning av andelslägenheter av vilka de flesta används för eget boende och en mindre men betydande del bjuds ut för hyresboende? Det skulle bli mindre segregering, fler skulle bo där de vill bo och utbudet av hyreslägenheter skulle öka, precis som i Bryssel eller Lissabon. Hälsning från São Marcos da Serra i Portugal.

Göran Linde har kommenterat på:

Europakten måste skrivas om för att Sverige ska kunna delta

Bo T. skrev: "ECB-Pengar till länder som Grekland blir ren u-hjälp, dvs allt försvinner i fortsatt KK (konsumtion och korruption)". Ja. visst är det en form av U-hjälp, d.v.s. stöd till länder med en svagt utvecklad statsförvaltning, bristfälligt rättssystem, för liten ekonomi i.f.h. till försörjningsbehoven etc. OK. Låt oss kalla ECB-köp av Eorobonds för U-hjälp men då ska vi också ha i minnet att U-hjälp är en verksamhet som har förändrats i positiv riktning vad avser villkor, revision, resultatuppföljning, koordinering mellan givarorganisationer etc. Denna förändring började omkring 1992 (jag har deltagit ipå fältet till och från från 1984 till 2007)och vi ser en tydlig minskning av det du kallar KK (konsumtion och korruption). Om ECB köper obligationer och villkorar köpen mot program som innehåller både broms och gas, d.v.s. nödvändiga rationaliseringar ochåtstramningar men också stimulanser, och som kollas genom skarp revision och resultatuppföljning så tror jag visst att många skuldtyngda länder skulle komma snabbare ur krisen. Nu exemplifierade du med Grkland och det är ju en betydligt värre katastrof än de latinska länderna. Jag refererade till Portugal, som jag känner väl och där finns förutsättningarna. Den nya regeringen under Pedro Passos Coelho (vilkt i översättning betyder Pelle Kanin) har hittills väl uppfyllt villkoren för sin bail out och är fast besluten att upprätthålla budgetdisciplin.

Göran Linde har kommenterat på:

Europakten måste skrivas om för att Sverige ska kunna delta

Mycket klokt av Eva Nordmark att hålla dören öppen för deltagande i Euopapakten men utan tvingande förbindelser i egengskap av icke EMU-land. Vi är alla beroende av stabilitet och återhämtning i Europa. Det gäller ju bl.a. Sveriges exportmarknader. Eva har också rätt i att åtstramningar (vilka är nödvändiga) inte är et enda pillret i medicindosen. Det behövs fyra åtgärder i de mest skuldsatta länderna: 1. Rationalisera offentlig förvaltning till högre produktivitet så att lönekostnader minskar och skär i de högsta statliga pensionerna och lönerna och dra in på diverse onödigt. 2. Förbättra skatteuppbörden. Den hör också ihop med ratonalitet i förvaltningen. Om det t.ex. är oöverkomligt svårt med "red tape" att bedriva ett litet företag lagkigt registrerat och betalande sin skatt, så föredrar hantverkare, småhandlare m.fl. att driva sin verksamhet svart och utan att betala skatt. 3. Stimulera tillväxt med bl.a. investeringar, förenklingar för småföretagare, exportfräjande åtgärder, flaskhalsutbildningar m.m. 4. Låt ECB köpa Euroobligationer för att kapitalisera de skuldtyngda länderna och gör det mot sådana villkor som garanterar att pengarna kommer in i produktiv cirkulation. Att köp av Eurobonds är ett sätt att trycka pengar kan vara ett problem men det behöver inte vara inflationsdrivande om villkoren leder till en ökning av realekonomin som svarar mot ökningen av penningmängden. Skattebetalare luras inte eftersom ECB eller andra länder som köper förvärvar inteckningar, alltså sätter in kapital i fonder. Som boende i Portugal sedan många år är det lätt att se krisens bakgrund i släpphänt utgiftspolitik som finansierats med ständigt ökande statsskuld och en irratioenell statsförvaltning. Den nya regeringen (center-höger) är betydligt mer kompetent än den tidigare släpphänta socialistregeringe under José Socrates, så det finns hopp.

Göran Linde har kommenterat på:

Odemokratiskt att sparka Odell till förmån för kändis

Tuve Skånberg skrev: "Kristdemokraterna är en omistlig röst i svensk politik. Inget annat parti tar så konsekvent ställning för de små och naturliga gemenskaperna som familjen, för våra barns och ungas uppväxtvillkor, för en bärande etik i samhällsbygget, för ett socialt ansvarskännande, för våra äldres goda villkor, för ett förvaltarskap inte bara om rikets finanser utan också om de naturresurser och den miljö vi fått att förvalta, liksom för ett gott företagsklimat som kan generera välfärd". Hur kan man påstå att inget annat parti värnar om företagsklimatet? Att ingen annan värnar om rikets finanser? Inget annat parti värnar om miljön eller Engagerar sig barns och ungas uppväxtvillkor etc? Hur kan man över huvud taget presentera ett så moraliskt högmod som denne Skånberg. KD har ett stort problem och det är att de (liksom knäppkökar som bl.a Ratzinger i Vatikanen) tror att vi sekulära har en sämre etisk standard än vad troende har. Om Skånberg satte sig in i den tvåtusenfyrahundriga årens etikdebatt i filosofihistorien skulle han kanske finna att många av mästerverken utgår ifrån att männiksan skapar etiken utan att blanda in några märkliga högre makter i hur vi löser frågorna om att finna principer för hur vi ska leva tillsammans. KD hör hemma i tiden före upplysningen och det vore ingen förlust om de får respass från Sveriges Riksdag. )

