Erland Lagerroth har kommenterat på:
Detta är ett inlägg från när jag blev Förvillare 1998. Men det behöver ju inte vara sämre för det. Sen har jag också haft erfarenhet av voffarnas klåfingrighet på Wikipedia (artikeln om mig själv; se Historik där).
Kvadratens fyrkantiga tänkande
Föreningen ”Vetenskap och Folkbildning” med Dan Larhammar som ordförande utser varje år inte bara ”Årets folkbildare” utan också ”Årets förvillare”. Själv hade jag äran 1998, och efter mig har bl a Eva Moberg och Susanna Ehdin blivit utsedda till förvillare. Det gör det angeläget att få perspektiv på den verksamhet som föreningen. bedriver. Ett sådant finns att hämta, tycks det mig, i en underfundig liten engelsk ”science-fiction classic”, ytterst originell men samtidigt besläktad med Swifts Gullivers resor och Lewis Carrolls Alice in Wonderland. Författare är Edwin A. Abbott (1838-1926), berättelsen heter Flatland, och den kom i sin "andra och reviderade upplaga" 1884 (denna andra upplaga är nog en del av fiktionen, någon första har i varje fall jag inte kunnat spåra).
"Flatland" sägs vara skriven av en KVADRAT som lever i en tvådimensionell värld befolkad av linjer, trianglar, kvadrater, cirklar etc. Den sista dagen år 1999 inträffar en märklig händelse. Kvadratens son frågar vad 33 kan betyda i geometrin och får svaret att där betyder det absolut ingenting. Då hörs ett helt annat svar från en dunkel figur, som tycks vara en cirkel men som hela tiden förändrar sin storlek. Det är en Sfär som på millenniets sista dag på detta sätt uppenbarar sig i den tvådimensionella världen för att sprida kunskap om den tredje dimensionen. Det visar sig emellertid att alla försök att bibringa Kvadraten denna kunskap misslyckas. Varken retorik, logik eller praktik biter på honom. I stället blir Kvadraten alltmer rasande och söker till sist döda Sfären.
Då försätter Sfären honom till sin värld, och han får uppifrån betrakta Flatland. På så sätt osynlig får han bevittna det nya millenniets första sammanträde i landets regering, där det beslutas att samma bestämmelse skall gälla som år 0 och år 1000: den som påstår sig veta något om en annan värld (dimension) skall dödas eller fängslas på livstid (beroende på social status).
Kvadraten har nu blivit så övertygad om den nya dimensionen, att han begär att Sfären skall introducera honom till nästa dimension. Men då visar sig Sfären lika oförstående som Kvadraten nyss – tills han medger att det finns de i Spaceland som har talat om en fjärde dimension: "Thoughtland". Men Sfären kan inte försätta honom dit, och när Kvadraten blir allt påstridigare, störtas han tillbaka till Flatland. Där kan han naturligtvis inte hålla tyst med vad han varit med om och blir dömd till livstids fängelse. Det är efter sju år där som han berättar sin historia i bokens ”andra” upplaga.
Det geniala med "Flatland" är att den med matematisk eller rättare geometrisk självklarhet visar att det kan finnas olika nivåer i fråga om världsbild och tänkande och att den som befinner sig på en lägre nivå är oförmögen att förstå vad som rör sig på en högre. Den som söker sprida kunskap om den högre dimensionen kommer därför att uppfattas som en förvillare och efter förmåga kommer man att söka oskadliggöra honom.
Föreningen Vetenskap och Folkbildning talar särskilt i naturvetenskapens namn, och därför är det lärorikt att ta del av vad en naturvetare har att säga om "Flatland". I en introduktion till en utgåva av boken i Penguin Classics från 1999 skriver Alan Lightman, "Burchard Professor of Science and Writing and senior lecturer in physics" vid MIT, författare till tio böcker, översatta till trettio språk:
"För mig ligger [...] betydelsen av Flatland:s andra del inte i dess uppenbara diskussion av geometri och dimensioner utan i dess mer fördolda varning för alltför mycken självbelåtenhet i det vetenskapliga företaget – och i förlängningen i hela livet. Vid den tiden Flatland publicerades, 1884, surrade vetenskapen, och i synnerhet fysiken, i väg i ett tillstånd av självbelåtenhet."
