Erik Von Stedingk har kommenterat på:
En stilla undran: hur många av kritikerna har sett och försökt förstå Elisabeths konst? Jag kan beröras djupt av t.ex. hennes bild av en ring kardinaler vid en fontän i tyst maskopi med de rakade apor som angriper en kvinna (HBT?) Det var en kommentar, om jag minns rätt, på ett mord i Rom. Kyrkan valde då att skuldbelägga kvinnan. Det är en skarp kritik av kyrkans syn. Att den dessutom erotiseras är helt på sin plats, inte minst med tanke på hur sexfixerad kyrkan i allmänhet är, och den katolska i synnerhet. Kvalitén i bilderna är fantastisk. En Kitschig skönhet ger kontrast åt det hemska den skildrar och förstärker därmed budskapet.
Konst kan provocera, ja. Den måste inte, men viss konst gör det. Det är också inte all konst som passar i vardagsrummet. Ägde jag Munks Skriet, skulle jag nog ha den i ett valv, inte bara på grund av värdet. Jag vill minnas en ituskuren och inplastad ko som var mycket fascinerande. Men, i mitt vardagsrum, även om det fanns plats? Nej Tack. Eller en exakt kopia, skala typ 1:20, i vax, av artistens avlidne far, naken på en brits? Märkligt rörande ska ni veta. Men inte på en hylla hos mig.
Jesus som pedofil? Pedofili överlag skildras, vad jag vet, inte direkt och öppet just därför att handlingen i sig är ett brott. Konstverkets skapande skulle kunna vara ett brott. Men som kommentar till vissa prästers handlande, och kyrkans fruktansvärda förmåga att sopa brotten under mattan, skulle det "funka". Skulle jag bli provocerad? Oerhört. Skulle jag ropa "Censur!!"? Nix.
När konst är ute efter att skaka om reagerar folk olika. Några rycker på axlarna, några skriver hyllmeter med teorier med förståsigpåigt rynkad panna, vissa kittlas av det, vissa tittar och blir förbannade, vissa vägrar att titta och blir förbannade. De i mittfältet är på ett sätt intressantast: där kan en förståelse födas som inte fanns där tidigare, där kan t.ex. en fördom motas undan. De högljudda bu-ropen kan då fungera som skönheten i Elisabeths bilder, fast tvärt om: kontrasten kanaliserar uppmärksamheten mot ämnets kärna.