Göran Linde har kommenterat på:

S på väg mot samma ökenvandring som Labour

Det finns väl en del socialdemokrater som blickar tillbaka mot en arbetarklasskultur som varit förankrad i en arbetsmarknad i en tidigare samhällsordning, och de kan ju knappast ha någon framtid med sin nostalgi. Sedan finns det också moderna, urbana socialdemokrater med ett patos för de som har mest behov i en marknadsekonomi som inte automatiskt ställer allt till det bästa, d.v.s. socialliberaler som bl. a. Mona Sahlin. Men nu börjar det bli trångt i den socialliberal mittfåran. Vad avgör då vilka partier som i trängseln av upplysta, humanistiska, demokratiska och solidariska värderinagr ska vinna? Slaget är inte längre ideologiskt eftersom det råder ideologisk gemenskap med små variationer. Jag tror att vägen till valframgång bara ligger i hur man anlyserar samhällsproblemen och föreslår poltiska lösningarr grundade i analys och skarpa argument. Alltså: Ju smartare samhällsanlys och åtgärdsförlag på ett pragmatiskt sätt inom en given värdegrund, ju bättre framgång. Om sossarna vill ha någon konkurenskraft kvar är det nog vägen att gå. Och vilka namn till partiledaposten kan då bli aktuella?

Göran Linde har kommenterat på:

S-högerns kuppförsök är dömt att misslyckas

Ursäkta en felskrivning. Jag skrev att jag varit ordförande i Saltsjöbadens Socialdemokratiska Parti. Ska naturligtvis var ....Socialdemokratiska FÖRENING.

Göran Linde har kommenterat på:

S-högerns kuppförsök är dömt att misslyckas

Som liberal och således alliansväljare ska jag kanske inte ha synpunkter på hur motståndaren väljer partiledare. Men ändå, vi liberaler vill ha en stark och väl artikulerad opposition till vår regering för att undvika att den blir maktfullkomlig och självsvåldig. Makten behöver alltid en tumme i ögat. Därför är en återhämtning av Sossepartiet också i vårt intresse. Idén om att en ny S-ledare ska utses snabbt är ohållbar. Sossarna har länge haft en slags sovjetisk politbyråkultur där ingen får gå ut offentligt med att vilja bli vald till något uppdrag, men när man blir vald ska man säga att "när partiet kallar ställer man upp". Ett parti som tillämpar denna Kreml-princip och låter valberedningen härja bakom lyckta dörrar för att sedan låta en församling "välja" den enda kandidaten, som sedan ska applåderas i bästa Sovjetstil- ett sådant parti är helt enkelt ute ur tiden. Självklart ska kandidaterna frimodigt gå ut med att de kandiderar och vill erövra statsministerposten och de ska inför sina medlemmar plädera för sina politiska idéer och i bredast möjliga församlingar väljas av sina medlemmar och därmed erövra sin legitimitet. Att en sådan process tar lite längre tid kan väl inte vara något problem, Partisekreteraren Karin Jämtin kan väl tillförordnas tills proceduren är klar. Klar på ett modernt och demokratiskt sätt. Jag har själv varit medlem i SAP och varit ordförande för Saltsjöbadens Socialdemokratiska Parti (det var länge sedan) och jag satt också styrelsen för Nacka Arbetarekommun. Vid varje tillfälle namnen på valsedlarna och kampen om valbar plats skulle beslutas så var ett av de vanligaste argumenten att kandidaten varit med i SSU sedan barnsben och hade en lång bakgrund i partiet. Alltså: Det var inte idéerna och ståndpunkterna utan Arbetarepartiets interna adelskap och anciennitet som var avgörande. För en sådan som mig som växt upp i Solsidan och sedemera återlyttat dit fanns inte en tillstymmelse till chans att erövra en nominering till riksdagslistan, oavsett politiska ståndpunkter. Låt den tiden vara förgången om sossarna vill ha någon framtid i svensk politik.

Göran Linde har kommenterat på:

Alla civiliserade samhällen räddar kvinnor först

Även jag som i övrigt inte är ett dugg konservativ, känner instinktivt för hederskodexen: "Kvinnor och barn först". Jag skulle tro (men vet inte säkert och är inte specialist i området) att det finns en "psykogenetisk" förklaring till denna instinkt, nämligen att vi i katastrofsituationer har en intuitiv känsla för artens överlevnad och den säkrast bäst genom kvinnors och barns överlevnad. Kanske är det mer motiverat att söka förkaringarna till den rådande inställningen än att politisera den med resonemang om feninism/antifenminism.

Göran Linde har kommenterat på: