M-politiker: Ecpats skräckpropaganda har satt rättssäkerheten ur spel
Jag vill föra fram några tankar jag fått av att sätta mig in i fallet med den barnpornografidömde översättaren. För det första: de tecknade bilderna mannen dömts för är sannolikt uppenbart pornografiska (även om de, om jag förstått saken rätt, inte avbildar sexakter som onani eller samlag). Det är alltså inte tal om att straffbelägga exempelvis en serie för att den visar en trettonåring i en duschscen. Man kan tänka sig att det rör sig om tecknade nakna figurer i åldrarna 13-17 år i sexuella poser. (Möjligtvis utan avbildade genitalier, då japansk lagstiftning i stort sett förbjuder ocensurerade bilder av könsorgan.) För det andra: bilderna som mannen dömts för -- jag har dock själv inte sett dem -- är en del i en kulturrörelse med rötter i Japan och utgreningar överallt på jorden där det finns konsumenter av manga och anime. (Observera att Japan förbjuder innehav av barnpornografi.) Tusentals japanska tecknare, professionella och amatörer, producerar årligen tiotusentals alster -- serier och lösa illustrationer -- i olika stilar som ofta faller under paraplybegreppet "manga". Mer än en tredjedel av dem är pornografiska i olika grader, föreställande egenpåhittade eller i nutiden populära seriefigurer. Bilderna som mannen dömts för kan, om man bortser från de fiktiva modellernas pubertetsutveckling, jämföras med pornografiska bilder på barnen i The Simpsons. För det tredje: sexualiteten som genomsyrar mycket av manga och anime i produktion och konsumtion har anammats av icke-japanska fans, även i Sverige. Om ni känner unga Internet-kunniga entusiaster av manga och anime bör ni inte bli överraskade om de har sett, och kanske sparat ned, material i större omfattning och i grövre kaliber än de ynka 51 tecknade nakenbilder som översättaren ertappats med. För det fjärde: förarbetena motiverar som sagt i artikeln förbudet av fiktiv barnpornografi med en hänvisning till "barn i allmänhets" rätt att inte bli kränkta. Jag tror nog att jag har varje rimlig tänkande frihetligt sinnad människa med mig när jag säger att det förbudet innebär en desto värre kränkning av yttrandefriheten, illegitim i de flestas rättsuppfattning, och att tala om "barn i allmänhet" snarast kan tolkas som ett utlopp för lagstiftarnas privata ideologi om heligheten av barn som abstrakt idé. Förbudet av fiktiv barnpornografi kan ur den synvinkeln jämföras med förbud av hädelse.
