Det kallas att vara förälder
En sak som förundrar mig i den här debatten är att Mats och andra med liknande åsikter verkar se förskolan och skolan som ställen där barn generellt inte vill vara och att de blir lyckligare barn om föräldrarna tillbringar massa tid med barnen i skolmiljön. Föräldrarna är definitivt de viktigaste vuxna i barnens liv. Men både på förskolor och skolor jobbar kompetent personal som har en möjlighet att berika barnens liv ytterligare. Som kan visa andra sidor och världar. Som kan vara förebilder och ge närhet och visa uppskattning. Skolpersonalen är inte bara uppfostrande och lärande. Bra skolpersonal är mer än så. Vi är många som älskade att vara på förskolan (på slutet av 70-talet, början av 80-talet), i skolan och på fritids. Jag minns nästan aldrig någon större föräldramedverkan eller att vi saknade det. Föräldrarna kom på föräldrarmöten, kvartsamtal och avslutningar. Det var ingen som tyckte att det var konstigt eller för lite. Jag minns med stor respekt och värme de förskollärare och lärare som jag mötte och som både lärde mig mycket och var ytterligare några viktiga vuxna, förutom mina föräldrar. Att tro att barn som tillbringar mycket tid på förskolan, fritids eller i skolan (utan föräldrarna) far illa, är att förminska både personalen och barnen.
