Kampen mot terrorismen hade kunnat föras mer civiliserat
Svar till Christer Eriksson Ovan: Självklart existerar det ett ”mänskligare” alternativ. Om du inte förstår det har du valt att blunda för en enorm mängd fakta. Kampen mot terroristerna hade onekligen kunnat innehålla fokus på ett reducerande av civila offer, på skydd och rättsäkerhet gentemot miljontals civila. I praktiken har det inte funnits ett uns av detta. Det har dött en fruktansvärd mängd människor i krigen i Irak och Afghanistan, och av dessa har någon promille bestått av terrorister och fundamentalistiska krigare. Fakta som framkommit av människorättsgrupper, journalister och wikileaks-dokument påvisar dessutom regelrätta, medvetna krigsbrott, ofta utförda med närmast sadistisk illvilja. Det har förekommit tortyr och mord av misstänkta med uselt underbyggd bevisföring, ofta av bevisligen helt oskyldiga människor. Bybor har sålts till amerikanska militären av krigsherrar utan att de hade någon som helst koppling till terrorister, och så fortsätter det. Jag och många med mig vill inte leva i samhällen som beter sig så utomlands. Då är vi inte bättre än skurkarna som vi krigar mot. Konflikterna i Irak och Afghanistan har blivit krig mot deras befolkningar och så kan vi aldrig bli av med några terrorister. Irak, där det tidigare inte fanns någon internationell terrorism, har visat att det var kriget som drog till sig de heliga krigarna och skapade tusentals nya. Varför skulle ”demokratiseringen” av Irak och Afghanistan ha med arabiska våren att göra? Den handlar ju om en dominoeffekt som uppstått genom att arabländernas medborgare plötsligt insett att de eviga diktaturerna bevisligen faktiskt kan fällas. De grundläggande variablerna som möjliggjort upproren ligger i folkens hat mot envåldssystemens brutala förtryck, tjuveri av de allmänna tillgångarna samt utbredd arbetslöshet och hopplöshet hos de unga, vilket till slut fick tryckkokaren att rinna över. I de arabiska diktaturerna finns ingen säkerhetsventil som kan släppa ut övertrycket, en ventil som i demokratiska system består av just yttrandefrihet och fria val. Irak och Afghanistan tillhör inte den skara länder som omfattas av upproren. De är ockuperade av västmakter och skiljer sig därför helt från de ”gamla” arab-diktaturerna där upproren sker. I Irak och Afghanistan finns det dessutom ingen nämnvärd demokratisering att tala om. De har inte ens kontroll över sina egna territorier. Men en framhetsad demokrati är i inte alltid det som behövs, utan det är i första hand kontroll, ordning och reda. Detta för att kunna bana väg för en senare demokratisering. Titta på de asiatiska tigrarna! När det gäller ditt påpekande om den personliga integriteten menade jag givetvis inte att ta av mig skorna vid säkerhetskontrollen på flygplatser. Det kan jag gladeligen stå ut med. Jag talade istället om specialstyrkor som dundrar in hos vanliga muslimer och riktar automatkarbiner mot fyraåringar, om register över vilka böcker vi lånar, om myndigheternas kontroll över allt vi skriver på Internet. Denna typ av utomrättsligt kontrollbehov kan och kommer att missbrukas. På lång sikt kommer detta gröpa ur våra demokratiska system och spela fundamentalisterna i händerna.
