Helle Klein fabricerar påståenden i sin religiösa bubbla
Tack, Christer, bättre kan det inte sammanfattas: "Vetenskap är...en metod att undersöka verkligheten" Varför ska detta vara så vårt för de troende att förstå? Kanske för att man då inte kan polarisera debatten i tro mot vetenskap. Det är att jämföra äpplen och päron. Vetenskap är ett arbetssätt, ett mödosamt och de små framstegens idoga knog. Den raka motsatsen till att öppna en (helig) bok och bläddra fram svaret. Den totala avsaknaden av färdiga svar och lösningar. Häri ligger kärnpunkten, tror jag. Troende skräms av ovisshet - de klarar inte av att leva utan tydliga svar. De missar att skönheten ligger i sökandet efter kunskap, snarare än kunskapen i sig. Värdet och meningen ligger i den nytta för mänskligheten man i förlängningen kan få ur forskningsresultaten. Jag erkänner att jag provoceras av de religiösas anspråk på "sökande efter kunskap", med vilket normalt avses ett andligt sökande. Detta skall resultera i något slags insikt om en "sanning" (inte sällan dyrt till salu av någon självutnämnd profet). Något mer egoistiskt har jag svårt att tänka mig. Man söker fåfängt svar och mening för sin egen del, till ingen nytta för omgivningen. För vetenskapen är förekomsten av gudar än så länge en tämligen ointressant fråga. Om någon gud plötsligt får för sig att titta fram för ett snack, så får vi förstås ansöka om lite forskningsanslag för att titta närmare på honom eller henne. ..återigen: Vetenskap är först och främst ett arbetssätt, som förvisso kan genomsyra individens sätt att betrakta verkligheten, men det är ingen sanningskatalog eller tro. Man ser det man ser - imorgon kanske det ser annorlunda ut - dags då för en ny teori, t.ex. att gud faktiskt finns. Tills dess är Svenskens religiositet idag mest ett egoistiskt navelskåderi, som jag ser det. Vilka avskyvärda konsekvenser religiositet skapar i omvärlden ska jag inte börja räkna upp här, då tar det aldrig slut...
