Författaren Camilla Läckbärg anklagar i dagarna på debattmediet Newsmill kultureliten för att bära ansvaret för svenskarnas minskande bokintresse. Kanske har Läckberg delvis rätt i sina påståenden men denna kulturelit har väll fram tills idag aldrig hindrat folk från att läsa "fulkulturella" böcker tidigare och finkulturen finns väl överallt? De påstådda översittarna hindrar väl knappast kulturens hobbyutövare från att pyssla med sina kulturella expriment? Slutar folk gå på fotboll bara för Göteborg anses ha de mest anrika fansen eller slutar vi titta på Parlamentet som sågas jäms med fotknölarna av kvällstidningarnas recensenter?
Absolut inte. Kulturer speglar dock samhället. Vi tittar på parlamentet år efter år därför att det är lättilgängligt. Konceptet har aldrig ändrats och behöver så knappast göras heller tydligen för att vi skall le lite fånigt åt plumpa bajsskämt. Passar det inte på söndagkvällen laddar man ner ett avsnitt till datorn, köper best-of-DVDn eller klickar in sig på nätet och Youtube eller Tv4s hemsida för att när tillfälle ges titta på programmet, när bäst det än må passa.
Problemet med böckerna är just de att de är böcker; otympliga, dyra och svårtillgängliga. Det är alltså tekniken som är förlegad snarare sagt än att kulturelitens outnämnda medlemmar skrämmer bort svenska folket från skönlitteraturen.
Det skrivna ordet har aldrig varit så lättilgängligt som idag. Mediernas expolatering är enorm, men framför allt är det internets intåg i medborgarnas vardag som bidragit till en ofantlig utveckling när det kommer till etablieringen av ordet. Inte minst har medelsvensson själv börjat kommnunicerat med omvärlden via bloggar, facebook och andra kommunikativa hjälpmedel.
Gemensamt för utvecklingen av mediesamhället är att det blivit otroligtlättillgängligt. Vad finns det idag du inte kan ladda ned till din Mp3, iPhone eller Ipod?
Du kan ladda ned alla medier utom ett: Boken, och det är också anledningen till att svenskar idag läser böcker i allt mindre utsträckning. Böcker är idag ett förlegat medie som inte hänger med alls i den utveckling som skett och som just nu sker. Pocket var en minirevolution, men ett kliv är inte tillärckligt i ett lopp som aldrig tycks ta slut.
Jämföras kan med mobiltelefonen. Oj vad häftig jag tyckte jag var med min Nokia 3510i med färgskärm sådär 2003. Ungefär samtidigt kom pocketboomen, alla läste pocket. Pocketen var med överallt, i husbilen, på jobbet, på bussen i hängmattan, i skogen, under vattnet. Nåja praktiskt taget överallt.
6 år senare har min mobi kamera. Min mobil har inbyggd MP3, jättedisplay, touchscreen, tv och internet.
Jag ställer mig frågan, vad hände med bokens utveckling?
När skall bokkulturen inse sin egen konservativa naivitet och inse att vi lever i ett materialistiskt minimalismsamhälle?
Först nerhamrad på sten, sedan med gåspenna skriven för hand, gutenbergs tryckteknik och pocketboken. Inte särkilt många steg men tillräckliga för att hålla en utdöende kultur vid liv. Läsplattan är på väg, men klarar den återupplivningsförsöken på skönlitteraturen?
Kanske är skönlitteraturen snart historia och pockversionen av "Röda rummet" i pojkrummet mitt en historisk relik...
Eric Fiedler
Eric Fiedler, 2009-10-21 14:02
