Kvartalsrelationismen står på tur
Jag tycker att vi ska skilja på hur den ena eller andra förhåller sig till diverse partners eller ickepartners och se på hur folk förhåller sig till barn istället - när det är barnen som används som argument för det ena eller andra sättet att relationera på med andra som inte är barnen. Jag tycker att föräldrar ska ta ansvar för sina barn, att de ska bemöta dem kärleksfullt och engagerat etc. Jag tror att det är bra om barn kommer i kontakt med fler personer än två, tex på dagis och i vänskapskretsen. Jag tror att det är viktigt att satsa på bra kommunikation mellan föräldrar när det gäller planering av det som gäller barnet/barnen. Men exakt hur dessa föräldrar förhåller sig till varandra, eller hur många de har sex med på karamellvis, eller pliktvis, eller ngt annat borde inte ha så mycket med barnen att göra som det hela tiden får. Om någon mår dåligt av det sätt den relationerar på, vilket sätt det än är så kan det få konsekvenser för hur den agerar mot de barn den har, visst - men det finns ingen allmängiltig sanning om vilket liv som får folk att må bra respektive dåligt.
