Andlig medialitet är omöjlig att förbjuda
Det mest bisarra i Sturmarks och Illis artikel är att de uttalar sig så kategoriskt om något de helt enkelt inte kan veta. Det talas vitt och brett om alla som blivit lurade av medium, om alla hjälplösa och svaga människor som bedras å det grövsta men inte ett ord om de som kunnat gå vidare i livet, stärkta i tron att de inte är lämnade helt åt sitt öde utan att det verkar finnas någon ”där ute” som på något sätt fortfarande följer dem i sitt dagliga slit. De som knappt orkat leva vidare men som, ibland på ett helt oförklarligt sätt, får ett personligt bevis att den de trott vara borta för alltid ändå verkar finnas med oss, men på ett annat sätt än tidigare. Det kan röra sig om att den CD man för tillfället spelar plötsligt tystnar och istället strömmar den avlidnes favoritlåt ut ur högtalarna. Det känner dessa herrar inte till, att paranormala märkligheter ibland utspelar sig och tar sig olika uttryck under ett besök hos ett medium. Det finns säkerligen otaliga inspelningar av den sorten som, om klimatet vore ett annat, mediumbesökare säkert skulle dela med sig av. Men inte ens det skulle räcka som bevis för något alls, vare sig vetenskapligt eller för en skeptiker. Det känner de flesta mediumbesökare till, eftersom de tvärt emot vad många skeptiker anför, inte alls är några svaga och korkade individer. Av ren självbevarelsedrift alltså behåller de materialet för sig själva och sina närmaste. Många är också de som fått uppleva hur MEDHAVD inspelningsutrustning till en början fungerar alldeles utmärkt men när mediet känner av ett besök som man tolkar som andebesök, slutar apparaterna att fungera. När andebesöket är över återgår apparaterna till att fungera. Många som filmar eller fotograferar området där mediet säger att anden befinner sig har fått uppleva att ingen bild alls finns på apparaterna, bilderna eller filmsnuttarna är helt blanka. Såna här anekdoter slås bort som helt ointressanta av skeptiker men för dem som upplever dom är det inget nonsens eller bedrägeri. Paranormala upplevelser under en seans är inte helt ovanliga och kan vara en av orsakerna till det alltmer ökade intresset för denna genre. Det rör sig alltså om olika former av personliga bevis som förstärker bilden av att ”något” finns som ännu inte fått någon förklaring och det oavsett mediet har ”bevisad” kontakt med en ande eller om fenomenet har en annan förklaring vi idag inte förstår. Det är bland annat sådant folk skulle gå miste om vid ett förbud och skulle de följa den lagen utan vidare? Självklart inte, mediumbesök skulle fortsätta fastän då i lönndom. För dem som en gång har upplevt något paranormalt finns ingen återvändo till en enbart materialistisk/mekanistisk världsbild, att det inte skulle finnas något okänt som interagerar med oss upplevs nämligen som en omöjlighet. De personliga bevisen har varit för starka helt enkelt. Ett förbud skulle inte för ett ögonblick förändra den inställningen. Bättre vore att förorda en översyn och kontroll av verksamheten. Jag tillstår mer än gärna att det finns mycket som lovas och säljs i form av olika tjänster som inte jag tycker är ok men jag hävdar lika bestämt att det finns något som är äkta. Men man bör också vara uppmärksam på att många kallar sig för medium men inte är det utan använder ”titeln” för att sälja en produkt eller tjänst enbart för att dra intresse till sig själv och sina affärer. Vi är därför några personer som försöker få till stånd en etisk kommitté inom mediumbranschen för att om möjligt komma tillrätta med det som inte är bra. Den som är intresserad och vill stötta initiativet kan läsa på www.supranaturalis.se och på Facebook: Supra Naturalis och SMEK. Seriösa inlägg är välkomna. Förändringen bör komma inifrån, från människor som är insatta i problematiken men även vet att ”något” finns som ingen idag kan förklara. Beträffande ersättning för mediumtjänster finns det även där olika uppfattningar inom branschen. Personligen anser jag det fel att ta betalt för något man egentligen inte vet vad det rör sig om även om det idag är svårt, för att inte säga omöjligt, att finna en annan förklaring till det man ser/hör/upplever än att det skulle röra sig om just andar. För att förstå vad jag menar med det bör man ha egen erfarenhet eller att man har så pass öppet sinne att man inser att mängden av människor som delar min uppfattning talar för en existens som vi ännu inte förstår vidden av. Men, ingen vet hur tillvaron egentligen är beskaffad och därför KAN det röra sig om något vi inte alls förstår idag. Det hjälper föga att härja runt med oss med annan världsåskådning pga av våra erfarenheter och tro, att vi ska ändra oss pga ett förbud. Vi kallas naiva och beskrivs som näst intill idioter och känns det tillfredsställande för det egna välmåendet så får man väl acceptera det. Dock borde det finnas utrymme för vettiga och givande diskussioner där var och en tillåts ha sin egen uppfattning om tingens ordning. Skulle medium förbjudas att utöva sin verksamhet drabbas ju även mediumbesökare som tror på fenomenen pga av sina upplevelser eller enbart sin tro på en levande andevärld och paranormala fenomens existens. En logisk följd av ett sådant förbud borde gå jämsides med ett förbud för präster att predika sin och andras tro som varande något verkligt. Till vem ska då människor vända sig med sina existentiella frågeställningar och behov av tröst? Christer Sturmark och Humanisterna? Kanske han då bör avhålla sig från att jämföra en änkesyn med en grön groda i trädgården (apropå lustigheten som hoppade ur munnen på honom under en diskussion med Caroline Giertz, (programledare för Det okända på tv4plus ) i Radio1, 10/5-11 Kan rekommendera sidan www.parapsykologi.se. Många diskuterar det ämnet utan att veta vad de pratar om.
