Vågar Löfven bli löntagarrösten i svensk politik?
Debatten inom (s) om hur arbetarna ska bli friare, bättre utbildade, ges högre löner, arbetsmiljö och trygghetssystem är märklig i så måtto att en del mycket intelligenta personer, så snart basen för vår ekonomi och skatteunderlaget kommer på tal, reflexmässigt upptas av en klasskampsretorik, som tyvärr förmörkar de uppenbara sambanden. Löfven talar om sambanden, det tycker jag är bra. Sen kan och ska vi beskatta och fördela mycket offensivt. Självfallet. Och att det krävs bra sjukvård, utbildning, infrastruktur (gärna statliga händer) för att helheten ska fungera, är det väl heller ingen som argumenterar emot. Men pengarna ska fram. När Löfven i samma mening talar om innovation, en aktiv näringspolitik och arbetares förbättrade villkor, så gör han det för att det hänger samman. Det borde inses vid det här laget. Alla ska med, men det måste finnas bensin i motorn. Pengakranen i väggen har rostat igen; om den någonsin funnits. Detta bör kunniga samhällsdebattörer kunna räkna ut och därmed värdera sitt polariserande med större eftertanke. Använd era goda verbala förmågor till att spegla, debettera, utmana systemen så att välfärden och arbetarna får sin rättmätiga del, - men sätt det i sitt sammanhang. Två tankar samtidigt, det borde väl gå? Börja med att skruva isär era iphones, laptops och kaffemaskiner , kolla på tekniken, så ser ni en del av det som krävs - och köps. Eller gödsla upp ett fält till den kommande vetegrödan och den goda kanelbullen. Det görs sig heller inte själv . Det krävs smarta prylar. som säljs, ger inkomster, ger skatter som blir nya inkomster och välfärd. Kopp!
