Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Fredrik Thoressons artiklar 
Kritiker av mångkulturalismen kan inte svära sig fri från ansvaret för sin egen propaganda. Men det betyder inte att den spirande debatten om en omodern invandringspolitik nu ska strypas. Det skriver Fredrik Thoresson, egenföretagare och fri skribent. 
Få partiers företrädare har numera så hög svansföring i invandringsfrågan som Miljöpartiets. Flera av de förslagna språkrören talar sig ständigt varma för öppna gränser och en liberaliserad invandringspolitik. Faktum är att invandringsfrågan seglat upp som en nära nog större profilfråga för partiet än miljön under senare år.Paradoxalt nog så framstår mp genom sin vision om öppna gränser och fullständig kravlöshet som det mest rasistiska partiet av alla i Sveriges riksdag. Man är rasistisk emedan man inte gör någon åtskillnad alls. En invandrare utan asylskäl ska i första hand inte beviljas uppehållstillstånd och komma i åtnjutande av sociala och medborgerliga rättigheter för att hon förtjänat det genom prestation eller för att hon har något specifik att erbjuda Sverige inom en bristsektor utan för att hon är en ömkansvärd invandrare.
Går det att anlägga ett relativiserande och reducerande perspektiv på begreppet svensk eller svenskhet men samtidigt nogsamt undvika att göra det på begreppen turkisk, kurdisk eller arabisk? Går det att i ett sammanhang ifrågasätta om det överhuvudtaget existerar någonting som kan kallas svensk kultur och i samma andetag lovsjunga förekomsten av mångkultur inom Sveriges gränser? Det vore enkelt att köpa den mediala och politiska elitens vanemässiga förnekande av svensk kultur om denna elit samtidigt i konsekvensens namn också förnekade förekomstens av spansk, romsk, turkisk, japansk eller iransk kultur. En total kulturnihilism kan man på ett sätt faktiskt respektera.
För media är det viktigt att agera moraliskt uppfodrande snarare än objektivt. Därför var tidningar och tv redan tidigt ute med förnumstiga uppmaningar att inte kollektivt skuldbelägga muslimer för självmordsbombaren i Stockholm. Dilsa Demirbag- Steen var först med sin krönika i Expressen och sedan har det rullat på med i stort sett dagliga reportage om vikten av förståelse och att vi nu inte ska bli rädda utan värna det öppna samhället. Men det existerar i själva verket ingen kollektiv skuldbeläggning av muslimer i Sverige. Det enda som existerar är den mediala sjuka som tar sig uttryck i att behandla människor som barn som måste uppfostras.
Den svenska mediebevakningen av Gaza, Västbanken och Israel är i internationell jämförelse dålig och bygger mer på åsikter än på fakta. De heliga principerna om objektivitet frångås mycket lättsinnigt och man drar sig inte för ren desinformation för att sprida den ensidiga bilden av den onda ockupationsmakten Israel och de ädelmodiga offren palestinierna. Nyheter om Hamas och andra palestinska fraktioners missgärningar på Gaza sorteras bort medan allt som på något sätt kan misskreditera den israeliska sidan lyfts fram i ljuset. Naturligtvis påverkar detta i förlängningen den svenska Israelbilden negativt.
När de rödgröna nu lägger upp riktlinjerna för en framtida kulturpolitik så lyser nytänkandet med sin frånvaro. Fortfarande är det staten som ska agera kulturfrälsare och tanken på att konstnärer faktiskt besitter förmågan att stå på egna ben om de bara tillåts göra det har inte slagit rot alls. Kulturen ska fortsätta att vara statsfinansierad, dyr och politiserad.
Yvonne Ruwaidas vision om att alla nyanlända invandrare ska kunna välja sitt boende kan skenbart förefalla human. Men om invandrare ska kunna komma in på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden snabbare än idag är det nödvändigt att redan nu börja begränsa den rena flyktinginvandringen något. Humaniteten i ett lands flyktingpolitik visar sig inte genom att man tar emot flest utan i att man har ett mänskligt och vuxet bemötande av dem som man väljer att ta emot.
I söndags, 14/2, hade DN en artikel om Maria Wetterstrand. Som alltid då det gäller detta ämne fyllde artikeln alla upptänkliga krav på ett gott hovreportage så när som på att föremålet för reportaget har grönt istället för blått blod i ådrorna. Men för DN är det kanske numera samma sak. Tidningen förfaller åtminstone sätta underdånig vördnad framför kritisk granskning då det kommer till det gröna språkröret.
Hoten mot judar i Malmö har för längesedan passerat en frekvens som är uthärdlig för en demokratisk stat. Judar som levat i frihet och harmoni i århundraden i staden och som assimilerats och bidragit med kunnande och skattemedel till vårt land är nu förpassade till samma ovärdiga och skrämmande skuggtillvaro som i 30-talets Europa. Allt fler ser inte längre någon framtid i Sverige och det är lätt att förstå. Svårare är det förstås att förstå politiker som har nära att ropa islamofobi när muslimer förtrycks, nu inte vågar ta öppet avstånd antisemitismen i Malmö och öppet tala om varifrån den kommer.
Åsa Moberg gör allt för att påvisa att klädtvånget drabbar kristna i Sverige lika hårt som muslimer. Hon misslyckas förstås i sina ansträngningar och det finns ett skäl till det. Vissa problem kan nämligen vara lite mer specifika för en kultur medan andra kan vara mera frekventa hos en annan kultur och det är inget märkligt i detta. Det märkliga är snarare att vänstern har så svårt att tala om det
För denna sida ansvarar Fredrik Thoresson
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