"I en ironisk dröm", fortsätter Lightman, "besöker kvadraten Lineland, där den stackars okunniga Monarken 'var övertygad om att den raka linje, som han kallade sitt kungadöme [...], utgjorde hela världen och faktiskt hela rymden'. 'Se på mig – jag är en Linje', sa Linelands Monark, 'den längsta i Lineland, över sex tum av Rymd.' 'Av Längd', genmälte besökaren. 'Dumbom', sa Monarken. 'Rymd är Längd. Avbryt mig inte en gång till, för då är jag färdig med dig.'"
Och här knyter Lightman an. För att avbrytas är just vad man får finna sig i, i vetenskapen som i livet. Det är det de rättänkande aldrig förstår. "Det första avbrottet i 1800-talsvetenskapen kom med Röntgens upptäckt av X-strålar ett knappt decennium efter publiceringen av Flatland. X för det okända." Och sedan kom störningarna slag i slag: den oförutsebara strålningen från uran och radium och Einsteins nya teori om tiden. "Den slutliga förolämpningen mot allt sunt förnuft kom med Heisenbergs och Schrödingers kvantteori", en förolämpning också mot Einstein. Den teorin är "outhärdlig för mig", skrev Einstein och kom därmed att sälla sig till samma läger som Linelands stolte Monark.
Lightman fortsätter med mer sentida störningar som strängteori, svarta hål och ett exponentiellt expanderande universum. "Om rymdens själva dimensionalitet kan sättas i fråga, vilka övertygelser förblir då heliga? [...] Till exempel: finns det verkligen en skarp skillnad mellan levande och död materia? Kan mänskligt medvetande vara något slags kollektivt fenomen [...]? Uppför sig jorden som en enda levande organism [...]?. [...] Jag kan inte fatta en värld med dessa möjligheter. ”
För Vetenskap och Folkbildning är allt sådant en styggelse, som de med förakt benämner "pseudovetenskap". Men det finns faktiskt en annan, större och mer insiktsfull förening med naturvetenskaplig slagsida som har sinne för just detta: den engelska "Scientifical and Medical Network" med över 2000 medlemmar i 52 länder (www.scimednet.org). Här skulle den svenska föreningen ha mycket att lära. En lärdom vore kanske att slå igen butiken.
Nu betyder naturligtvis inte detta att allt som går utöver denna förenings trånga värld är av godo. Det vet vi ju alla att här förekommer skoj, bedrägeri och inbillning. Vad det gäller är att skilja agnarna från vetet – en uppgift svårare än de flesta. Men för den fordras inte bara kritik och skepticism – på flera håll i vårt land hyllade som enda ledstjärnor – utan också vidsyn, förståelse, fantasi. Kritik och skepticism upptäcker och förstår inte något nytt. Det krävs alltid både kritik och kreativitet (förutom naturligtvis kunskap och kompetens). Man måste vara kritisk men öppen, öppen men kritisk.
Tilläggas kan att den här motsättningen och debatten naturligtvis inte är ny. Ytterst var det den det handlade om i striden mellan Kellgren och Thorild, upplysningen och romantiken. Men Kellgren mognade så småningom. Stridsmännen i Vetenskap och Folkbildning däremot står kvar med sina klara pannor och sänder bannstrålar mot "förvillare" varje år. Liksom Kvadraten i Flatland och Monarken i Lineland vet de med sig att de tänker rätt, företräder sunda förnuftet och därför har ett självklart tolkningsföreträde. De vill inte ändra ståndpunkt och kan därför aldrig övertygas av några debattinlägg. Som detta.
Ljusets riddarvakt slår vakt om mörkret.
